Anna Jörgensdotters språk har beskrivits som "flödande, bildrikt, poetiskt, desperat och äkta". I sina två tidigare romaner har hon främst skildrat unga människor, och kanske har hon uppfattats som en generationsförfattare för sjuttiotalister. I Bergets döttrar vänder hon blicken bakåt och tar ett stort grepp över en plats och en grupp människor som tillhör en annan tid, en annan värld.