Jag vaknar mitt i natten av det ljud jag hatar mest av allt. Ljudet av en katt som spyr nere i vardagsrummet.

Ja, nu har jag gjort det. Kollat vad min pension blir. Jag har punktvis ordning på mig, i mitt periodvisa kaos, och har samlat alla orangea kuvert och alla tjänstepensionsbrev i en låda. Men det är inte så att jag nu har suttit och sprättat upp alla dom. Nej, jag säger bara www.pensionsmyndigheten.se

Sen jag fick barn har jag alldeles för lite tid. Jag vill ju vara överallt, helst samtidigt, och helst med min fina, fina dotter.

Jag sitter och glor ut genom köksfönstret. Det är en vacker morgon efter en kall natt och det var is på vindrutan när jag skulle köra sonen till bussen. Som vanligt hade jag glömt att fälla ut torkarbladen så när jag startade motorn gick de igång och förkortade därmed sin livlängd ytterligare. Alla har vi vår utmättade tid...

Det är väl dags att berätta om mina möten med poliskåren. Inte med hela kåren, men med ett par, då och då. Förra veckan var det tredje gången gillt. Jag erkände brottet på plats, jag hade ingen aning om att jag skulle kunna ha nekat till det...

I min plånbok finns det inte så mycket pengar. Men det gör det väl aldrig hos en hästägare direkt, så det är väl inget konstigt. Däremot har jag ett litet urklipp som jag tagit från en gammal veckotidning där det står: Vinnaren hittar en lösning för varje nytt problem. Förloraren hittar ett nytt problem efter varje lösning...

Ring Per, ring Per snälla pappa. Det är ingen idé att du försöker mer. Du kommer aldrig att klara det själv. Snälla, snälla pappa, kan du inte ringa Per!

Inte vet jag om ni minns detta – men jag har ju varit väldigt glömsk jag. Ja, förr! Förr...för ett tag sedan ungefär!

Det var fasenimej bättre förr, tänker jag när jag en frostig morgon står och försöker skrapa vindrutan med en cd-skiva. Förr fanns det alltid nåt gammalt lock till en musikkasett att använda. Men med en cd-skiva tar det halva förmiddagen. För att inte tala om ett usb-minne...

Idag ska jag prata om skilsmässor. Och inte min skilsmässa i synnerhet, utan skilsmässor i allmänhet. Och till er som undrat hur länge det dröjer innan jag tar upp det ämnet så är svaret: Ja, det har gått ett år, efter att jag och mina barns far separerade.

Söndagsångest. Är det något ni lider av? Sådär att ni redan på söndag förmiddag börjar tänka att det snart är måndag och dags att jobba igen. Ni kanske försöker att inte tänka på jobbet, eller så kanske laddar ni lite grand och tänker att ni ska ta nya tag under måndagen som kommer. Jag brukade ha lite halvångest varenda dag jag när jag jobbade på konditori.

Ja, det var det dags att sätta punkt för ytterligare en sommar då. Stoppa in den i arkivet för att så småningom också den ska glömmas bort. Fast vissa saker kommer förstås att hänga kvar ett tag till. Trippen till Bohuslän är en sån sak. Vi var där i augusti. Det var några år sedan vi var där senast och lite otippat så fick vi med oss hela familjen.

Hej, igen. Känner ni lugnet i luften? Mår du bra? Har du laddat batterierna under sommaren och semestern? Det har jag. Ja, jag försökte i alla fall. Eftersom jag redan i juni, när vi hördes senast, flaggade för ett återhörande i harmonins tecken med en massa töliga krönikor kan jag redan nu säga att det gått - sådär.