Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1-morgon samlade som podd.
Ett avsnitt från Utrikeskrönikan
Vi är likadana överallt, Palmira Koukkari Mbenga i Stockholm
Tis 18 apr kl 10:00
Utrikeskrönika den 18 april 2017. Stockholm.

Stockholm, tisdag

"Är du här ensam?" Den frågan har jag fått otaliga gånger när jag har varit ute på mina reportageresor. Frågorna kommer både från intervjupersoner, taxichaufförer eller andra jag möter. Ibland tittar de mig förvirrat över axeln som om de väntar sig att en kollega som de missat ska stå gömd där någonstans. "Ja, jag jobbar med radio då behöver man ingen annan", svarar jag då.

Svaret väcker ofta en smärre fascination, en positiv sådan. Hur kommer det sig att den här unga tjejen drar runt och jobbar ensam i ett land, som hon ibland besöker för första gången. Hur vågar hon? Ja, det är en bra fråga. Hur vågar jag? Är jag inte rädd? Nej, är svaret. Platserna jag besöker generellt sett inte farliga, inte farligare än min hemstad Stockholm i alla fall och jag har sällan stött på något att vara rädd för.

Häromdagen stod jag och väntade på tunnelbanan i södra Stockholm när en berusad man kommer fram och börjar prata. Jag har hörlurar på mig och har till en början svårt att urskilja vad han sluddrar fram, men jag känner väl igen blicken. Den som klär av en och dröjer sig kvar som om röntgensyn fanns på riktigt. "De är likadana överallt", tänker jag samtidigt som jag minns vad en kompis till mig sade strax efter att jag hade fått det här jobbet. "Du kommer att träffa fuckboys över hela världen. Du borde skriva en bok!". Fuckboys är killar som spelar att de vill ha något seriöst men egentligen bara är ute efter en sak.

Visst, sådana har jag träffat, både hemma och i andra länder. Snubbar som vill ha ens nummer och sedan skriver långa meddelanden om att man är deras största kärlek. Taxichaufförer som vill bjuda ut en på middag och som sedan säger "Vill du inte vara min kompis? - och där kommer blicken igen - när man förklarar att man inte är intresserad. Allt det här skulle de som vill kunna använda som argument för att tjejer inte borde vara utrikeskorrespondenter. Det är alldeles för riskfyllt, man blir inte tagen seriöst, osv.

Men det vi sällan pratar om är hur det kan vara till ens fördel, att vara ung tjej ensam på en ny plats. Folk är ofta extra hjälpsamma. "Är det första gången här?", låt mig visa dig vart du ska. Eller, "Ska du verkligen gå på den där demonstrationen själv?", vi kan göra dig sällskap. Dessutom, mellan komplimanger och middagsutbjudningar döljer sig ibland en historia som är intressant och relevant för ämnet man rapporterar om.

När det gäller det här med att bli tagen seriöst, är det ju subjektivt vad det är och när det passar. Lite artighetsfraser, ett vänligt leende och ännu ett konstaterande av att ja, jag är här själv, har mer än en gång mjukat upp personer som först varit tveksamt inställda till att ställa upp på en intervju. Ibland personer som andra har sagt "aldrig kommer vilja prata med en journalist".

Ja, människor är mer eller mindre likadana överallt.

 

Programmet tillhör kategorin: Samhälle
Alla avsnitt från programmet Utrikeskrönikan
Utrikeskrönikan
Igår kl 10:00(3:21 min)
Utrikeskrönikan
Tor 21 sep kl 10:00(3:13 min)
Utrikeskrönikan
Ons 20 sep kl 10:00(3:02 min)
Utrikeskrönikan
Tis 19 sep kl 10:00(3:15 min)
Utrikeskrönikan
Mån 18 sep kl 10:00(2:54 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".