Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
Kinesisk höst – kulturen satt under hård press
Tis 16 maj kl 13:04
Kulturklimatet hårdnar i Kina och nu riktar myndigheterna in sig på den översatta litteraturen. Ulrika Kärnborg reflekterar över vad det innebär att leva på det fria ordet i ett ofritt land.

I mitten av april ligger mångmiljonstaden Peking insvept i en fin slöja av avgaser. Körsbärsträd och syrener vecklar ut sina späda blomknoppar i det bleka solljuset, men fotgängarna som skyndar förbi på trottoarerna iförda sina andningsmasker av vitt tyg, andas tungt. Solen är skymd bakom en hinna av avgaser. Istället för vår känns det som höst.

Höst håller det också på att bli i det kinesiska kulturlivet. Många vittnar om hur klimatet har hårdnat under Xi Jinpings styre. Reportrar utan gränser kallar Kina för världens största fängelse för journalister, bloggare och cyber-dissidenter med 29 journalister och 70 aktiva nätanvändare i förvar. Samtidigt får en uppsjö officiell kinesisk media stort finansiellt stöd av regeringen för att sprida statsvänliga nyheter, framför allt nyhetsagenturen Nya Kina och tevebolaget CCTV. Samma sak gäller för den kinesiska skönlitteratur som regimen uppmuntrar. ”För att stärka vår kulturella soft power, måste vi demonstrera den kinesiska kulturens unika charm”, skriver Xi Jingping uppfodrande i standardverket ”The governance of China”. Det är inte tomma ord.

Jag besöker Peking i egenskap av författare och medan representanter för Kinas intellektuella elit passerar revy, försöker jag sätta mig in deras situation. Hur är det att leva på sin penna i ett land där det fria ordet ständigt hotas. Där man varje kväll går till sängs medveten om att man kan bli arresterad nästa morgon. Där man varje dag hör berättelser om kollegor som bara försvinner, som den svenske förläggare och affärsmannen, Gui Minhai, som rövades bort från sin semesterbostad i Thailand den 17 oktober 2015. Trots upprepade påtryckningar från den svenska regeringen har han inte setts i livet sedan 2016.

Den berömde författaren Yan Lianke, professor vid Renmin-universitet i Peking och flerfaldigt nominerad till Man Booker International Prize, har till exempel allt större problem med att få sina samhällskritiska romaner utgivna, samtidigt som flera av hans redan utgivna böcker dras in eller hindras från att tryckas om.

Dissidenten och författaren Murong Xuecun och flera andra författare jag möter menar att det hårdnande kulturklimatet beror på den försämrade ekonomiska situationen. En pressad ekonomi ger en pressad befolkning. När möjligheterna att tjäna snabba pengar försvinner, är det som om en viktig ventil upphör att fungera. Priserna stiger – lönerna halkar efter. Långt efter. Människors drömmar finner inget utlopp längre, och det inser regimen. Instängda ambitioner och uteblivet hopp gör det kinesiska samhället till en tryckkokare.

Så länge Kinas ekonomi gick på högvarv, till svindlande nytta för utländska investerare och oss glupska konsumenter i väst, blev det kutym att låtsas som om diktaturen Kina var en normal marknad. I goda tider är det lätt att blunda för obekväma sanningar.

Lite svårare att göra det nu. Enorm kapitalflykt, överkapacitet i tillverkningsindustrin och skenande skulder, skriver Svenska Dagbladets Andreas Cervenka, gör världens största ekonomi till en av världens skakigaste. Företag efter företag varslar om massuppsägningar, medan regimen försöker ställa om från industri och investeringar till service och konsumtion. Vilket kan bli svårt eftersom Kina inte har lyckats bli något välfärdssamhälle av västerländskt mått. De sociala skyddsnäten är för svaga, pensionerna för låga, individen är utelämnad åt eget sparande, vilket dämpar den inhemska konsumtionen.

Mitt i alltihop funderar den rikaste delen av den kinesiska medelklassen över hur man på bästa sätt får sina sparpengar ur landet. Enligt en enkätundersökning beställd av dagstidningen The Financial Times överväger 45 procent av Kinas medelinkomsttagare att växla in minst 10 procent av sina tillgångar i utländsk valuta.

Men Kina är ett paradoxernas land. Här finns ju samtidigt en blomstrande kulturindustri och en ständigt expanderande bokmarknad med massor av litteratur i alla typer av genrer, från hårt nischad underhållningslitteratur direkt för nätet till smal, postmodernistisk lyrik. Eller fanns. För våren 2017 har kinesiska myndigheter beslutat att ta i med hårdhandskarna mot det västerländska inflytandet i form av importerad och översatt litteratur, och då framför allt barnlitteraturen.

Precis som miljoner andra unga läsare över hela världen har kinesiska barn vuxit upp med västerländska barn- och ungdomsböcker som Roald Dahls ”Fantastic Mr Fox” eller Harry Potter-serien. Nu har Peking bestämt sig för att införa nya kvoter för översatt barn och ungdomslitteratur. Kritiker menar att reglerna kommer att minska antalet översatta titlar på den kinesiska marknaden från flera tusen om året, till bara några hundra.

Allt detta kommer naturligtvis att få allvarliga konsekvenser för västerländska mediehus som försöker slå sig in på den kinesiska bokmarknaden. Bonnierförlagen har till exempel nyligen öppnat kontor i Peking. Kommer det att tvingas slå igen? Svenska förlag tillsammans med Kulturrådet har hoppats mycket på Kina, speciellt när det gäller försäljningen av barn- och ungdomslitteratur. En inhemsk, bästsäljande författare som Zhang Hongying kan ha en årsomsättning på samma nivå som den svenska kulturbudgeten. Och Pippi har ju gått bra i Peking, liksom Martin Widmarks och Helena Willis serie om Lasse-Majas detektivbyrå.

Generellt föredrar kinesiska föräldrar anglosaxiska barnböcker, som nordirländaren Sam McBratneys sentimentala ”Gissa hur mycket jag tycker om dig”. Men självklart är inte udden i den nya kulturpolitiken riktad mot utländska intressen, utan mot kineserna själva. Det viktigaste för Xi Jinpings regering är inte att utlänningar stängs ute från den kinesiska marknaden, utan att kinesiska barn slipper utsättas för den indoktrinering som läsning av västerländska barnböcker tros innebära.

Under de senaste tre decennierna har världen förundrats över det tillväxtmirakel som har lyft hundratusentals människor ur fattigdomen (Världsbanken talar om så många som 800 miljoner). Många kineser har sett en generation växa upp med en levnadsstandard som man tidigare bara har kunnat drömma om. Och under tiden har den kinesiska regimen ingått en skrämmande pakt med befolkningen: om ni lämnar oss ifred, kommer vi att låta er vara. Bli hur rika ni vill, skaffa er en massa personlig frihet, men håll er borta från politiken! ”För äldre kineser, som växte upp med Mao Zedong”, skriver Murong Xuecun, ”har just friheten ibland känts överväldigande.” Är det slut med den nu?

”Vi författare lever för våra minnen och våra känslor, och det är våra minnen och känslor som gör oss till författare”, skriver Yan Lianke. Vad han menar är att ingen statlig censur i världen kan ta ifrån författaren hans eller hennes personliga erfarenheter. I dagens Kina är det ett ytterst politiskt uttalande.

Ulrika Kärnborg, författare och kulturskribent

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
OBS
Igår kl 13:04(11 min)
OBS
Tis 22 aug kl 13:04(11 min)
OBS
Mån 21 aug kl 13:04(11 min)
OBS
Tor 17 aug kl 13:04(9:40 min)
OBS
Ons 16 aug kl 13:04(10 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".