Dom spelas varje lektion, varje rast, varje studentfest. Vi har blivit ett med dem. I juni tar vi studenten och vi är alla enade om att det är dom som ska spelas när vi springer ut och skriker att vi har tagit studenten.

Grym musik spelar fortfarande roll. Trots namnet är Graveyard inga dödgrävare utan fyller musiken med ny kraft, nytt blod och nya muskler. De har gjort 2011 års garanterat bästa rock!

Det svänger rejält och rycker tag i kroppen, oavsett om du är hemma, på dansgolvet eller i bilen. Att kombinera detta med en text om svaghet, och om att hoppas på något annat är genialiskt.

Utan tvekan är det Claes Rosén och Ola Näslund som ska ta hem P3 Guldpriset för Årets Dans. Under 2011 har dom gett oss den skönaste dubstepen och dom fetaste klubbkvällarna!

Om Kapten Röd skulle vinna årets liveartist skulle det värma mig i hela kroppen. Jag har åkt runt halva landet för att se honom på olika konserter och det har varit värt det varenda gång. Han levererar alltid fullt ut och det ska han absolut ha ett pris för!

Ison och Fille var överallt under det gångna året och aldrig har väl en betongpalett penslats så värdigt. Hos dom sprudlar en aldrig avstannande kreativitet.

För att livet är stort. För att Åsikten är viktig. För att Våra värderingar ska betyda nåt. För att rytmen följer hjärtats slag. Kapten Röd!

Med en perfekt avvägning av psykedelia, shoegaze och pop tar Syket mig till ett musikalisk landskap jag aldrig vill lämna.

Det är dom små detaljerna, de underbara slingorna och de magiska texterna som gör Deportees så fantastiska. Deras musik lyckas vara storslagen och finstämd på en och samma gång, för mig är dom tonsatt eufori! :)