Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
Det blir bättre och bättre dag för dag!
Ons 03 maj kl 13:04
Världen blir tryggare, säkrare och mättare – men vi tror inte att det är sant. Per J Andersson visar varför vi dras till en dyster bild av världen och vikten av det långa perspektivet.

Jag konsumerar väldigt mycket nyheter. Flödet startar redan innan jag gått upp ur sängen på morgonen då jag scrollar mig genom nyhetsflödet i mobilen. Sedan hämtar jag papperstidningen från brevinkastet och läser vidare vid frukostbordet.

Samtidigt strömmar nyheter ur radion.  Under resten av dagen tar jag del av nyhetshändelser via mobilen. Och när jag kommer hem är det dags för kvällsnyheterna på tv.

Jag är kanske extrem, eftersom jag själv är journalist, men även människor som inte har ett professionellt intresse av nyhetshändelser har tack vare digitaliseringen av medierna ökat sin nyhetskonsumtion.

Jag tror därför inte att jag är ensam om att ibland få känslan av att världen håller på att gå sönder av alla krig och konflikter som verkar pågå överallt och hela tiden. Nyheter handlar om plötsliga och dramatiska händelser som i nio fall av tio är negativa. Kommer inflödet av omvärldsinformation i huvudsak från nyhetsmedierna får man en pessimistisk bild av världen.

När missmodigheten blir för svår brukar jag längta efter längre perspektiv. Och kommer att tänka på den franska historikern Fernand Braudel som ansåg att vi inte ska stirra oss blinda på vårt dagliga agerande om vi vill ha en vettig bild av människans strävan. Vi måste också titta på de knappt märkbara, långsamma förändringarna.

Braudel liknade historiens gång vid tre typer av vågor.

De riktigt stora förändringarna i världen liknade han vid havsdyningar. Då tänkte han på händelser som när den indiska kontinenten krockade med Centralasien och Himalaya bildades.

Sedan kommer förändringar i människans ekonomiska och sociala grundförhållanden, som han liknade vid något snabbare vågor: en ny teknisk uppfinning som spinnmaskinen Jenny här och nya politiska ideologier som liberalism och socialism där.

Och så finns de krusande, snabba småvågorna: ett krig, en jordbävning, en ny president, ett terrorattentat … Allt det som medierna rapporterar om och som dagligen bygger upp vår bild av världen.

Därför känns det också befriande att läsa den liberala optimisten Johan Norbergs nya bok, ”Framsteg – tio skäl att se fram emot framtiden”, där han i Braduels anda pekar på hur jorden de senaste 200 åren blivit en betydligt tryggare plats att leva på.

Aldrig tidigare i historien har vi upplevt en sådan välståndsökning som nu, slår Norberg fast. 1820 levde 94 procent av mänskligheten i extrem fattigdom. En flitig nyhetsmediekonsument kan ju lätt få intrycket att 1900-talet bjöd på välfärdsutveckling men att vi nu är inne på ett sluttande plan. Men global välfärdsstatistik ger en annan bild.

Efter de första 100 åren med teknikutveckling och industrialisering såg det lite bättre ut, men bara lite … För 1981 levde fortfarande 50 procent av alla invånare på jorden i vad som Världsbanken klassade som extrem fattigdom. Det är egentligen först de senaste 30 åren som fattigdomen på allvar motats tillbaka. Idag har de extremt fattigas andel sjunkit under 10 procent.

Så kan man fortsätta att rabbla global välfärdsstatistik. Och det gör Johan Norberg i sin bok. Och jag märker hur min sinnesstämning ljusnar. Sida upp och sida ner läser jag om dödliga farsoter som har eliminerats, mödra- och barnadödlighet som har minskat, medellivslängd och läs- och skrivkunnighet som har ökat, diktaturer som har blivit färre och dödligt gatuvåld som inte alls är så dödligt som det var för bara några årtionden sedan.

Ändå tror en majoritet av invånarna i västerlandet att tillståndet i världen bara blir sämre och sämre. Flera opinionsundersökningar, sådana som Hans Rosling älskade att referera till, slår fast att såväl svenskar som britter och amerikaner är djupt okunniga om de framsteg som gjorts i framförallt den fattigaste delen av världen.

Världen blir säkrare, tryggare och mättare, men vi tror inte att det är sant.

Att bara skylla vrångbilden på medierna är för enkelt. Jag har läst en oerhört spännande rapport från två kanadensiska psykologer, Marc Trussler och Stuart Soroka, som häromåret undersökte vilken typ av artiklar nyhetskonsumenterna helst vill ta del av. De filmade helt enkelt försökspersonernas ögonrörelser när de ögnade texter om politik på nyhetssajter på nätet, och kom fram till att praktiskt taget alla valde bort de positiva texterna som handlade om framsteg och lycka – och istället läste de negativa artiklarna, de som handlade om korruption, hyckleri, misslyckanden och bakslag.

Forskarna menade att människans negativitets-bias, vårt kollektiva begär efter dåliga nyheter, handlar om att evolutionen gjort oss vaksamma, så att vi snabbt ska kunna reagera på potentiella faror. Mediernas dåliga nyheter kan ju vara en signal om att vi måste agera för att undvika fara, på samma sätt som grottmänniskan behövde vara vaksam på att en hastigt uppdykande skugga kunde vara ett anfallande rovdjur.

Det är inte bara ett längre tidsperspektiv som gör att läget verkar ljusare, utan också om vi lyfter blicken och tittar utanför Europa och Nordamerika.

På 1970-talet var man pessimistisk inför utvecklingen i tredje världen. Allt gick åt fel håll sades det: de fattigare blev fattigare, befolkningstillväxten var osunt hög och demokratin misslyckades i land efter land.

I den industrialiserade delen av världen rådde däremot ännu optimism. Folk fick det bättre, missförhållanden reformerades bort, gamla hierarkier revs – framtiden var ljus.

Idag är stämningsläget … precis tvärtom!

Optimismen finns bland fattiga indiska hembiträden som jobbar hårt för att tjäna ihop pengar så att deras barn ska kunna ta extra engelskalektioner så att de ska få ett bättre liv än vad de själva har haft. I indiska tidningar rapporteras om hur sjukdomar utrotas, medelklassen växer och hur indiska företag köper och på så sätt räddar krisande europeiska industrier. För en tid sedan utropade Times of India från sin ledarsida, nästan triumfatoriskt: The Empire strikes back.

Pessimismen finns bland amerikanska och europeiska arbetare som är oroliga för att deras barn inte ska få uppleva samma välstånd som de har haft, eftersom företagen rationaliserar, avskedar och outsourcar verksamheten till – Indien och Kina. Efter finanskrisen 2008 sa en analytiker på en investmentbank på Wall Street att nu var det Mumbai, Dubai, Shanghai – or Goodbye. I höstas sammanfattade Donald Trump – på sitt drastiska sätt – hur det kändes: USA har blivit våldtaget av Kina!

Och allt fler röstar på populistiska partier som lovar att göra de gamla industrinationerna, gårdagens herrar på täppan, stora igen.

Och spridningen av välfärden har ett pris. Mänsklighetens fotspår märks allt mer i ekosystemen. I sin iver att korrigera vår felaktigt pessimistiska världssyn glömmer Johan Norberg smältande isar, döende korallrev, höjda havsnivåer och rovdrift på jordens ändliga resurser.

Norbergs framstegsbok borde för helhetsbildens skull kompletteras med ett kapitel som med en lånad formulering från miljöprofessor Johan Rockström kan ha rubriken: There’s no business on a dead planet.

Men ändå … krigen är färre, demokratierna fler, våldet på reträtt och välståndet inte längre bara västerlandet förunnat.

Men trots det är vi räddare än någonsin.

För 70 år sedan kämpade Mahatma Gandhi för att dämpa olika etniska och religiösa gruppers misstänksamhet mot varandra. Det gick så där i korselden av dystra förutsägelser och illasinnade rykten. Själv blev han mördad av en högerextrem hindu som tyckte att han var för eftergiven mot muslimerna.

Gandhi visste vad han pratade om när han sa:

”Rädsla är vår största fiende. Vi tror att det är hat. Men det är rädsla.”

Per J Andersson, författare och redaktör för tidskriften Vagabond

 

Litteratur

Annales-skolan, Peter Burke (Daidalos, 2006).

Marc Trussler och Stuart Soroka: Consumer Demand for Cynical and Negative News Frames, The International Journal of Press/Politics, Vol 19, Issue 3, 2014.

Johan Norberg: Framsteg – tio skäl att se fram emot framtiden, (Volante, 2017).

Mumbai, Dubai, Shanghai or Goodbye, E-financial Careers News, 12 februari 2008 (http://news.efinancialcareers.com/us-en/11942/mumbai-dubai-shanghai-or-goodbye).

Johan Rockström: Vi befinner oss bortom ekonomin, , Dagens Industri, 27 mars 2017.

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
OBS
OBS
Igår kl 13:04(11 min)
OBS
Tis 22 aug kl 13:04(11 min)
OBS
Mån 21 aug kl 13:04(11 min)
OBS
Tor 17 aug kl 13:04(9:40 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".