Den här bloggen var aktiv 2010-2012
Min mamma - en persisk prinsessa
(Ett inlägg från 2010)
Efter att ha sett Nahid Perssons film "min mamma en persisk prinsessa" kan man inget annat än att tänka på sin egen underbara mamma. Hur hon lämnade allt och flyttade till Sverige för vår skull. Min mamma har vänner från alla möjliga länder, Sverige, Finland, Iran, Irak, Turkiet, Libanon, Thailand, Tanzania. Hon dömer inte någon och har alltid haft det lätt att umgås och arbeta med alla möjliga och hon har aldrig haft några problem med att ta in den svenska kulturen till sitt hem. På julafton lagar hon alltid julmat, jul pyntar med röda gardiner och ljusstakar och hon försöker alltid laga nya rätter som den svenska kocken på tv. Svensk husmanskost äter vi med jämna mellanrum, men det blir även en hel del persisk mat.
Hon håller kontakter med sina svenska väninnor och hälsar alltid på våra svenska grannar. Ibland när hon bakar tror hon att den goda bröd doften sprider sig ända bort till grannarna, så ibland går hon över med lite bröd till dem. Idag berättade hon någonting för mig som fick mig att se upp till henne ännu mera och förstå hur stort hjärta hon har.
Läs mer Min mamma - en persisk prinsessa
Hallå där...
Godmorgon!
En ny vecka med nya reportage! Den här veckan blir jag äntligen klar med mitt reportage om manlig omskärelse och i eftermiddag ska jag besöka verksamheten "Se oss" i Eskilstuna som vänder sig till våldutsatta barn.
Vill du tipsa om nyheter? Ring då eller maila!
Mitt rosa pennskrin
Jag minns tillbaka när jag gick i årskurs ett på lågstadiet. Vi hade precis kommit tillbaka från jullovet och fröken bad oss att ta med oss den finaste julklappen vi hade fått. Eftersom mamma ursprungligen kommer från Iran och pappa från Irak firade vi inte jul. Vi började fira jul senare när de märkte att vi ville fira och ha en julgran hemma.
Eftersom vi inte hade fått några julklappar visste jag inte riktigt hur jag skulle göra när fröken bad oss ta med oss en julklapp som vi hade fått och jag tyckte att det var pinsamt att säga att jag inte hade fått några julklappar. Jag hade ett jätte fint rosa pennskrin minns jag. Jag älskade den och jag har inte visat den för någon på skolan. Så jag tog med mig den och sa att jag hade fått den i julklapp. Självklart var det en lögn. Jag hade fått den av min syster som i sin tur hade fått den av en vän.
Jag kommer ihåg att jag inte tyckte om att vara annorlunda. Varför ska alla andra få julklappar men inte jag, tänkte jag. Som barn vet jag att man tycker att sådant är väldigt jobbigt. Men året efter minns jag att mamma gav mig och mina syskon 100 kr var för att köpa julklappar till varandra och vi köpte även en julgran. Sedan dess har vi firat jul varje år. Mamma lagar julmat och hela familjen samlas. Riktigt mysigt tycker jag! Det handlar inte om att man tillhör någon speciell religion, för vi min familj är religiös på något sätt. Det handlade mer om vara en del av det samhälle vi lever i och ha en fin tradition.
Nu finns vi med i boken "Vägar till rättigheter"
Förra året gjorde jag en granskning om bostadsdiskriminering och det resulterade i att Diskrimineringsombudsmannen besökte Eskilstuna en hel vecka för att diskutera det här problemet med politiker, hyresvärdar, kommunen och hyresgäster. Nu har DO sammanställt hela projektet i en bok "Vägar till rättigheter". Där står Sveriges Radio Sörmland med!
Manlig omskärelse - för och emot
Just nu jobbar jag med ett reportage om manlig omskärelse. Vissa är emot och andra är för manlig omskärelse.
Jag har några personer kvar att intervjua och försöker även få fram siffror på hur många som har blivit omskurna i Sörmland sedan 2009 då pojkar i Sörmland fick omskära sig i sjukvården. Jag ska även träffa en familj som ska omskära sin son. Så jag är inte riktigt klar med reportaget än, men jag har redan nu lagt ut ett ljudklipp där en Imamen Abd al haqq Kielan och Eduardo Grutzky, politisk samordnare, argumenterar för och emot manlig omskärelse.
Intervjun med Imamen har min kollega Warsame Elmi gjort.
Inget pris, men glad ändå!
Igår åkte vi till Nyköping eftersom Sörmlands journalistpris skulle delas ut. Mitt reportage om bostadsdiskriminering , som även min före detta kollega Caroline Karlsson hjälpte till med, var en av de tre nominerade. Priset gick till en annan journalist, men jag är ändå glad att ha blivit nominerad och utvald av alla bidrag som hade skickats in.
Idag ska jag fortsätta arbeta med mitt reportage om omskärelse!
Föräldrarkurs på somaliska
-
Bild 1 av 4En föräldrarkurs på Somaliska har startats i Flen. Foto: Sara Choghrich /Sveriges Radio -
Bild 2 av 4En föräldrarkurs på Somaliska har startats i Flen. Foto: Sara Choghrich /Sveriges Radio -
Bild 3 av 4En föräldrarkurs på Somaliska har startats i Flen. Foto: Sara Choghrich /Sveriges Radio -
Bild 4 av 4En föräldrarkurs på Somaliska har startats i Flen. Foto: Sara Choghrich /Sveriges Radio
Förra året startade Flens kommun en föräldrakurs, det kanadensiska föräldrautbildningsprogrammet COPE, som riktar sig till föräldrar med barn mellan 3 och 12 år. Nu har man även startat kursen på Somaliska.
Igår kväll åkte jag till Flen och pratade med kursdeltagare, kursledare och Flens kommun.
Abdi Aziz är en av kursledarna. Han berättade bland annat att ansvaret för skolbarnen i Somalia ligger hos lärarna och inte föräldrarna, därför är det viktigt att utbilda somaliska föräldrar i Sverige i hur det fungerar i det nya hemlandet.
//Sara
Nominerad till Sörmlands Journalistpris!
Efter långa diskussioner har juryn utsett tre finalister till priset. De är:
* Sara Choghrich och Caroline Karlsson, Radio Sörmland - för deras belysande reportage som visar att ett svenskt eller utländskt namn gör skillnad när man söker bostad.
* Anna Mi Skoog, Folket - för hennes idoga grävjobb om barn som utsattes för sexuella övergrepp i församlingen Sion i Flen.
* Ann-Katrin Drevfjäll och Lasse Ringdahl, SN - för deras djupgående granskning av Sverigedemokraterna inför senaste valet.
Nu är det bara att hålla tummarna!
Socialstyrelsen kritiseras ett år efter mordet
Det har gått ungefär ett år sedan Jian Subhi Arif i Katrineholm blev mördad av sin adoptivpappa. Ikväll hålls en kunskapskväll i Katrineholm för att hedra alla de fall som aldrig når domstolarna. Kvällen kommer att bestå av diskussioner och hur man kan arbeta med frågor kring kvinnovåld. Socialförvaltningen i Katrineholm och Katrineholms Kommunalråd Göran Dahlström tackade båda nej till inbjudan.
Det har nu gått ungefär ett år sedan Jian Subhi Arif i Katrineholm blev mördad av sin adoptivpappa. Ikväll hålls en kunskapskväll i Katrineholm för att hedra alla de fall som aldrig når domstolarna. Kvällen kommer att bestå av diskussioner och hur man kan arbeta med frågor kring kvinnovåld. Inbjudan har skickats till både socialförvaltningen och Katrineholms kommunalråd Göran Dahlström men inget av dem har tackar ja. Det tycker Ewa Callhammar, Oppositionsråd, är ett sätt att visa att de inte engagerar sig i frågor kring kvinnovåld.
Till mötet ikväll har föreningen "Glöm aldrig Pela och Fadime" bjudit in socialförvaltningen i Katrineholm och även Katrineholms Kommunalråd Göran Dahlström, men båda har tackat nej och det tycker Ewa Callhammar, är ett sätt att visa att de inte engagerar sig i frågor kring kvinnovåld.
Förra året kunde vi berätta att socialförvaltningen i Katrineholm känt till att den kvinna som mördades av sin adoptivpappa upplevde att hon var hotad. Personal från socialtjänsten ska också ha träffat kvinnan flera gånger före mordet.
Ewa Callhammar Oppositionsråd och gruppledare i Folkpartiet för Katrineholm säger att man inte arbetar aktivt med frågor kring kvinnovåld i Katrineholm efter händelsen förra året och att socialförvaltningen borde engagera sig mer i de här frågorna.
Arrangörer är föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime, SIOS (Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige) och STRUD (Sveriges romsk ungdoms delegation, Miljöpartiet i Katrineholm).
Jag fick senare tag i Göran Dahlström som kommenterar att han inte vill ställa upp på möten där SIOS (Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige) är inblandad.
