Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
Full av hemligheter – Twin Peaks och den djupa staten
Mån 19 jun kl 13:04
Det sägs att vi lever i postsanningens paranoida tidevarv, där de som egentligen styr rör sig i skuggorna. Och ingen tv-serie gestaltar detta tillstånd bättre än Twin Peaks, tycker Ulrika Kärnborg.

ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

 

På 90-talet gick tv-underhållningen på tomgång. I USA dominerades serieutbudet av slentriansåpor och sitcoms som ”The Cosby show”. I Sverige bänkade vi oss framför ”Rederiet”. Mitt i det här avslagna klimatet slog Mark Frosts och David Lynchs thriller ”Twin Peaks” ned som en bomb.

Berättelsen om mordet på Laura Palmer, den charmige, pajätande specialagenten Dale Cooper och om en småstad där mystiska saker skedde, förändrade tv-dramatiken i grunden.

Förväntningarna på 2017 års upplaga av ”Twin Peaks” har förstås varit skyhöga. Och många har vädrat sin besvikelse. Själv är jag enbart lättad över att den nya versionen speglar ett annat samhälle än de två tidigare gjorde.

Mycket har ju hänt i USA och världen. Globaliseringen har blivit total, demokratin i samband med Trumps seger i presidentvalet svagare, och framväxten av sociala medier har förändrat våra sätt att konsumera och kommunicera.

På ledarsidor och i politiken diskuterar man hur dagens amerikanska samhälle, det postdemokratiska om man så vill, kännetecknas av att en parallell maktstruktur som kallas den djupa staten, stärker sin makt på de folkvaldas bekostnad, samtidigt som gränsen mellan sanning och lögn suddas ut i ett tillstånd som kallas ”postsanning”. I nya ”Twin Peaks” lyckas Frost och Lynch gestalta de här teorierna på ett kongenialt vis.

Det som framför allt sätter igång min fantasi i inledningsavsnittet är en stor glaslåda i en lokal högt upp i en byggnad i New York. Lokalen är full av kameror. Där finns dessutom en observatör i form av ung man, ifall något – men vad? – skulle materialisera sig i lådan.

Läskigt – eller hur?

Även om greppet känns nytt, så är “Twin Peaks” båda upphovspersoner, David Lynch och David Frost, gamla rävar när det gäller att iscensätta den här typen av amerikansk skräck. Det kan handla om kameraövervakning som i några av Lynch filmer, dubiösa experiment utförda i statens namn av galna vetenskapsmän på oskyldiga människor, om märkliga ljusfenomen i skogen, eller om hur alla beslut, till exempel i ”Mullholland drive” tas i kulisserna, oåtkomliga och förvirrande för människor.

I boken ”The secret history of Twin Peaks” från 2016 försöker Mark Frost åstadkomma ett kollage av fingerade dokument, pressklipp och antropologiska framställningar som ska ge bakgrundsinformation till händelserna i “Twin Peaks” och några av rollfigurerna. I sin recension i Dagens Nyheter jämför Johan Hilton texterna med referat från en sömning torsdag i kommunfullmäktige.

Jag menar att ”The secret history of Twin Peaks” ändå ger några viktiga nycklar till Mark Frosts och David Lynchs kreativa universum och politiska samsyn, som stammar från Nixon- och kalla kriget-erans fixeringar vid spioner, aliens och flygande tefat

Det var i ”The invisible government” från 1964, som fenomenet ”the deep state” för första gången beskrevs. Boken bidrog till diskussionen om det snabbt växande CIA i dåtidens USA, och den djupa staten kom så småningom att bli den gängse beteckningen på en sorts skuggadministration, utgjord av de topphemliga säkerhetstjänsterna – ständiga källor till paranoida föreställningar hos amerikanska medborgare.

Nu verkar det vara dags igen. Inför utfrågningen av förre FBI-chefen James Comey i senatens underrättelseutskott, aktualiserades frågan om kopplingen mellan Trump och Kreml. I medierna spekuleras det om huruvida CIA faktiskt intrigerar för att avsätta Trump, och om det i så fall ska ses som positivt. Andra menar att falska uppgifter sprids av säkerhetstjänsterna för att skada Trump, och smutskastningen är ett bra exempel på den djupa statens osunda expansion under en svag president.

I USA har man alltid varit rädd för den starka staten, och ännu mer för dess skugga. Rötterna till idéerna om den djupa staten, om männen och kvinnorna som lyssnar bakom draperierna, vilar djupt i den kulturella myllan. Frågan är varför?

Den amerikanska feministen Susan Faludi har beskrivit hur pionjärtidens patriarkala berättelser blev till. Nybyggarna var svaga, utsatta och både föremål för och utövare av bestialiskt våld. Kvinnor och barn riskerade att bli bortförda och att utsättas för sexuella övergrepp. Mörkret kom utifrån. För att hantera detta föddes myten om den hurtiga, äppelfriska, trygga och glada amerikanske mannen – som alltid i någon version irrar runt i Lynch filmer, men framför allt i ”Twin Peaks”.

I 2017 års version är ondskan utlokaliserad, och framför allt: den har börjat anta konturen av en mer handfast konspiration, eller kanske flera: Dale Coopers dubbelgångare Mr C, en demon med svarta kontaktlinser och ormskinnsjacka, verkar vara styrd av krafter utifrån, inte bara dem från The Black Lodge. Bibliotekarien Ruth Davenports huvud hittas i en säng med en annan kropp; tillvägagångssättet liknar ett maffiamord. Den märkliga glaslådan ägs av en gåtfull miljardär med alltför stort inflytande.

Om de första säsongerna av ”Twin Peaks” liknade en deckare förklädd till melodram, framstår de nya avsnitten snarare schizofrena parodier på Bondfilmer som passar bra in i vår egen paranoida tid.

David Lynch och Mark Frosts samarbete började med en planerad film om Marilyn Monroe. Projektet blev aldrig av, men kom att tjäna som inspirationskälla till “Twin Peaks”. Enligt Frost berodde nedläggningen på att filmbolaget inte gillade manusets spekulationer kring orsaken till Monroes död. Precis som när det gäller andra säsongen av “Twin Peaks”, där tv-bolagets krav på att avslöja Laura Palmers mördare gjorde att serien tappade riktning och aldrig riktigt kunde hitta tillbaka, har Monroe-projektet lämnat bitter eftersmak. Frost talar gärna om den politiska fegheten i filmvärlden, medan Lynch ofta ironiserar över estetisk ängslighet i samma bransch.

Deras intresse för Monroe bottnar i en misstro mot den djupa statens nätverk, mot kriminella krafters utsugning.

Den krypande skräcken i hembygden har därför i 2017 års version av ”Twin Peaks” ersatts av en mer splittrad vision av ondska där varje avsnitt är ett konstverk i sig. Vi rör oss geografiskt mellan South Dakota, Twin Peaks, New York och Las Vegas mellan nutidens sociala medier, kasinokultur och fåniga kaffeutbud, tillbaka till ett slags märkligt 50-tal med Elvis Presley-frisyrer, diners och stereotypt manliga sheriffer.

Kanske vågar man dessutom påstå att dikotomin godhet/ondska har blivit ännu starkare i de nya avsnitten. De onda inte bara är utan ser elaka ut, och de varmhjärtade har blivit troskyldiga intill fördumning, vilket känns nästan lite för praktiskt i dessa faktaresistenta tider.

Paradoxalt gör det nya ”Twin Peaks” till en ännu kusligare tidsspegel, en skildring av ett USA som inte längre leker idyll utan hyllar sprickor och fragmentarisering.

I mer realistiska tv-serier som ”Homeland”, ”The honourable woman”, ”House of cards” och ”Berlin station”, utpekas ständigt den djupa staten med sina parallella nätverk som en mäktig utmanare till den nationella demokratin. Min åsikt är ingen av dem kommer åt smärtpunkterna på samma sätt Frost och Lynch med sin suggestiva gestaltning av att världen styrs av krafter vi inte kommer åt.

För sanningen är inte längre där ute. Vad har vi istället? Twitterstormar och kolliderande verklighetsuppfattningar, lika obehagliga och färgstarka som bilderna i David Lynchs kreativa hjärna.

Ulrika Kärnborg, författare och kulturskribent

 

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
Vem vet mest om framtiden? Tor 14 dec kl 13:04(8:47 min)

Hur ser världen ut imorgon? Nästa vecka? Om ett år? Att förutspå framtiden är en svår konst. Men det finns några som lyckas bättre än andra: Superprognostiker. Hur gör de egentligen?

Den traditionella synen på naturen är naiv och romantisk, menar ekofilosofer som förespråkar "svart ekologi". Författaren och kritikern Dan Jönsson utforskar idéerna och efterlyser hopp om räddning.

Sverige behöver vinterkräksjukan Mån 11 dec kl 13:04(9:03 min)

Det var David Qviström som gav Sverige vinterkräksjuka – ja, ordet ”vinterkräksjuka” alltså, som han introducerade i svenskan. Här funderar han på varför vi skapar nya ord och förändrar språket.

Många drömmer om att skriva en roman men få gör det. Vad är hemligheten? Journalisten Anna Thulin har läst nya böcker om skrivande av yrkesförfattarna Stephen King och Haruki Murakami.

Ishiguro har barnets blick på världen Ons 06 dec kl 13:04(11 min)

Nobelpristagarens romanfigurer befinner sig ofta i ett mentalt mellanterritorium där de med barnets blick balanserar på gränsen mellan fantasi och verklighet, menar författaren Madeleine Hessérus.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".