PUBLIC SERVICE. En debatt har uppstått om huruvida Sveriges Radios nya design av förstasidan på sverigesradio.se bör förhandsprövas av regeringen. TU:s vd Per Hultengård menar i ett debattinlägg på Medievärlden att satsningen bör anmälas för förhandsprövning och Expressens chefredaktör Thomas Mattson frågar idag på sin blogg "Var går gränsen för public service?"
    Sveriges Radios vd Cilla Benkö förtydligar här vad det är för en förnyelse som planeras och varför denna inte har anmälts till regeringen enligt regeln om förhandsprövning. Hon skriver bland annat: "Sveriges Radio har haft nyheter på webben sen 1995. Det är inget nytt. De förändringar som görs på webben den 10 april ska därför inte förhandsprövas."

VECKANS NÄTSNACKISAR. Vissa debatters gränser fungerar som reflexer. Suddiga, nästan osynliga, på avstånd men lyser starkt upp när ljuset sätts emot dem. Markerar tydligt att här, här krockar två världsbilder och resulterar i en briljant explosion av debatt. Att belysa dessa gränser är ofta smärtsamt och leder till heta och emotionella diskussioner, men är nödvändigt i längden då varje reflex annars skulle ligga kvar orörd men laddad.
    Jack Werner summerar veckans snackisar och förklarar vad veckans #gate – Donglegate – gick ut på.

STORBRITANNIEN/PRESSREGLERING. På måndagen stod det klart att de tre stora, politiska partierna i Storbritannien enats om hur pressetiken ska regleras , ett beslut som fattats i kölvattnet av de så kallade telefonhackningsskandalerna och den påföljande Levesonutredningen som presenterade sin rapport i höstas. Kortfattat innebär dagens uppgörelse att pressetiken i Storbritannien framöver ska kontrolleras med hjälp av ett oberoende granskningssystem och, enligt premiärminister David Cameron, behövs "relativt små" lagändringar göras för att detta ska komma till stånd.   
   Mats Svegfors kommenterar den politiska uppgörelsen i Storbritannien.

VECKANS NÄTSNACKISAR. Många gånger är det en nackdel att skriva en veckosammanfattande krönika måndagen efter att veckan den berör tagit slut. Fördelen är dock naturligtvis att de reaktioner denna krönika till största delen består av redan har hunnit komma fram. Bättre än många andra tillfällen är veckan som gick ett exempel på det, en vecka vars huvudrubrik redan förefaller inskriven i historieböckerna. Men låt oss för en sekund låtsas om att inte alla redan vet vad som hänt, och gå igenom hur Jonas Hassen Khemiri denna kalla vårvecka förändrade den svenska debatten en gång till.

– Det är så magiskt för det visar att vi är redo att ta det till nästa nivå, säger Jonas Hassen Khemiri till Sveriges Radio P4 Västerbotten. 
   Jag brukar driva tesen att en bra journalist gör bra journalistik oberoende av sina egna erfarenheter. Att män kan skriva om kvinnor. Straighta om homosexuella. Att det kanske kräver en större utmaning att sätta sig in i andras verklighet men att det går, bara man gör sitt fotarbete. Jag vill fortfarande tro det, trots att en del nyhetsvärderingar på sistone fått mig att börja vackla.
   Yasmine El Rafie kommenterar framgången för Jonas Hassen Khemiris text och dess sociala medier-succé #BästaBeatrice

Är det faktum att ”journalister bara följer andra journalister” ett problem för journalistiken? Svenska Dagbladets Tobias Brandel är inne på det i gårdagens krönika apropå Intellectas presentation av årets Twittercensus:
   "Eftersom Twitter är en viktig nyhetskälla för traditionella massmedier blir en väsentlig fråga vilka personer journalisterna följer. Resultatet är nedslående."

Christian Gillinger är projektledare för interaktivitet och sociala medier på Sveriges Radio, tillika projektledare för Sveriges Radios nya journalisthandbok för sociala medier, och han håller bara delvis med om problemet som Brandel målar upp.

JOURNALISTIKPRISER. Den stelbenta uppdelningen av Guldspaden-priserna i tv, radio, tidning och webb blottar ett alltför traditionellt genretänkande inte bara i föreningen Grävande journalister utan hela journalistbranschen.
   Jens Finnäs gick på Guldspadengalan och kom hem med ett förslag till helt nya tävlingskategorier.

VECKANS NÄTSNACKISAR. Ibland är det någon som ställer sig upp, ensam, mitt i en tyst publik, för att högt och tydligt säga ifrån och markera mot det som pågår uppe på den upphöjda scenen. Påfallande ofta heter den personen Sofia Mirjamsdotter.
   Jack Werner sammanfattar veckans nätsnackisar med en hyllning till @mymlan och motståndet.

SOCIALA MEDIER. Sveriges Radio tar sikte på framtiden och en viktig komponent i det som kallas Journalistik 3.0 är de sociala medierna. Utvecklingen går fort och det är många journalister med traditionell skolning som ska lära sig nya verktyg. En projektgrupp på Sveriges Radio har därför arbetat fram en handbok för sociala medier. 
   Christian Gillinger är projektledare för interaktivitet och sociala medier på Sveriges Radio och har lett detta arbete. Här skriver han om de idéer som ligger till grund för handboken.

BILDJOURNALISTIK/UPPHOVSRÄTT. På senare tid har Medieormen noterat flera fall av diskussioner kring bildupphovsrätt på nätet. Frågan ställdes inte minst på sin spets när Tomas "Genusfotografen" Gunnarsson krävdes på ersättning för att ha illustrerat sina genuskritiska inlägg med bilder han inte hade rätt att publicera. 
    Medieormen bad Sveriges Radios bolagsjurist Anna Wesslau att reda ut vad som gäller för bilder och upphovsrätt på nätet.

"Nu måste riksdag och regering fatta beslut och ge oss rimliga förutsättningar att digitalisera radion" skriver vd:arna för Sveriges tre största radiobolag i en debattartikel i Svenska Dagbladet inför ett möte i riksdagen i dag. 
Cilla Benkö, Staffan Rosell och Christer Modig: "Svensk radio måste bli digital"

VECKANS NÄTSNACKISAR. En av de mer ihärdiga illusionerna som kastas omkring nere i nätets undervegetation är den att världen styrs av något hemligt men ytterst mäktigt Illuminatiliknande, en konspirationsteori av mer eller mindre antisemitisk art. Många spekulerar i hur och när sammansvärjningen fick sin makt, och hur den idag yttrar sig.
   Jack Werner rapporterar om veckans nätsnackisar från olika hörn av internet, bland annat från nätforumet 4chan.

DIGITALRADIO. Nyligen presenterade EBU, Europeiska Radiounionen, rekommendationer om vilken teknik som bör användas för digital marksänd radio.
   Sveriges Radios Mats Åkerlund, ordförande i EBU New Radio Group, rapporterar från ett möte i Genève.

VECKANS NÄTSNACKISAR. Det sägs att det ska vara bättre att hålla tyst och låta folk tro man är en idiot än att öppna munnen och bevisa det. Den gångna veckans största nätsnackisar kan ses som ett bevis på att den tesen stämmer, men skulle försätta Sverige i ett medialt vakuum om den började omsättas i praktiken. Det har nämligen kryllat av mer eller mindre grumliga grodor.
   Jack Werner har sammanfattat veckans kvackande och hackande på nätet.

VECKANS NÄTSNACKISAR. I torsdagens DN (14/2) får vi veta mer om efterspelet till veckans första smäll: påvens avgång. Han planerar bo kvar i Vatikanstaten, närmare bestämt i ett kloster, vilket innebär att det ”kommer finnas två påvar innanför Vatikanens murar”. Halvt mellan raderna går DN vidare och beskriver att kritiker ser denna situation som ”ohållbar”. Varför sägs inte, men det säger något om hur länge sår är öppna i den här sfären att senaste gången en påve avgick (för nästan 600 år sedan) var det eftersom två påvar konkurrerade om rollen. Man vill ju inte återupprepa ett misstag som ligger så färskt i minnet.
   Jack Werner navigerar genom en nätsnackisvecka av påvar och meteroriter.

PUBLIC SERVICE. Det är tufft på tidningsredaktionerna över hela landet. Tidningskoncern efter tidningskoncern har aviserat neddragningar. Sveriges Radio har inte gjort det. Sedan 2010 har vi i stället kunnat satsa på journalistiken. Och vi planerar att göra det också inför nästa tillståndsperiod – som sannolikt kommer att omfatta de sex åren från 2014 till 2019.
   Sveriges Radios vd Cilla Benkö tycker inte att Sveriges Radio ska behöva skära ner på innehåll och medarbetare utan tror tvärt om att satsningarna på public service är ännu viktigare nu när tidningsbranschen är i kris.

På söndagen (10 februari) publicerades Mats Svegfors artikel "Kvalitetsjournalistiken på snabb reträtt i Sverige" på DN Debatt. Samma text finns på Medieormen: "Allt färre journalistiska tecken i tidningen"

Här är några reaktioner på Svegfors inlägg:

Replik på DN Ledare 11 februari: "Onödigt svarta rubriker"
Anders Mildner här på Medieormen: "Kvalitet, kvantitet och internet"
Lena K Samuelsson & Fredric Karén, DN Debatt: "Svegfors missar det nya medielandskapet"
Kajsa Falasca: "Kvalitetsjournalistikens vara eller icke vara"
Medievärlden: Professor sågar Svegfors tankar om kvalitet

Mats Svegfors svarar
DN Ledare: "Obalans mellan granskare och granskade"
Mats Svegfors svarar i Medievärlden: Mina beräkningar går att granska

Ingela Wadbring replikerar i Medievärlden: "Mycket är inte alltid bättre än lite"

Tidigare på Medieormen:

KVALITETSJOURNALISTIK OCH TIDNINGSKRIS. Kan man mäta kvalitet genom att räkna kvantitet? Ja, det beror nog på hur bokstavligt man betraktar uppgiften. I helgen publicerade Dagens Nyheter (och Medieormen) ett intressant inlägg av Mats Svegfors, som hävdade att kvalitetsjournalistiken i Sverige är hotad.
   Anders Mildner håller med om att det till viss del är relevant att se till textmängden om man inte missar att titta på internet, men han tycker att kunskapen om internetlogik är för liten idag.