Många vet inte om sin rätt att få hjälp
Många vårdar sina anhöriga i hemmet. Faktiskt var femte svensk i vuxen ålder. Men man kan få hjälp av kommunen, om man ber om den, fast många anhörigvårdare vet inte om att möjligheten finns.
Det säger Ingegerd Rubensson ordförande i föreningen Nyckeln, som jobbar med att stödja anhörigvårdare i Värnamo kommun. För många fler skulle behöva hjälp, för det är ett tungt och ofta ensamt arbete att sköta om en sjuk familjemedlem.
Det kan handla om att ta hand om sin strokedrabbade make eller gamla sjuka förälder.
Riskerar att duka under
- Man är mellan 70 och 90 år. Rätt som det är får någon en stroke. Successivt övergår det från att vara anhörig till att bli en vårdare, konstaterar Ingegerd Rubensson.
- Rätt som det är dukar de under själva för att de inte orkar.
Ingegerd Rubensson har en son som inte klarar sig själv eftersom han har en psykisk sjukdom, och hon är en av 1,3 miljoner svenskar som vårdar en närstående
När blir man vårdare?
Det är ett arbete som inte riktigt syns, för var går egentligen gränsen mellan att ta hand om en familjemedlem på ett vanligt sätt och att bli en vårdare?
I augusti i år publicerade Socialstyrelsen en rapport som visar att ju mer omsorg man ger, desto mer ökar risken för egen ohälsa och försämrad livskvalitet.
2009 kom en lag som säger att kommunerna måste erbjuda stöd för att underlätta livet för dom som vårdar sina anhöriga. Men trots att det gått tre år sen lagen kom så vet bara var fjärde anhörigvårdare om att dom faktiskt har rätt till stöd.
Anhörigföreningar stöttar
Förutom i Värnamo så finns också anhörigföreningar i Vetlanda, Habo och Mullsjö. I alla kommuner i Jönköpings län, finns nu anställda anhörigsamordnare, som ska se till att man får det stöd som man har rätt till. Men fortfarande ligger det på den enskilda att kontakta kommunen och be om hjälp, och det tycker Ingegerd Rubensson är problematiskt, eftersom många har svårt att erkänna att de inte klarar att sköta sin partner eller förälder själv.
Vårdar sin son
Ingegerd Rubensson är idag 78 år och pensionär. Men för 23 år sen, när hon började vårda sin son, var hon mitt i yrkeslivet. Sonen var 27 år och hade drabbats av en psykisk sjukdom som gjorde honom så djupt deprimerad att han inte kunde klara sig själv.
