Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1-morgon samlade som podd.
Ett avsnitt från Utrikeskrönikan
Seoul den 10 augusti: Hewa Abdelzadeh
Tor 10 aug kl 10:00
Utrikeskrönikan den 10 augusti 2017. Hewa Abdelzadeh i Seoul.

Seoul, Torsdag

Det har gått en vecka sen det där mötet i Bangkok som gjorde ett starkt intryck på mig.

– Hello sir, hör jag en vänlig röst ropa.

Jag sliter mina ögon från telefonen och kollar upp. Jag är på väg in i köpcentret och han traskar sakta mot utgången.

Ett stort leende fångar min uppmärksamhet. Hans blick tycks antyda att vi känner varandra.

Tankarna for runt i huvudet - borde jag känna igen honom?

Jag ger vika för min nyfikenhet och hälsar tillbaka. Ett undrande hej letar sig fram.

Han vänder om och följer med in i köpcentret.

Jag föreslår att vi pratar vidare över en kopp kaffe. Han beställer en kopp te och frågar om mig, vem jag är och varifrån jag kommer.

Hans leende består och till slut berättar han varför han hälsade.

– Jag kan inte prata med någon här, jag kan inte språket. Du ser inte ut att komma härifrån och jag är inte härifrån. Jag känner ingen.

Jag lyssnar vidare när han berättar att han är kristen pakistanier och har flytt sitt land där han var förföljd på grund av hans religion.

Han är högutbildad men kan inte hitta jobb i Thailand, språket är ett stort hinder.

Det tar emot, jag märker att han stretar emot sin stolthet innan han till slut ber om hjälp. Ett paket ersättningsmjölk, till lillen, säger han och bedyrar sin eviga tacksamhet.

När jag erbjudit min hjälp pratar vi vidare och han frågar till slut vad jag heter. Han vill även ha min e-postadress för att kunna hålla kontakten. Och så vill han bjuda över mig på en enklare måltid med hans familj.

Jag sträcker fram mitt visitkort och han läser och upprepar mitt efternamn.

– Så, du är muslim, frågar han.

Hans ansikte har hunnit ändra skepnad. Det ständiga leendet är borta.

– Det går bra, tack men jag klarar mig ändå, säger han och avböjer den hjälp jag erbjudit.

Svårt att ta miste på när rädslan tar över ansiktsmusklerna. Han har förföljts av muslimer i sitt hemland och flytt till Thailand med sin familj.

– Du har ett muslimsk efternamn.

Det kan jag inte göra så mycket åt, det är ett familjenamn som jag har och den definierar inte vem jag är.

Jag föredrar att inte tala om religion. Men om man frågar mig så får man till svar att jag inte intresserar mig för religion - ateist, antiteist, agnostiker, kalla mig vad du vill, svarar jag, men jag bekänner mig inte till någon religion.

Vi drar våra livshistorier för varandra. Mycket har vi gemensamt. Jag berättar att många är på flykt på grund av religion - jag nämner Rohingyafolket för att ge ett exempel i vår geografiska närhet.

– Du måste lova att inte nämna mitt namn för någon, säger han

Han tar emot min hjälp och jag lovar att inte nämna hans namn någonstans. Det får hans ansikte att slappna av men leendet är borta.

Igår fick jag ett mail från honom. Han fattade sig väldigt kort.

– Tack för din hjälp. Jag hade önskat att vi kunde dela en måltid men du vet hur det är.

Han behövde inte säga mer.

Hewa Abdelzadeh, Seoul

Programmet tillhör kategorin: Samhälle
Alla avsnitt från programmet Utrikeskrönikan
Utrikeskrönikan
Utrikeskrönikan
Igår kl 10:00(3:13 min)
Utrikeskrönikan
Ons 20 sep kl 10:00(3:02 min)
Utrikeskrönikan
Tis 19 sep kl 10:00(3:15 min)
Utrikeskrönikan
Mån 18 sep kl 10:00(2:54 min)
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".