Lycka och harmoni strålar över familjen Érard, där de sitter framför brasan i höstskymningen och dricker svag toddy. Colette ska gifta sig med en snäll pojke från grannskapet, och hennes älskande föräldrar Hélène och François myser. Kort sagt: Livet i byn i Bourgogne tycks vara en perfekt pastoral idyll. Men under ytan jäser våldsamma passioner. Ungdomens heta blod bryr sig föga om lycka och harmoni.

Historiens berättare, onkel Silvio, är en åldrad ungkarl och äventyrare som slarvat bort sitt arv och nu bor i ett ruckel inne i skogen. Från rollen som passiv och resignerad betraktare dras han efterhand in i sin egen berättelse. Det ska visa sig att även han ruvar på hemligheter, minnen av starka lidelser med ödesdigra konsekvenser.
Blodets hetta är en historia om dygd, hyckleri och passion. Den är en uppmaning till förståelse för och bejakande av ungdomens starka livskänsla.

Rysk-judisk-franska Irène Némirovsky (1903-1942) var en uppburen och produktiv författare i Frankrike under hela 1930-talet, tills Historien ville annat. I dagböcker beskriver hon hur förlagen och den franska societet hon tillhörde plötsligt vände henne ryggen. Den hyllade författaren och modern till två små flickor dödades, 39 år gammal, i en gaskammare i Auschwitz den 17 augusti 1942.
Fyra av Némirovskys romaner översattes under trettiotalet också till svenska, och ytterligare fyra har kommit under de senaste åren, sedan det sensationella fyndet av manuset till hennes stora, oavslutade romansvit gavs ut 2004: Suite Française (Storm över Frankrike, 2006). Här beskriver hon, mästerligt och i realtid, livet i Frankrike före och under den tyska ockupationen, flykten från Paris och livet på landsbygden, i Bourgogne.