Wikileaks öser ut rådata och populärkulturen älskar sina detaljrabblande nördar. Nya Vågen om vår tids vurm för obefläckade fakta. 

Och så ser vi det nygamla teaterhatet dyka upp igen - i Johan Klings film Puss om en samling självupptagna skådespelare i en dysfunktionell frigrupp.

Möt också vår nya kulturpanel som väljer och förkastar bland veckans kulturutbud.

Ok - vad vill Riksteatern, egentligen? Tio dagar före valet låter de sju allianspolitiker läsa de sju rollerna i dokupjäsen Seven - verkliga berättelser av sju människorättskämpar.

"We want a band that plays loud and hard every night, and doesn’t care how many people are counted at the door, that would travel one million miles without asking for a plate of food or a place to rest".

Så lyder de första raderna i Gainesvillebandet Against Me’s låt "Re-inventing Axl Rose". Den blev i västvärlden snabbt ett mantra för det tidiga 2000-talets arga undergroundscen, för dem som tröttnat på att all musik de odlade fram - om den nådde en viss framgångsgrad - åts upp av storbolagen.

Just när vi höll på att storkna av plånbokslöften och sifferexercis kom gårkvällens Uppdrag Granskning och talade om något oändligt mycket politiskt viktigare - de konkreta mänskliga effekterna av svenska familjers behov av städhjälp.

Har ni lagt märke till att det är något konstigt med årets reklamkampanjer för skol- och dagisstartskläder? Jag menar inte själva kläderna: jeans och olle för småttingar som vanligt. Nej – jag menar barnen.

Vad har Aristoteles, Mahatma Ghandi och Johannes Paulus II gemensamt? De är tre av de otaliga människor som genom historien ska ha hävdat att ett samhälle bör dömas efter hur det behandlar sina svagaste medlemmar.

Pragmatisk! När blev det ett skrytord? Jag minns, och det var alldeles igår, när pragmatisk var en av de allra sämsta sakerna man kunde vara.

I oktober kommer Aaron Sorkin och David Finchers film The Social Network om grundarna av Facebook. Flipp eller flopp återstår att se, filmen har i alla fall höstens hittills bästa tag line:

- Körsbärsträdgården!

Min man stirrar häpet på Dramatens höstprogram som just landat på köksbänken.

- Nä nu får de ge sig – hur ofta spelar de den där pjäsen egentligen?