Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1-morgon samlade som podd.
Ett avsnitt från Utrikeskrönikan
Om saknaden efter Spikey: Richard Myrenberg i Kigali
Tor 18 maj kl 10:00
Utrikeskrönikan den 18 maj 2017. Kigali.

Kigali torsdag.

Jag hade tänkt ta upp något allvarligt som torkan eller om en del afrikanska makthavare som så sällan är intresserade av sina befolkningars väl och ve.

Men istället torkar jag upp efter Spikey.

Hunden, en av åtta släthåriga taxar i hela Rwanda, har kissat på min ryggsäck i hallen. Igen. Det är andra gången på kort tid. Jag tänker nu får det vara nog.

Nu googlar jag ett recept och lägger honom på grillen.

Familjen har synpunkter på det naturligtvis och det skulle aldrig ske. Självklart inte.

Men hans kissande, och ibland har det hänt, bajsande inomhus - kan möjligen visa på två saker: det ena är vår just nu lite frostiga relation, (han har en betydligt bättre med sin matte), det andra att han nog känner på sig att vi snart ska åka härifrån, och att han inte ska med.

Han tittar nu på mig med sina brunsvarta ögon. Han är en fin hund med bra sidor.

Till exempel får han ut husse på sena kvällspromenader i Kigali, en vacker stad som det är lätt att bo i. Och den absolut säkraste staden i hela Afrika.

Medan vi går där så hälsar rwandierna i de lite enklare kvarteren bredvid och en pojke ropar "Spike!".

Hunden, som många här skrattade åt i början - taxar är inte så vanligt som sagt - har nu blivit en välkänd profil i kvarteret.

Jag känner mig också hemma här. Men det drar ihop sig - mentalt åtminstone.

Ett fyra år långt äventyr börjar gå mot sitt slut.

I den stilla kvällen med syrsorna som ljudfond tänker jag på när jag rapporterade live under terrorattacken mot köpcentret Westgate i Nairobi, massgraven jag såg i Centralafrikanska republiken, kravallerna i Bujumbura, men också om de unga IT-entreprenörerna i Senegal, modeskaparna i Lagos och glada gambier som blev av med sin långvarige diktator.

Det händer saker, rör sig hela tiden. Bakåt, framåt, uppåt neråt.

Jag känner mig hemma här där jag kan susa fram på min MC på böljande vägar i ett behagligt klimat.

Kanske är det det jag bävar mest för vid hemkomsten - klimatet. Såg några uppdateringar på sociala medier om snö - långt in i maj!

Och med allt som händer i alla andra delar av världen, så fylls man inte sällan av tanken - att här i Afrika känns det ju tryggt att vara.

Donkey smyger upp på skrivbordet. Jag hon heter så. Vi har varken döpt taxen eller den sydafrikanska bondkatten, ska sägas.

Katten som kom med på köpet och som charmar alla med sin diskreta elegans och trygghet. Och jag som inte ens är en kattmänniska, jag är en hundmänniska. Hon som alltid vakar på kvällen att alla gått och lagt sig innan hon lägger sig vid fotändan i sängen. Hon som varje gång det sveper ett tropiskt åskväder över staden, jamar högt och man får plocka upp klockan två på natten för att trösta. Varje gång vi packat för nån resa hela familjen så stryker hon längs benen.

Men var lugn. Spikey och Donkey har fått en ny husse och matte och kommer ha det bättre här än i Sverige.

De skulle inte stå ut med klimatet, till exempel.

Det kommer nog bli så att det inte är de som kommer att sakna mig, utan jag som kommer att sakna dem.

Programmet tillhör kategorin: Samhälle
Alla avsnitt från programmet Utrikeskrönikan
Utrikeskrönikan
Igår kl 10:00(3:21 min)
Utrikeskrönikan
Tor 21 sep kl 10:00(3:13 min)
Utrikeskrönikan
Ons 20 sep kl 10:00(3:02 min)
Utrikeskrönikan
Tis 19 sep kl 10:00(3:15 min)
Utrikeskrönikan
Mån 18 sep kl 10:00(2:54 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".