Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
En glimt av de stora skeendena, som de syns i gränslandet mellan världspolitiken och svensk vardag.
Ett avsnitt från Konflikt
HISTORIA SOM VERKTYG, VAPEN OCH VILLOSPÅR
Lör 22 sep 2007 kl 11:00
Konflikt denna vecka handlar om statligt påbjuden glömska i Kambodja och rysk revidering av historien i nationens intresse. Dessutom samtal om hur samtidens politiska mål styr historieskrivningen också... hos oss och om Museet för glömska - nytt intiativ i kritiken av hur berättelsen om Irak formas.Lördag 22 september

I den dagliga rapporteringen formas vår historia och den som kontrollerar historien, kontrollerar ju som bekant samtiden, och därmed kanske också framtiden. Det här är en sanning som synts genom en mängd olika regeringars agerande, världen över.

Vi har till exempel i somras bråket om den ryska akademins översyn av landets viktigaste historieböcker, där man ville mjuka upp bilden av Stalins grymheter och dämpa bilden av Sovjetunionen som förlorare av det kalla kriget. 

Minns spänningarna mellan Kina och Japan, för ett par år sedan, när de japanska läromedlen förskönade ockupation och åtföljande massakrer i Kina under 1930- och 1940-talen men se också ett Kina som har ett järngrepp om sin egen historia och ofta glömmer dess offer.

Ett annat exempel nära i tiden är den franska kontroversiella lagen som uppmanar franska historielärare att i undervisningen om kolonialtiden betona den franska kolonialismens positiva roll

Om vi går österut i Kambodja nämns inte de röda khemerernas skräckår i landets skolböcker.

Pol Pots andreman ställs nu inför rätta. I onsdags arresterades Noun Chea, broder nummer två, och Pol Pots närmaste man under de röda khmerernas skräckvälde i slutet av 70-talet. Nu hoppas många att tribunalen mot de åldrande ledarna för de röda khmererna äntligen ska leda till försoning och upprättelse i landet.

Men frågan är hur Kambodjas befolkning ska kunna gå vidare efter skräckåren utan tillgång till sin egen historia? Petra Quiding besökte Kambodjas huvudstad Phnom Penh och träffade flera kambodjaner som alla hade sin egen, lilla grymma del av den stora historien att berätta. Hon intervjuade Niamh Hanafin, kommunikations- och mediekonsult som efter många års arbete i Kambodja, la  fram sin studie om kambodjaners historiekunskap inom Malmö Högskolas program ”Communication for Development”. Studien visar att många kambodjaner fortfarande, 28 år efter kriget, är okunniga om vad som faktiskt hände mellan åren 1975 och 1979. Trots att man uppskattar att 1,7 miljoner människor dog.

Idag redogörs de fyra åren med ett par rader i skolböckerna. Där står att ”Den 19 april 1975 möttes Kommittén för Det demokratiska Kampuchea för att byta namn på landet och efter detta massakrerades många kambodjaner”.

Problemet är, säger Hanafin, att många inom dagens stat och förvaltning, både offer och bödlar, delar behovet att glömma.  Konsekvensen är att rädslan och våldet därför fortplantas till Kambodjas unga.

Länk till Malmö Högskolas hemsida där du så småningom kan läsa Niamh Hanafins avhandling ”Unaswered questions and empty spaces: The challenge of communicating history and memory in post-genocide Cambodia”
http://www.mah.se/

Länk till tribunalen, ECCC, i Kambodjas officiella hemsida
http://www.eccc.gov.kh/

Diskussionen i studion hålls med Peo Hansen, statsvetare och docent vid Tema Etnicitet, Linköpings universitet och Eskil Franck, nyutnämnd chef för myndigheten Forum för levande historia.

Forum för levande historia har i uppdrag att medverka till att demokratin stärks och att insikten om alla människors lika värde ökar framförallt med utgångspunkt av lärdomar från förintelsen men nu också genom att visa upp kommunismens brott mot mänskligheten i forna Sovjetunionen, Kina och Kambodja.

I Ryssland har president Vladimir Putin visat sig mindre villig än sin föregångare att rensa ut Rysslands sovjetiska förflutna från historien.

Han har hävdat att vilka brott den forna kommunistregimen än gjort sig skyldig till, så utgör den trots allt en viktig del av Rysslands historia och har spelat en stor roll i utformandet av dagens ryska samhälle. Det senaste exemplet som vållat debatt är införandet av nya läromedel för ämnena historia och samhällskunskap i den ryska skolan. En dag före president Putins träff med utvalda historielärare i somras presenterades en ny nationell manual för lärare i ämnet historia och Putin talade om vikten av historieundervisning som gör ryska skolelever stolta över fosterlandet och debatten gick igång.

På den oberoende radiostationen Echo Moskvy debatteras det häftigt under rubriken ”Historiens lektioner – är det myter eller sanningen som formar medborgaren?” I ena ringhörnan historikern och journalisten Nikolaj Svanidze och i den andra Aleksandr Prochanov, chefredaktör för den ultranationalistiska tidningen ”Zavtra” ,”Morgondagen”. Svanidze skäller på det läger som enligt honom gör rysk historia till en återvändsgränd som alltid slutar i terror och nya Gulag. Prochanov välkomnar en utrensning av liberala lögner och lovprisar Stalins utrensningar och får i en omröstning efter programmet stöd av nästan hälften av lyssnarna. Alexander Semyonov, redaktör för den historiska facktidskriften Ab Imperio, tycker inte det är konstigt.

Folk i allmänhet är trötta på en debatt som pågått ända sedan Sovjetunionens sammanbrott om olika tolkningar av historien och om det politiska spelet kring de komplikationerna, säger Alexander Semyonov. De nu aktuella nya statliga manualerna för historieundervisningen erbjuder just det, en väg till en enkel nationell självkänsla igen, säger Semyonov.

Det är livsviktigt att bearbeta konflikter, menar Johan Galtung, den världsberömde norske freds- och konfliktforskaren. Till exempel finns det fortfarande risk för nya konflikter på Balkan, eftersom historien inte har bearbetats av alla parter och han är inte säker på att rättegångar av västerländsk sort, som i Kambodjas fall, är den rätta vägen att gå för att uppnå försoning. Istället berättar han om Rwandas Gacaca tradition, en talad tradition för konfliktlösning som tar vid där den traditionella, internationella domstolen tar slut och där förövaren ställs inför sina medmänniskor, öppet.

Länk till freds- och utvecklingsinstitutet Transcend
http://www.transcend.org/

Museer brukar av tradition vara platser som ska hjälpa oss att minnas det förgångna. Men nästa vecka öppnar ett nytt museum i Norrköping, ett museum om vad det är som får oss att glömma.

Idén till ”Museet för glömska” som mer liknar ett konstprojekt än ett traditionellt museum föddes ur frustrationen över nyhetsrapporteringen om kriget i Irak. Samhällsvetaren och frilansskribenten Erik Berggren, är en av initiativtagarna till projektet. I ett samtal med Konflikts reporter Daniela Marquardt, beskriver han krigsrapporteringen som en maskin som producerar glömska.

http://www.museetforglomska.se/

Länk till Erik Berggrens essä i DN: Medier utan minne (publicerad 2006-07-30)
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=&a=562861

Programledare: Petra Quiding
Producent: Mikael Olsson

konflikt@sr.se

Programmet tillhör kategorin: Samhälle
Alla avsnitt från programmet Konflikt
Konflikt
Igår kl 09:03(56 min)
Konflikt
Lör 16 sep kl 09:03(56 min)
Konflikt
Lör 09 sep kl 09:03(55 min)
Konflikt
Lör 02 sep kl 09:03(56 min)
Konflikt
Lör 17 jun kl 09:03(56 min)
Upptäck avsnitt från programmet Konflikt
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".