Kalhyggena diskuterades redan på 1700-talet
Efter en 200-årig vetenskaplig strid segrade kalhyggesförespråkarna i början av 1950-talet och sedan dess har den svenska skogen sköts med kalhuggning. Svenska skogsmän på 1800-talet hämtade inspiration från Tyskland där man redan i början av 1700-talet presenterat vetenskapliga teorier om hur ett uthålligt skogsbruk ska bedrivas.
Det handlade både om trakthyggesskogsbruk med kalhuggning och olika typer av blädningsskogsbruk som innebär att man alltid har stora träd i skogen. Det kallas också för kontinuitetsskogsbruk.
Det var jägmästaren Joel Wretlind som till slut avgjorde kampen. Han lyftes fram som det goda exemplet när Domänverket 1950 förklarade att skogen hädanefter skulle brukas med kalhuggningsmetoder. Joel Wretlind hade sedan början av 1920-talet tagit upp stora kalhyggen i Malå i Västerbotten och där lyckats skapa vackra och täta tallungskogar.
Berättelsen om Wretlind har klart messianska drag. Han drar sig tillbaka till vildmarken, når där visdomen, skådar hur naturen fungerar och lägger sen fram ett nytt och mycket radikalt skogsbruksprogram som i grunden handlade om kalhuggning, berättar miljöhistorikern och jägmästaren Anders Öckerman.
Reporter: Tomas Lindberg.