"Benrester" i Quick-mål var inte ben

Det som antogs vara brända benrester var inte ens ben, visar preliminära uppgifter från SKL, Statens kriminaltekniska laboratorium. "Benresterna" användes som bevis mot Thomas Quick i en dom gällande mordet på en nioårig norsk flicka.

#ruta=3568449#–  Vi har fått ett preliminärt muntligt besked från Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, att materialet som har varit föremål för analys inte är ben, överåklagare Björn Ericsson.

Hur ser du på den uppgiften?

– Jag är lite förvånad över den men samtidigt är det inte avgörande för målet. Men det är inte en betydelselös fråga. Den kommer att vägas in tillsammans med övriga omständigheter i vår granskning.

Mordet år 1988 på den nioåriga norska flickan är ett av åtta som Thomas Quick dömts för och där han tagit tillbaka sina erkännanden. I rättegången om mordet spelade fynden av vad man trodde var brända ben en roll, två professorer intygade att det rörde sig om brända ben från en ung människa. Men Thomas Quicks advokat Thomas Olsson har ifrågasatt uppgifterna, och därför har SKL undersökt benen. Thomas Ohlsson om SKL:s slutsats:

– Vi är nog nära nog klara med resningsansökan. Den här uppgiften kommer att fogas in i resningsansökan. Den har stort symbolvärde för nu är det klarlagt bortom allt rimligt tvivel att domstolarna har vilseletts av utredningsmaterialet. De har i sin dom utgått från att Thomas Quick pekade ut en plats där man fann människoben från en ung människa. Istället så visar det sig det överhuvudtaget inte är ben. Det är häpnadsväckande att två professorer kan låna sig till sådana spekulationer och medverkar till att en oskyldig människa döms.

Annika Digréus
annika.digreus@sr.se