Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
Han är författaren för vår tid
Mån 08 maj kl 13:04
Thomas Pynchons romaner är oöverskådliga, anarkistiska och paranoida. De är med andra ord precis som verkligheten. Mattias Hagberg funderar över varför Pynchon känns mer relevant än någonsin.

Det är lätt att tröttna på Thomas Pynchon. Det väldiga formatet, de oöverskådliga intrigerna och det svårgenomträngliga språket kan göra vem som helst matt. Ja, helt uttröttad faktiskt.

Själv trodde jag att jag var färdig med hans haschdoftande, paranoida och labyrintiska romaner för ett tiotal år sedan. Hans författarskap hade gett mig mycket, men nu orkade jag helt enkelt inte mer. Jag läste ”Mot dagen” när den kom på engelska 2006 och kände mig uttråkad och besviken. Ettusen tätskrivna sidor som aldrig riktigt talade till mig – fyllda som de var av allt och ingenting.

Med visst vemod la jag undan Pynchons tegelstenar. Den där febriga intensiteten som jag hade känt när jag läst honom tidigare fanns inte kvar. Hans universum slöt sig och stängde mig ute. Hans romaner kändes bara världsfrånvända – inte öppna och anarkistiska, som tidigare.

Men det var då.

Nu ligger romanerna åter på mitt bord. Nu glöder de igen.    

Kanske är det tidsandan.

För den som inte läst Pynchon är han förmodligen mest känd för att inte vara känd. I en tid fullständigt besatt av det personliga och privata har han lyckats hålla sig utanför det mediala ljuset. Han är nästan overkligt okänd. Han ger inga intervjuer. Tar inte emot några priser. Medverkar aldrig i uppläsningar. Det senaste fotot av honom som finns tillgängligt är från femtiotalet och föreställer en ung man med skeva tänder.

Det går snabbt att räkna upp alla kända biografiska fakta.

Född: 1937 på Long Island utanför New York. Studerade engelska och teknisk fysik vid Cornell University, tog värvning och tillbringade några år i flottan innan han avslutade sina studier och tog jobb som teknisk skribent på Boeing Aircraft. Debuterade 1963 och har sedan dess skrivit ytterligare sju romaner och en novellsamling. Bor i dag på Manhattan, New York.

En enkel tolkning av denna skygghet är så klart att han vill låta litteraturen tala för sig själv. En mer komplicerad är att han faktiskt tar det mest framträdande draget i sina texter på allvar – nämligen paranoian; att hans skygghet är ett utslag av en mörk och bisarr bild av världen.

För är det någonting som karaktäriserar författarskapet – från debuten med romanen ”V” i början av sextiotalet fram till den åttonde och senaste romanen ”Bleeding edge”, som kom 2013 – är det just paranoia. Den är närvarande såväl i själva berättelserna – eller vad man nu ska kalla dem – som i själva strukturen på texterna. Det går inte att läsa honom utan att uppleva en sorts diffus oro, som om själva grundvalen för världen och vår förståelse av den är satt i gungning. Hos Pynchon är samhället alltid oöverskådligt, ogenomträngligt och korrupt. Allt är en konspiration. Och då menar jag verkligen allting. Bakom varje sammansvärjning av dolda makter döljer sig alltid en ny sammansvärjning, och en ny, och en ny… Hos Pynchon hänger allt samman, allt i hela skapelsen.

Redan i debutromanen V handlar det om hemliga tecken, dolda sällskap och udda existenser. Som alltid är det näst intill omöjligt att sammanfatta intrigen. Allt är en enda röra, ett enda oöverskådligt mischmasch av infall, återvändsgränder och utspel.

Och så har det fortsatt: Hans andra roman är en absurd skröna om ett hemligt postverk som penetrerat hela Kalifornien. Hans tredje, mästerverket ”Gravitationens regnbåge”, en myllrande berättelse om de verkliga makterna bakom Andra världskriget och Kalla kriget, en berättelse som slår en båge från Hitlers raketprogram till Nixons krig i Vietnam och vidare. Han skriver: ”… de här krigen var aldrig politiska överhuvudtaget, politiken var bara teater… i hemlighet var de krig som enbart dikterades av teknologins behov.”

Någon lär ha sagt att Pynchon är som en psykotisk Dan Brown på LSD. Och det ligger onekligen något i den beskrivningen.

Förmodligen är det just därför han känns så relevant igen. Samtiden ter sig, utan tvivel, alltmer som en roman av Pynchon. Det räcker att slå på nyheterna för att galenskaperna ska välla fram. Jag menar, vem skulle för bara några år sedan ha kunnat dikta ihop en historia som kan mäta sig med amerikansk inrikespolitik just nu, utan att bli stämplad som halvtokig. Ta bara historierna om att ryska nättroll och hackers skulle ha styrt presidentvalet, eller ryktena om att Putin skulle ha någon form av sexuell hållhake på Trump. Vad mer behöver man säga? Ja, kanske något om Trumps egen världsbild, fylld av fantasier och lögner på gränsen till det surrealistiska. Begreppet alternativa fakta talar för sig självt.

Vad är det då Pynchon åstadkommer som nästan ingen annan lyckas med? Vad är det som gör honom extra relevant, just nu?

Jag tror att svaret är enkelt. Han gestaltar paranoian, istället för att bara beskriva den. Hans romaner är snarare erfarenheter än berättelser. De går inte att sammanfatta. De måste upplevas.

Jag tänker ofta att hans verk är noggrant iscensatta angrepp på romankonsten i sig. Varje ny bok är i själva verket en antiroman – uppbyggd i opposition mot allt som är klart, rent och förnuftigt. Han skriver i opposition mot det linjära, överskådliga och sammanhållna.

Han bryter medvetet mot alla konventioner för att skapa något som skakar om istället för något som går att förstå. Till sin hjälp tar Pynchon allt som kommer i hans väg: Vetenskapliga teorier, popkultur, drogromantik, litterära klichéer, slap stick – you name it.

Resultatet är en kaotisk symfoni av stilar och rytmer. Ett betydelsebärande brus. Ta bara hans återkommande grepp att kasta in parodiska låttexter mitt i prosan, som om det i själva verket var en musikal. I sextiotalsromanen ”Buden på nummer 49” är det popbandet The Paranoids som står för musiken:

 

Min träff i går var åtti år,

hon är en tuffing som jag själv,

ja hon är bruden hela dan och uppå fotbollsplan

bakom plugget varje kväll (yeah yeah)

hon gör mig obeskrivligt säll

 (översättning Caj Lundgren)

 

Pynchon bryter med andra ord mot den narrativa tradition som präglat den västerländska litteraturen i flera århundraden. Han berättar historier utan någon röd tråd. Här finns ingen början och inget slut. Hans romankonst har mer gemensamt med vävar, eller mycel, än med raka linjer och utvecklingskurvor. Berättelserna skjuter i väg åt alla möjliga håll på en och samma gång.

Och det är här någonstans som det märkliga händer. Pynchons romaner, som på pappret är så långt från den litterära realismen man kan komma, visar sig vara det mest realistiska man kan läsa. Jag kan inte komma på någon annan författare som vågat lägga sig så nära verkligheten, i all dess oöverskådlighet.

Därmed blir hans texter också en sorts motståndshandling. De befinner sig i opposition mot allt och alla som vill skaffa kontroll, överblickbarhet och ordning.  

Detta skapar en märklig dubbelhet som är svår att beskriva. På samma gång som Pynchon lyckas gestalta samtidens paranoida galenskap lyckas han också att gå i opposition mot densamma.

Han är till syvende och sist en anarkistisk författare, ett barn av den amerikanska motkulturen på sextiotalet. Och som sådan har han så klart udden riktad mot alla som försöker skaffa sig kontroll, mot alla som försöker vinna makt – kapitalet, militären, vetenskapen, patriarkatet.  

Jag tror att det är denna dubbelhet som gör honom så pass angelägen just nu. Vill man vara riktigt högtidlig skulle man kunna utnämna honom till trumpismens antites.

Därför drömmer jag nu om ny roman av Thomas Pynchon. Jag är övertygad om att han är den som kan gestalta dagens amerikanska vansinne och samtidigt skapa stor konst.

Mattias Hagberg, författare

 

Thomas Pynchon på svenska
2015: Bleeding edge. Översättning Hans-Jacob Nilsson. Albert Bonniers förlag.
2014: V. Översättning Hans-Jacob Nilsson. Albert Bonniers förlag.
2012: Mot dagen. Översättning Hans-Jacob Nilsson. Albert Bonniers förlag.
2011: Inneboende brist. Översättning Hans-Jacob Nilsson. Albert Bonniers förlag.
2001: Mason & Dixon. Översättning Hans-Jacob Nilsson. Albert Bonniers förlag.
1996: Gravitationens regnbåge. Översättning Hans-Jacob Nilsson. Albert Bonniers förlag.
1992: Vineland. Översättning Hans-Jacob Nilsson. Albert Bonniers förlag.
1985: Steg för steg: tidiga berättelser. Översättning Einar Heckscher. Albert Bonniers förlag.
1967: Buden på nummer 49. Översättning Caj Lundgren. Wahlström & Widstrand.

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
Till sakernas försvar
Kl 13:04(9:53 min)
Med avstamp i boken "Döstädning" av Margareta Magnusson försöker Katarina Wikars sortera, spara och slänga. Men klarar man sig verkligen utan gamla julkort från trettiotalet?
Med avstamp i boken "Döstädning" av Margareta Magnusson försöker Katarina Wikars sortera, spara och slänga. Men klarar man sig verkligen utan gamla julkort från trettiotalet?
I tider av politisk oro ropas det ofta på mer historieundervisning i skolorna. Men vägen till ett bättre samhälle är en annan, skriver Eva-Lotta Hultén.
Tor 12 okt kl 13:04(9:30 min)
I tider av politisk oro ropas det ofta på mer historieundervisning i skolorna. Men vägen till ett bättre samhälle är en annan, skriver Eva-Lotta Hultén.
Makt präglar vår relation till djuren
Ons 11 okt kl 13:04(10 min)
Många människor älskar sina djur. Men älskar djuren oss? Och har de i så fall något val? Helena Granström funderar över maktrelationer medan hon matar sina killingar.
Ons 11 okt kl 13:04(10 min)
Många människor älskar sina djur. Men älskar djuren oss? Och har de i så fall något val? Helena Granström funderar över maktrelationer medan hon matar sina killingar.
Indiens kvinnor hittar nya rum för frihet
Tis 10 okt kl 13:04(9:50 min)
Har synen på sexualbrott och den indiska kvinnans frihet förbättrats sedan den uppmärksammade gruppvåldtäkten 2012? Per J Anderssons tycker att mycket tyder på det.
Tis 10 okt kl 13:04(9:50 min)
Har synen på sexualbrott och den indiska kvinnans frihet förbättrats sedan den uppmärksammade gruppvåldtäkten 2012? Per J Anderssons tycker att mycket tyder på det.
Litteraturens städer byggs av män
Mån 09 okt kl 13:04(11 min)
Joyces Dublin, Cartarescus Bukarest och Austers New York. Inom litteraturen är staden den manlige författarens domän. Gabriella Håkansson undersöker hur det blev så och varför det fortgår.
Mån 09 okt kl 13:04(11 min)
Joyces Dublin, Cartarescus Bukarest och Austers New York. Inom litteraturen är staden den manlige författarens domän. Gabriella Håkansson undersöker hur det blev så och varför det fortgår.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".