Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
Behövs verkligen storstaden för frigörelsen?
Mån 10 apr kl 13:04
Utvecklingsberättelser för ungdomar är starkt förknippade med flytten till storstaden. Elin Grelsson Almestad ser hur landsbygden ibland kan erbjuda någon ännu större.

”Vart ska du gå? Ut!” Den klassiska titeln på Kerstin Thorvalls ungdomsroman från 1969 om Kjelle utgör en representativ bild av tonårs- och ungdomsskildringar. Detta ”ut” behöver inte definieras, det kan vara förortscentrumet, tunnelbanan mot Stockholm eller ett köpcentrum. Det centrala är att Kjelle lämnar hemmet för det offentliga rummet och att dessa utbrytningar ur barndomens trygghet gestaltar frigörelse och mognad. Frigörelsen från föräldrahemmet är beroende av att den unga människan hittar andra rum att göra till sina, någonstans i stadsmiljön. I Lydia Wistisens avhandling ”Gångtunneln. Urbana erfarenheter i svensk ungdomslitteratur 1890-2010” visar hon hur storstaden, och mer specifikt Stockholm, under mer än ett århundrande varit en central miljö i ungdomslitteraturen. De urbana miljöerna har blivit ungas miljöer.

Materialet som Wistisen analyserat består av ett trettiotal ungdomsromaner från sekelskiftet kring 1900 till tidigt 2000-tal. Det är samma period som idén om tonåringen och ungdomen blir ett av de mest inflytelserika fenomenen i västvärlden. Samtidigt är 1900-talet också urbaniseringens sekel, inte minst i Sverige. Som Wistisen konstaterar löper ungdomsbegreppets historia parallellt med såväl modernisering som urbanisering av Sverige och övriga västvärlden. Avhandlingen visar på hur staden varit oundgänglig i skildringen av ungas frigörelse och mognad under 1900-talet, där ungdom, modernitet och urbanitet flätas samman.

”Ingen ungdom som inte var tvingad gick väl kvar i en småstad, när huvudstaden fanns med alla sina lockande möjligheter”, som det konstateras i Irma S:t Cyr Jonssons flickbok ”Drömmen om lyckan” från 1942. Inte minst i romanerna som utkom under efterkrigstiden är det påfallande att huvudpersonen utvecklas genom att lämna småstaden eller förstaden för att söka lyckan i huvudstaden. Ofta kombineras det med en klassresa. I Martha Sandwall-Bergströms trilogi om familjen Oskarsson lämnar Majken familjens trånga vindslägenhet för att göra yrkeskarriär på en av den tidens nyöppnade varuhus. I Cissela Kroks ”Sem kommer till varuhuset” lämnar huvudpersonen Sem landsbygden för att bo hos sin faster i Stockholm. Hon avslöjas genast som inflyttad lantis, genom omoderna kläder och bristen på smink och parfym. En del i Sems frigörelse innebär också att göra om sitt utseende, genom fastern Julias hjälp skaffar hon moderna höfthållare, klänningar och söta blusar för att kunna passera som stadsbo.

Det finns stora likheter mellan de romaner som utgör Lydia Wistisens material, oavsett om de skrivits under det sena 1800-talet eller tidiga 2000-talet. Utvecklingsprocesserna sker i passager mellan barndomshem och vuxenliv, till platser bortom vuxenvärldens kontroll och offentliga platser för att synas och bli sedd.

Men vad händer med en huvudperson som stannar kvar? Går det att skriva en bildningsroman med en person som inte lämnar? Om huvudpersonen svarar ”ut” på frågan ”vart ska du gå?” och ut inte är stadens gator, upplevelser människor och möjligheter utan några åkrar, en skog och i bästa fall ett ännu inte nedlagt centrum med livsmedelsbutik och bensinmack.

Tendenserna med en protagonist som lämnar småstaden går ju igen även i samtida, svenska vuxenromaner. I Tove Folkessons romantrilogi om Eva Zachrisson återvänder förvisso huvudpersonen slutligen till Öland, men först efter en obligatorisk frigörelseprocess från Kalmar och en flytt till Stockholm. Huvudpersonen i Therese Söderlinds ”Norrlands svårmod” måste lämna Höga kusten för studentkretsar i Stockholm för att få syn på sin uppväxt och i Annelie Jordahls ”Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona” räcker det med en flytt till Östersund för att Mona från landsbygdens skogar ska kunna skapa ett eget liv.

Ett tydligt undantag finns i ”Fucking Åmål”, som under våren 2017 åter går att se på vissa biografer genom digital restaurering. Filmen, som hade premiär 1998, är en klassisk utvecklingsberättelse som dock aldrig lämnar småstadens miljö. Huvudpersonerna Elin och Agnes vill förvisso inte bo i fucking jävla kuk-Åmål, men trots att de befinner sig där spränger de ramarna för vilka de förväntas vara och de utvecklas som personer. Här är flykten inte nödvändig för att något ska hända och frigörelsen också möjlig på en högstadieskola i en landsortskommun i Dalsland.

Någonting liknande visar föreställningen ”Landet inuti” som turnerar i Sverige under 2017. Den bygger på intervjuer med hbtq-personer som inte gjort det förväntade valet och lämnat landsorten för en större stad. Somliga av dem har först gjort den obligatoriska frigörelsevändan till Stockholm, för att sedan inse att de trivdes bättre på sin uppväxtort och återvänt. I föreställningen diskuteras utvecklingsbegreppet och en av de intervjuade ger uttryck för att han fortfarande tänker att han är på väg. Någon dag ska han lämna Edsbyn, flytta till Stockholm och ”bli någon”. Utbilda sig, utvecklas och göra karriär. Men så fort antagningsbeskeden från skolor dimper ner ändrar han sig igen. Han vill ju stanna. I hembygden har han bland annat engagerat sig i en teaterförening och skapat en Pridefestival. ”Du säger att du vill utvecklas, men den här orten har ju utvecklats tack vare dig!” som en av hans kamrater konstaterar. Om du i storstaden ”blir någon” har du på landsbygden möjlighet att förändra ett helt samhälle.

Den vanligaste berättelsen om en liten bys eller orts förändring är annars att en person kommer utifrån och ser till att de konservativa lantisarna äntligen kan lätta på sina sociala konventioner och utvecklas. Som modernitetens representanter från storstaden och de internationella arenorna anländer exempelvis Zac och Fanny till byn i ”Änglagård” och Daniel Daréus till den norrländska byn i ”Såsom i himmelen”. De bryter normer och förändrar platsen, till skillnad från de skildringar som går åt andra hållet. När Sem lämnar landsbygden för storstaden krävs att hon gör om sig själv – både till det yttre och inre – för att passa in.

Både ”Landet inuti” och ”Fucking Åmål” visar att förändring varken kräver individuell förflyttning eller ett utifrånperspektiv. Frigörelsen behöver varken finnas i Stockholm eller genom storstadsrepresentanten. Genom sådana skildringar kan också den hegemoniska synen på storstaden som ensam synonym till modernitet och utveckling utmanas.

Elin Grelsson Almestad, författare

 

Litteratur

Lydia Wistisen: ”Gångtunneln. Urbana erfarenheter i svensk ungdomslitteratur 1890-2010”. ellerströms, 2017

Kerstin Thorvall: ”Vart ska du gå? Ut”. Bonniers Förlag, 1969

Irma St. Cyr Jonsson: ”Drömmen om lyckan”. B. Wahlström, 1942.

Martha Sandwall-Bergström: ”Aldrig en lugn stund hos Oskarssons”. Bonniers Förlag, 1952.

Martha Sandwall-Bergström: ”Allt händer hos Oskarssons.” Bonniers Förlag, 1953.

Martha Sandwall-Bergström: ”Majken Stolt, född Oskarsson”. Bonniers Förlag, 1954.

Cissela Krok: ”Sem kommer till varuhuset”. Söderströms, 1942.

Tove Folkesson: ”Kalmars jägarinnor”. Weyler, 2014.

Tove Folkesson: ”Sund”. Weyler, 2015.

Tove Folkesson: ”Ölandssången”. Weyler, 2017.

Therese Söderlind: ”Norrlands svårmod. Roman om ett försvinnande”. Wahlström & Widstrand, 2010.

Annelie Jordahl: ”Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona”. Norstedts, 2014.

 

Filmer

Lukas Moodysson: ”Fucking Åmål”, 1998.

Colin Nutley: ”Änglagård”, 1992

Kay Pollak: ”Såsom i himmelen”, 2004

 

Scenkonst

Joakim Rindå, Victor Wigardt, Mattias Brunn och Mårten Andersson: ”Landet inuti”, urpremiär 2017

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
Romarna såg dem som ädla vildar och nazisterna vill fortfarande förvandla dem till ett blont urfolk. Sanningen om germanerna är mer brokig och den visar sig i litteraturen, konstaterar Mats Almegård.
Igår kl 13:04(9:16 min)
Romarna såg dem som ädla vildar och nazisterna vill fortfarande förvandla dem till ett blont urfolk. Sanningen om germanerna är mer brokig och den visar sig i litteraturen, konstaterar Mats Almegård.
Vårt oändliga behov av Homeros
Ons 18 okt kl 13:04(11 min)
Homeros epos ”Iliaden” och ”Odysséen” får ständigt nya läsare, men också nya tolkningar. Anna Blennow konstaterar att behovet av antikens klassiker är stort, men att analyserna säger mest om vår tid.
Ons 18 okt kl 13:04(11 min)
Homeros epos ”Iliaden” och ”Odysséen” får ständigt nya läsare, men också nya tolkningar. Anna Blennow konstaterar att behovet av antikens klassiker är stort, men att analyserna säger mest om vår tid.
Blir du genredigerad, lille vän?
Tis 17 okt kl 13:04(10 min)
Vi kommer att kunna skydda våra barn från allvarliga sjukdomar, men med samma teknik ta död på hela djurarter. Farshid Jalalvand tycker att det är hög tid att börja ta genredigeringen på allvar.
Tis 17 okt kl 13:04(10 min)
Vi kommer att kunna skydda våra barn från allvarliga sjukdomar, men med samma teknik ta död på hela djurarter. Farshid Jalalvand tycker att det är hög tid att börja ta genredigeringen på allvar.
Till sakernas försvar
Mån 16 okt kl 13:04(9:53 min)
Med avstamp i boken "Döstädning" av Margareta Magnusson försöker Katarina Wikars sortera, spara och slänga. Men klarar man sig verkligen utan gamla julkort från trettiotalet?
Mån 16 okt kl 13:04(9:53 min)
Med avstamp i boken "Döstädning" av Margareta Magnusson försöker Katarina Wikars sortera, spara och slänga. Men klarar man sig verkligen utan gamla julkort från trettiotalet?
I tider av politisk oro ropas det ofta på mer historieundervisning i skolorna. Men vägen till ett bättre samhälle är en annan, skriver Eva-Lotta Hultén.
Tor 12 okt kl 13:04(9:30 min)
I tider av politisk oro ropas det ofta på mer historieundervisning i skolorna. Men vägen till ett bättre samhälle är en annan, skriver Eva-Lotta Hultén.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".