Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
Kommer demokratin att överleva?
Tis 09 maj kl 13:04
Är det demokratiska systemet på väg att bli överspelat? Ulla Gudmundson tar den franske tänkaren Alexis de Tocqueville till hjälp för att fundera över demokratins skakiga tillvaro.

”De samhällsinstitutioner som vi betraktar som nödvändiga är kanske bara de som vi har vant oss vid.”  Så skrev den franske politiske tänkaren, historikern och sociologen Alexis de Tocqueville i mitten av 1800-talet. Det är en fascinerande tanke, som kanske borde tänkas oftare. Den ger hopp till människor som lever under förtryck. Men den är också skrämmande, om man tycker att man redan lever i den bästa av alla världar, eller åtminstone ett av de bästa länderna. Som Sverige.

En av grundbultarna i vårt samhälle, som vi länge har tagit för given, är den politiska demokratin, och de rättigheter som är förknippade med den. Vi tar det för självklart att vi vart fjärde år ska ha rätt att med röstsedeln peka ut det parti som har vårt förtroende, och att vi ska kunna ändra oss i nästa val om dem vi valt inte motsvarar förväntningarna. Vi accepterar att det eller de partier som har störst stöd i riksdagen får bilda regering, även om vi inte röstade på dem. Vi utgår från att vi kan kritisera, organisera oss, driva frågor i opposition utan att hamna i fängelse eller bli av med huvudet.  Vi förväntar oss att politiker följer lagarna, inte tar mutor och att det faktiskt finns makt i de institutioner som vi kan påverka.

Men egentligen är det ju ingenting som säger att det måste vara så.  För vi ser ju hur världen ser ut.  Enligt den amerikanska organisationen Freedom House kan bara 87 av världens 195 stater, mindre än hälften alltså, klassas som ”fria”.  Och det ska inte alls tolkas som att de är demokratiskt perfekta, det är en glidande skala. Finland, Norge och Sverige toppar listan. Danmark har halkat ner på nionde plats, efter Uruguay, på grund av sin flyktingpolitik. Allra längst ner bland de ”ofria” ligger Nordkorea, Uzbekistan och det kollapsade Syrien.

Ganska länge såg det ändå ut som om världen, sakta men säkert, om än med åtskilliga bakslag, gick åt rätt håll. Det europeiska 1800-talet, Alexis de Tocquevilles tid, kan med facit i hand ses som förlossningsvärkarna för den moderna liberala demokratin. Fröet hade såtts med de amerikanska och franska revolutionerna 1776 och 1789. Kampen böljade fram och tillbaka i drygt hundra år, mellan en furstemakt på defensiven och rörelser som, med olika förtecken, hävdade den nya synen, först formulerad av filosofen John Locke, att all politisk makt utgick från folket.

Tocqueville visste vad han talade om när det gällde politiska institutioners obeständighet. Hans egen adliga familj hade sett det feodalsamhälle som den hade trott var naturgivet och nödvändigt gå under i franska revolutionen. Själv hann han under sitt drygt femtioåriga liv uppleva två revolutioner, 1830 och 1848, fyra franska monarkier och en republik. Den som vill känna pulsen, på barrikaderna och i ett belägrat parlament, februaridagarna 1848 finner den i hans självbiografi, ”Minnen”.

Tocqueville är mest känd för sin klassiska studie av demokratin i USA, ett land han såg som ett laboratorium för det framtida Europa. Han var klarsynt nog att inse att både feodalism och absolut monarki spelat ut sina roller som samhällsbärande institutioner. Kraven på politisk delaktighet från den nya arbetarklassen som växt fram med industrialiseringen och från medelklassen som bar upp den allt liberalare ekonomin gick helt enkelt inte att stoppa. Utmaningen var att kanalisera dem, i konstitutionella, representativa institutioner. Alternativet var socialt kaos, våld och diktatur. Förmodligen spelade det in att hans egna föräldrar bara med ren tur klarat sig från giljotinen, genom Robespierres fall 1794.

Allmän rösträtt infördes i de flesta europeiska länder åren efter första världskriget. Demokratin överlevde, om än tilltufsad och delvis komprometterad, fascism och nazism. Senare även kommunismen.. Sovjetsystemets sammanbrott 1989-91 var lätt att se som den liberaldemokratiska samhällsmodellens slutliga triumf. Allt såg ljust ut. Segertåget över världen kunde börja.

Varför blev det inte så? Idag är ju känslan att demokratin befinner sig i djup kris. Freedom House skriver i sin rapport för 2016 att det året var det elfte i följd då demokratiska fri- och rättigheter gick tillbaka i världen. Tidigare berodde en tillbakagång på att redan auktoritära regimer skärpte sitt förtryck. Det gör de också idag, läs Erdogan, Putin. Men nu märks trenden också i etablerade demokratier. En fjärdedel av de stater där försämringar för demokratin registrerats ligger i Europa. Populistiska rörelsers framgång har skapat fragmenterade parlament, utan stark regeringsmakt och utan en stark opposition - en bild som vi ju också känner igen från Sverige.

I Tjeckien och Slovakien kan, varnar man, illiberala partier som Fidesz i Ungern och Lag och Rättvisa i Polen ta makten efter nästa val. Och så Le Pen. Slutsatsen blir att Europa inte längre kan tas för givet som en bastion för demokrati och stabilitet i världen.  Tidskriften The Economists demokratiindex klassar numera USA som en ”bristfällig demokrati”.  Då menar man inte valet av Trump. Det rör sig, skriver man, om en långsiktig trend, där förtroendet för regeringar, partier och politiker fallit till extremt låga nivåer.

Är det kanske så att demokratin är på väg att passera sitt bäst-föredatum, bli historiskt överspelad på samma sätt som en gång den absoluta monarkin?  Den brittiske sociologen Colin Crouch skriver, i boken Post-democracy,, att efterkrigstiden var demokratins ”stora ögonblick” i västvärlden. Människor behövdes, både som producenter i tillverkningsindustrin och som konsumenter. En win-winsituation rådde mellan arbete och kapital i en ekonomi som byggde på massproduktion för masskonsumtion. Demokratin levererade, både högre levnadsstandard och trygghet genom välfärdssystemen. Crouch menar att vi nu är på väg in i postdemokratin, på samma sätt som vi tagit steget in i postindiustrialismen. De demokratiska institutionerna finns kvar, liksom fabrikerna. Men de har, menar Crouch, dränerats på energi, som runnit över till globala företag och finansinstitutioner.

Författaren Anders Ehnmark jämförde en gång politiska institutioner med elsystem. Poängen med elsystem, skrev han, är att de är strömförande. Poängen med politiska institutioner är att de är maktförande. Annars finns det inga skäl för människor att bry sig om dem.

Men att människor tar de demokratiska institutionerna på allvar har de ju faktiskt visat.  Trots oron för växande extremism är det svårt att se att läget i Europa, i USA, i världen skulle ha varit bättre idag utan den allmänna rösträtten. Den indiske ekonomen och nobelpristagaren Amartya Sen ser rösträtten existentiellt, som en aspekt av den vuxna, myndiga människans rätt att välja sitt liv. Han ser den också som marginaliserade människors enda chans att bli tagna på allvar av eliterna. Han har påpekat att demokratin också är ett varningssystem, som ger samhällen en chans att avvärja hotande katastrofer.  Det är något som Alexis de Tocqueville helhjärtat skulle ha hållit med om.  Om de demokratiska institutionerna också har kraft att hantera signalerna återstår att se.

Ulla Gudmundson, skribent och diplomat

 

Litteratur

Colin Crouch: Post-democracy, Polity Press, Cambridge 2005.

Av Alexis de Tocqueville finns på svenska bland annat:

Minnen. Översättning och inledning av Per Magnus Kjellström. Bokförlaget Atlantis 2015.

Den gamla regimen och revolutionen. Översättning Ervin Rosenberg, Bokförlaget Atlantis 2007.

Om demokratin i Amerika. Översättning Ervin Rosenberg, Bokförlaget Atlantis 1997.

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
OBS
Tor 21 sep kl 13:04(10 min)
OBS
Ons 20 sep kl 13:04(10 min)
OBS
Tis 19 sep kl 13:04(10 min)
OBS
Mån 18 sep kl 13:04(9:58 min)
OBS
Tor 14 sep kl 13:04(10 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".