"Hej på er! Vart ni än är! Ja, själv är jag just nu i Turkiet nämligen. Jag är där och gör en liten investering för framtiden. Tror jag, i alla fall. För drygt ett år sedan gjorde jag en liknande satsning, fast då i Egypten".

"Jag vaknar av att det är någon som skriker åt mig. Någon är jättejättearg. Finns det nåt värre sätt att vakna på? Jag tittar upp, kisar mot den värmande majsolen. Han som skrikit står lutad över mig och han fortsätter att gorma och gasta. Hans nylle är nästan lika rött som solen, men klart mindre värmande. Nu hör jag också vad han säger, att jag är den sämsta soldat han sett under alla sina 27 år som befäl i den svenska försvarsmakten."

Jag gjorde misstaget att handla på en fredag, strax efter löning. Det ska jag säga var en upplevelse i stil med julkklappshandeln helgen innan jul. Det var folk överallt. Kundvagnarna var nästan slut och hyllorna som var skyltade med extrapriser var tomma.

Nu gör jag något jag aldrig gjort förut. Jag sätter mig vid datorn och ska skriva en krönika utan några förberedelser. Inte en liten minneslapp så långt ögat når. Det sägs att det är så viktigt att göra nytt ibland. Eller att tänka nytt. I stort. Byta jobb. Och i smått. Gå en ny väg till jobbet. ”Förändringar är bra!”

Grannen tittar en stund på mig och sen säger han:

– Ja, du Jäder. Nu är du snart mer värmlänning än Stockholmare. Han ser så nöjd ut när han säger det.

Det ser nästan ut som om han förväntar sig att jag ska göra vågen. Men det gör jag inte. Det är snarare så att jag känner mig som en patient som åkt in på en blindtarmsoperation och dagen efter får beskedet att könsbytet hade gått bra.

Jag har flyttat nu. Så mycket som jag har gnällt över mitt boende och äntligen har jag fått tummen ur. Och dessutom turen att hitta ett annat boende.

Jag gav er en läxa för några veckor sedan. Att tänka över citaten ”vi är de människor vi utger oss för att vara” och ”vi är den människa vi vill vara”. Är det så enkelt? Eller är det så svårt?

Det är den 31 december och det återstår endast två timmar av 2012. Jag kliver av cykeln och bara lyssnar. Den tropiska natten är så full av ljud att det är obegripligt att det kan finnas så mycket liv därute. Jag står på den lilla grusvägen och glor upp mot stjärnhimlen

Jag är så trött på att bo där jag bor att jag skulle vilja bränna ner stället och dansa vid bålet. Mina grannar skulle i och för sig misstycka, eftersom jag bor i ett hyreshus.

Jag bor 76 trappsteg upp just nu och snart ska jag flytta. Hissen där jag bor skulle kunna fungera som en tortyrkammare på Guantanamo. Jag lovar att fångarna skulle börja snacka fortare än man hinner säga terrorist, om man stängde in dem där.

Det är ju så fint att vara personlig. Men ska man vara personlig så bör man vara fokuserad. Om ni förstår vad jag menar!?

Gud vad jag längtade till julen. När det är så mörkt och dant och dagarna är så korta, och man knappt kommer ihåg hur dagsljus känns, då kanske man måste ha något att se fram emot.

Jag har sagt att jag inte lyssnar på mina krönikor. Och att jag inte är bra på att lyssna på mina egna råd. Det är bara hälften av sanningen.