Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1-morgon samlade som podd.
Ett avsnitt från Utrikeskrönikan
Polarisering och hopplöshet i valtider: Palmira Koukkari Mbenga i Stockholm.
Ons 17 maj kl 10:00
Utrikeskrönikan den 17 maj. Stockholm.

Stockholm, onsdag.

Jag känner mig fortfarande lite val-jetlaggad, trots att det har gått över en vecka sedan jag kom hem från valfeberns Frankrike. Eller till viss del bristen på en sådan febers Marseille.

I år är det så kallat supervalår i Europa, då både Nederländerna, Tyskland och Frankrike går till valurnorna. Nu sent omsider har även Storbritannien sållat sig till den skaran och USA lever fortfarande i högsta grad i svallvågorna från presidentvalet där i november.

I Marseille fann jaPolariseing och hopplöshet i valtiderg mig åter i en miljö där ett presidentval stod mellan två väldigt olika kandidater, men där många av väljarna egentligen inte tyckte om någon av dem. Återigen debatterade människor mellan att rösta blankt eller inte rösta alls, eller att rösta på "den minst dåliga" av kandidaterna. Känns det igen från det stora landet i Väst?

En av sakerna jag minns allra mest från valet i USA är aktivisterna jag träffade i Baltimore, som sökte upp människor som inte tänkte i rösta, Ni Clinton Ni Trump som man hade sagt i Frankrike, och försökte övertyga dem att rösta i lokalvalen i alla fall. Ungefär som alla de jag träffade i Marseille, som inte röstade i andra valomgången eller röstade motvilligt, som såg fram emot att göra sin röst hörd i det kommande parlamentsvalet. Sin verkliga röst, som de sa.

Både i USA och Frankrike och många andra länder finns också de som inte röstar, men av en annan anledning än av princip. De som känner sig svikna och övergivna av politikerna. Som har tappat hoppet om att någon någonsin kommer att bry sig om deras verklighet. I Frankrike träffar jag några av dem i en av Marseilles norra förorter. Vissa av dem brydde sig inte om ifall det blev Marine Le Pen eller Emmanuel Macron som vann valet och vissa andra röstade utan att egentligen tro att det skulle leda till någon förändring.

De senaste antal åren sett unga människor resa sig mot makten, i flera länder i Afrika och Mellanöstern, och jag funderar över hur den här typen av känslor tar sig i uttryck i Väst. I de här fallen vände sig de unga ofta mot ledare som suttit på övertid och tappat kontakten med folket, i länder med hög arbetslöshet bland speciellt de unga. I Frankrike och USA liknande tendenser, med protester mot polisbrutalitet och annat. I USA har det också växt fram en rörelse mot President Donald Trump.

När jag tänker på den här polariseringen och hopplösheten tänker jag också på Nadjat, som jag träffar utanför en vallokal i norra Marseille och som berättar att när hon söker jobb skriver hon på cv:t att hon bor på sin brors adress i stan. "Unga här lever på existensminimum och tycker att det är normalt" säger hon och tror inte att det kommer bli bättre, oavsett vem som blir president i Frankrike. "Om det går åt något håll kommer det bli sämre", säger hon.

Jag tänker också på att det är val i Sverige nästa år.

Programmet tillhör kategorin: Samhälle
Alla avsnitt från programmet Utrikeskrönikan
Utrikeskrönikan
Utrikeskrönikan
Fre 18 aug kl 10:00(3:27 min)
Utrikeskrönikan
Tor 17 aug kl 10:00(3:44 min)
Utrikeskrönikan
Ons 16 aug kl 10:00(3:23 min)
Utrikeskrönikan
Tis 15 aug kl 10:00(2:59 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".