Vad rör sig i programledarens huvud när hon sänder programmet? Eller vad dyker det upp för tankar senare under dagen?
Eller - vilka är en producents glädjeämnen under en arbetsdag bakom kulisserna?

Läs deras tankar - stort och smått - på Önska i P2:s blogg!

Birger har varit i Ligurien och sjungit Alfvén. Tonsättaren Hugo Alfvén skrev t ex sin tredje symfoni i Sori i nordvästra Italien, berättar Birger i torsdagens Önska i P2.

Jag hittade lite fina bilder ifrån Sori i Ligurien  när jag förberedde programmet och genast backade jag i tiden till en körresa 1989. Då var jag i Cogoleto i Ligurien och sjöng med en kör från Falun.
Det såg ungefär likadant ut där som det ser ut att göra i Sori även om jag förstått av Birger att orterna ligger på var sin sida om Genua.
I bokhyllan hemma hittar jag en bok som heter "La mia Liguria" och i den finns fortfarande ett programblad från den 2 maj 1989.
"Concerto Vocale - Del Coro giovanile di Falun - Svezia".
Fortsätter jag läsa så hittar jag sångtitlar som "O ragazza olá - A jänta a já" och "Ladro ladro che non sei altro - Tjuv och tjuv, det ska du heta". Jag minns att vi skrattade gott åt titlarna. Vidare sjöng vi "Viva la vita a lungo - Länge leve livet" och "Canzone del fabbro - Smedsvisa".

Tyvärr blev jag förkyld och tappade rösten efter halva resan. Det var mindre lyckat. Att sitta och lyssna på kören när de sjöng på konsert var väl OK. Men att sitta tyst på restaurangerna på kvällarna när vi dessutom umgicks och sjöng tillsammans med italienska sångarvänner, det var pest och pina.

Men som sagt, vackert var det. Och precis som Birger och Hugo Alfvén så badade jag också.
"Galna nordbor" tänkte nog italienarna som gick på strandpromenaden bredvid i täckjackor.
Ja, som ni märker så väcker era önskningar associationer och minnen hos mig också.

/Pernilla Eskilsdotter

Måste bara berätta något roligt. I fredagens program var ju Lennart i Lund med på telefon och efterlyste musik till sin spinning-träning. När jag satt och förberedde det samtalet slog det mig att jag inte hade en aning om hur man egentligen uttrycker sig. Vad heter spinning som verb?
Jag lyfte telefonluren och ringde Sveriges Radios fantastiska språkvårdare.

Och vet ni vad svaret blev? Jo, man "spinner" medan man håller på. 
Och i imperfekt blir det (håll i er nu) "jag spinnade". Jag undrar just hur ni hade reagerat om jag hade sagt det i sändning....

Glöm nu inte att lyssna på tempot på metronomen och fyll på med bra förslag över helgen.
Strax tänker jag cykla hem. Fast utomhus!
Trevlig helg.

Pernilla Eskilsdotter  

Så var diskussionen på önskasidan i full gång. Det är ju helt klart att Boléro är ett stycke musik som man älskar eller hatar. Intressant!
Antingen tycker man upprepningen leder till något spännande och suggestivt, eller också uppfattar man det helt enkelt som långtråkigt.

Första gången jag riktigt lyssnade på Boléro av Maurice Ravel var på ett musikläger på Liljeholmens Folkhögskola. Jag gick på gymnasiet tror jag. Då lyssnade vi på stycket helt enkelt för att lära känna instrumenten, inte minst blåsinstrumenten, i orkestern.
Jag har fortfarande kvar lappen där läraren hade skrivit upp ordningen på de olika instrumentens soloinsatser.

Så här låter soloinsatserna enligt den gamla lappen:

Tvärflöjt, Klarinett, Fagott, Ess-klarinett, Oboe d´amour, Flöjt + Trumpet (med sordin), Tenorsaxofon, Sopraninosaxofon + Sopransaxofon, Valthorn, Oboe ihop med flöjt följt av engelskt horn, Trombon, Träblås, Stråk, Tenorsax + Stråk, Trumpet + Horn + Sopransaxofon + Flöjt. Sen kommer också Trombonen in med de andra och det blir fullt ös mot finalen.
Men den största soloinsatsen gör nog ändå den som spelar virveltrumma genom hela stycket.

Ett annat sätt att uppleva Boléro är naturligtvis just som det var tänkt, som balett.
Maurice Ravel skrev stycket efter en beställning från den ryska dansösen Ida Rubinstein som skulle starta ett spanskt dansprojekt. Scenen föreställde en andalusisk bar. Manliga dansare, klädda som zigenare, satt på golv och stolar. Bland dessa stolar och också uppe på ett bord skulle Ida Rubinstein dansa, först långsamt sedan allt hetsigare och hetsigare. 
Så ville danskompaniet ha det. Men Ravel själv hade tänkt sig en annan scenbild.
Det hela skulle istället utspela sig utanför en fabrik, vars maskiner skulle stå för den monotona rytmen. Och så skulle det finnas en tjurfäktare som i dansen skulle dödas av en svartsjuk rival. 
Det kanske också är en slags förklaring till varför musiken låter som den låter.
Ordet boléro kommer förresten också just från en spansk folkdans.
Har någon sett Boléro som balett undrar jag?

/Pernilla 

Ring 0470-374 82 eller e-posta spela@sr.se.
Berätta något om staden och om hur det ser ut? Har du minnen därifrån?.

Jag hade velat påminna dig om detta en gång till i slutet av dagens Önska i P2 men tiden rann ifrån mig. Så nu påminner jag om det så här istället.
Varför? Jo, ikväll och imorgon kväll sänder P2 direkt från denna stad i sydvästra Ungern. Därför vore det roligt att få veta mer om staden. Vad är det för miljöer som musikerna rör sig i, hur gammal är staden?, vilka är sevärdheterna och hur kommer det sig att du varit där, vet något....minns.....?

Berätta och skicka gärna med en musikönskning också.
Och så lyssna på P2 ikväll. Det finns nordiska musiker med i konserterna. En finsk cellist som heter Jan Erik Gustafsson medverkar ikväll i Ravels pianotrio. Och i morgon kväll är klarinettisten Martin Fröst med och spelar Mozarts klarinettkvintett.
Direktsändning i P2 alltså från Kaposvár i Ungern. Men hur ser det ut där?
Berätta!

/Pernilla Eskilsdotter

Ja, så är det. 
Jättekul ska det bli att få ta tag i alla era frågor, önskningar, funderingar och minnen kring den klassiska musiken. (Jag har ju redan börjat med några eftersom jag just nu, måndagen den 16 augusti sitter och jobbar med morgondagens program.)

Men jag måste ju också erkänna att jag haft en väldigt skön och lång sommar. För första gången sen jag hade sommarlov som skolbarn så kändes sommaren oändlig när jag lämnade "önskaskutan" i juni. Sådär som just skolbarn kan känna.

Vad har jag då gjort? Jo, jag har vandrat i berg i Dolomiterna i Italien och varit uppe på 2800 m höjd. Sett murmeldjur och njutit av en blomsterprakt utöver det vanliga. I byn i sydtyrolen där vi bodde fick jag också tillfälle att lyssna till den lilla byn Rinas blåsorkester i en sen sommarkvällspaviljong.
Underbart!

Jag har lagat mycket god mat av allt som sommaren kan bjuda på i form av bär och frukt och jag har njutit av goda vänners sällskap i överflöd.
Jag har varit på mina barns fiollägeravslutning och också varit på konsert på en folkhögskola här utanför Växjö där, min "fiollägerpappa" en gång i tiden, Lars höll fiolkurs.
(Fick mig att i huvudet återvända till dom sommarläger jag var på när jag spelade fiol på högstadiet - en riktig nostalgitripp) 
Ett gäng jätteduktiga fiolstudenter var det för övrigt som spelade. Alla på väg in i musikhögskolevärlden så kanske får jag möjlighet att presentera några av dom i radio om ett antal år.....  

Ja, den här sommaren har faktiskt mest innehållit "de små spontana musikupplevelerna". 
Min sommar kan nog bäst också sammanfattas med ordet "spontanitet".
Det är nåt visst med att sitta i trädgården på morgonen och fråga sig själv och sina familjemedlemmar "vad vill jag/vi göra idag?

Tack och lov så finns det väldigt mycket spontanitet i jobbet med Önska i P2 också. Men nu är frågan snarare vad vill du/ni höra idag? Så kom igen....ge mig önskningar att bita i. Jag är beredd! 

/Pernilla Eskilsdotter
 

...men imorgon kanske jag vill vara ett annat instrument och låna dess röst beronde på vilken stämning jag befinner mig i.
Men just idag känns pianot nära till hands och därför blir det inte alls fel att inleda programmet om en trekvart idag med Sommarsång av Peterson-Berger. Det är ungefär så jag känner mig idag; lugn, harmonisk, trygg, förväntansfull, nyfiken.

När jag ställde frågan igår "Om du vore ett instrument - vilket instrument skulle du vara då?" var jag ju också tvungen att rannsaka mig själv och fundera på vilket mitt alter ego skulle vara bland instrumenten. Och därmed inte sagt att det är det instrument man tycker bäst om. Jag älskar klangen av cellon, men kanske är det som Per-Axel sa i måndagens program att "det är det instrument som bäst framkallar bitterljuva minnen" och det är kanske just vemod jag förknippar med cellon eller höst...och så känner jag mig också ibland.
Men valet föll ändå på pianot. Det var ett tidigt möte för mig med instrumentet i barndomen och jag älskade att sitta och försöka ta ut de stycken som jag hört min något äldre bror spela från noterna och jag försökte leka fram egna teman. Pianot kan kvillra som en vårbäck, smeka som en moderns hand, hamra envetet och ha ett tordönsvrål ur sin strupe. Och nånstans mellan dessa känslolägen pendlar man ju :-)

Just idag är jag gärna ett piano som spelar "Sommarsång" för liver är enkelt och fint...eller kanske ännu hellre nästa spår på samma skiva, Lawn tennis. Den är mjukare, lekfullare, somrigare på sätt och vis. Men nu är det ju inte jag som bestämmer musiken i programmet utan du som önskar!

De senaste dagarna har Önska i P2 präglats av filmmusik som tema och jag har spelat musik både från gamla filmer och från nya. Flera generationer har präglats av de filmer som kom i första hand när de själva var unga. För några är det La strada och Doktor Zhivago och för andra är det Eyes wide shut och Saving privat Ryan. Star Wars verkar dock tillhöra en mellankategor i av filmer där en genration som idag är i medelåldern fastnade för rymdäventyret och för musiken och förde detta vidare till sina barn. Eller tvärtom, om man míssade filmerna då när det begav sig på i slutet på 70-talet och början på 80-talet, kan dagens unga influera sina föräldrar. Så var det för Lena i Norrtälje som inte kan låta bli att lyssna när hennes tonåring ser filmerna. Hon har själv inte sett dem men just HÖRT musiken och ville höra den i programmet i måndags.

Och idag, torsdag, pratade jag med Jeremiah i Nässjö om de foton han tagit ute i kohagarna runt Ljungby och om den kärlek han hyser till det småländska landskapet. När han vandrar har han nästan alltid musik på i sin mp3-spelare och det förstärker hans upplevelse av naturen sa han. Vissa specifika stycken har han valt ut för vissa platser just för att de passar så bra där.
"Man binder samman händelser och platser med olika ljud"Jeremiah Karlsson (3:04)
Jeremiah Karlsson från Nässjö som har skickats veckans musikaliska sommarvykort intervjuas i Önska av programledaren Marianne Greip. 20070729 Lägg till i spelkö Spara som favoritklipp Dela Facebook Twitter Digg Del.icio.us Öppna i spelaren
Genom att välja rätt musik kan man skapa sin egen filmmusik till sin vandring i landskapet och i livet!  Värt att tänka på!

Jag låg på 93-99% rytm- och tonsäkerhet när jag för första gången testade Rockband igår. Så helt kass kan jag inte vara ändå som sångare...
Rockband är ett slags Nintendo-spel som fungerar som en karaoke för sång, men även för andra instrument som gitarr, trummor och bas. Roligast är det om man är flera och spelar varsitt intrument och man tävlar inte mot varandra utan med, och man kan dessutom göra insatser för att rädda andra bandmedlemmar om de börjar spela för uselt.
Det här var verkligen jättekul. Det var en upplevelse som min son bjöd mig på för att fira min födelsedag. Och om du inte har testat ännu - leta igenom hela din släkt och bekantskapskrets och hör efter om någon har detta spel! Släpp loss och var en rockstjärna.

Jag tycker förresten man skulle kunna göra något motsvarande för t ex kör. Välj din stämma och se om du kan hålla den...

och jag kan också tillägga att jag är helt körd som gitarrist och trummis, men att jag har en bra träffsäkerhet som sångare (på den lätta nivån...ni som spelat Rockband vet att det finns fler svårighetsgrader...).

När jag var barn sjöng jag ofta och gärna och utan större hämningar. När jag var ungefär 4 år klev jag in på den stora släktfesten och frågade spontant om jag skulle sjunga för dem. Det skulle jag och jag tror det blev "Vem kan segla förutan vind?".
Jag tog i för kung och fosterland i kyrkans barnkör och tyckte också om att följa med mina föräldrar till kyrkan ibland för där kunde man också sjunga högt, även om en del melodier var både svåra och ganska tråkiga ur mitt barnperspektiv.
Sångarglädjen höll i sig till högstadiet. Då skulle vi plötsligt få delbetyg i sång i ämnet "Musik". Det gick till så att hela klassen sjöng och läraren gick runt och lýssnade en stund på var och en. När han lyssnat en stund på mig sa han att jag skulle få betyget 4 (i en skala från 1-5 som det var då)" för att jag i alla fall sjöng starkt". Underförstått, "men inte så bra och rent".
Då försvann sångglädjen. I alla fall offentligt.
Det är bara i bilen, ibland tillsammans med min körsjungande dotter, som jag släpper den gamla spärren och låter rösten ljuda igen.
Fast drömmen finns om att en dag plötsligt vakna upp och ha den allra ljuvaste sångstämman där jag kan förmedla mina känslor genom sång. Stämmer in i önskningen från Anette i Uddevalla som "önskar att jag vore Mimi och att jag kunde sjunga på riktigt och att jag kunde tvinna min röst runt min älskades som hon gör med Rodolphe i duetten i La Bohéme. Kan kärleken utryckas mer samstämmigt och innerligt än så här?"

Att sjunga handlar både om teknik och mod skulle jag tro...?
Vilka är dina upplevelser? När lade du din sångarkarriär på hyllan?

När jag står i studion idag och sänder ut Anitras dans av Grieg och dessutom pratar om nybörjare får jag upp bilder från min barndom och hur det var när jag själv hörde den här låten för första gången.

Min pappa hade fått ett paket med posten och packade högtidligt upp en grå förvaringsbox där det låg ett antal singlar (45-varvare). Han satte sig i fåtöljen framför stereoapparaten och jag var nog också rätt nyfiken på innehållet i lådan så jag hängde i närheten.
Och det första pappa lyssnade på var en inledningskiva, någon slags introduktion eller kanske rentav en "nybörjarguide", där en man berättade om musiken. Jag lyssnade inte särskilt noga och minns heller inte vad som sas, men däremot minns jag musiken. Det var Anitras dans som låg som en bakgrund hela vägen medan mannen pratade. Och jag har ett vagt minne av att just den musiken fungerade som någon slags signatur.

Minns jag rätt? Är det någon annan som minns denna klassiska nybörjarguide?

...har börjat och jag har fått chansen att få landa en liten stund i både Östergötland och Hälsningland genom er lyssnare.
Per i Motala gav mig en bild från en tidig morgon på sjön Lången och jag kunde förnimma den fuktiga morgonluften mot huden, maskarnas rörelser mot handen och smaken av stekt ägg på smörgåsarna (fast det är nog bara min personliga upplevelse från egna tidiga fisketurer).
Det lustiga var att att Per hörde musiken inom sig redan när han fotograferade - den musik som sedan fick ackompanjera bilden via etern.
Ibland får jag också den typen av upplevelser när jag kommer till en ny miljö. Men om jag ska vara ärlig är det oftast vackra landskap som framkallar den och olika typer av pastoral musik som ljuder inombords...

Iwan lät mig uppleva försommar i Hälsingland med sina lupiner och blånande berg i fjärran.
Och nu väntar jag på resten av Sverige i bild och musik.
Min sommar tillbringas mycket just här i Småland eftersom jag kommer att sända programmet ända till mitten av augusti. Så jag behöver hjälp att få se lite mer av Sverige!

Ja, så blev fredagen präglad av det stora bröllopet i Stockholm imorgon. Med August Södermans "Ett bondbröllop", fjärilar på Haga och också ungersk bröllopsmusik som vi till slut hittade på en LP med Ungerska statliga folkensemblens orkester.
Jag kan också berätta att pianisten Staffan Scheja tyckte det var rätt kul när jag ringde igår och frågade vad han spelade 1976 på galakonserten som arrangerades inför det årets kungabröllop. Han kom ihåg det på stående fot: Stenhammars h-mollfantasi. Det var förresten vid samma gala som Kjerstin Dellert tog upp sin hyllningssång till Carl Gustaf (Å Carl Gustaf ljuva Carl Gustaf sjöng hon)

Lars-Åke i Nyköping som önskade sig Valdemar Åhléns Sommarpsalm fick stå för dagens avslutning. Lite kul att jag igår kväll vid en grillfest fick tillfälle att hålla det klarblå programbladet som användes vid lysningen mellan kronprinsessan Victoria och blivande prins Daniel i Slottskyrkan för några veckor sedan. Det visade sig nämligen att Sommarpsalmen fanns med där. Så då gick det ju att knyta ihop dagens programsäck....

Och för mig handlade det därmed också om att knyta ihop vårens säck. För med dagens fina sommarmusik, som ni valt, klingande i öronen, tar jag steget ut i sommaren för en ganska lång semester. Ett sommarlov känns det som, precis som barnen får ha.
Så jag vill bara passa på att önska er alla en riktigt härlig sommar. Med förhoppningsvis många roliga musikupplevelser också. Både på konsert och i Önska i P2.

Ha det så bra, det ska jag ha!

/Pernilla Eskilsdotter

Du är säkert en av många som har lyssnat på vårt klipp när sångerskan Maria Galvany är Nattens drottningMaria Galvany är Nattens drottning (2:48)
Lägg till i spelkö Spara som favoritklipp Dela Facebook Twitter Digg Del.icio.us Öppna i spelaren  år 1906. Det är ett klipp som fått flera att reagera. Hur sjunger hon? Det är ju inte rytmiskt? Vilket kvitter osv osv.
Flera önskningar har kommit av det där klippet också och dessa hör vi i onsdagens program. Det är dels Mats som önskar en inspelning när stråkmusiker spelar Mozart på 1930-talet. De spelar med helt andra tempoväxlingar än vad vi är vana att höra idag. Dessutom med större vibrato.
Anders lyssnade på klippet och kom att tänka på en sångerska med väldigt stort omfång. Hon heter Yma Sumac och hon finns också med i onsdagens program.

Det är kul när en önskning leder till fler. "Apropå det så önskar jag det här......" Det var Göran i Stockholm som satte igång alltsammans med just en önskning om Maria Galvany. En ny sångerskeupplevelse också för mig.

Och för min egen del ledde Maria Galvany mig till en artikel om dirigenten Nikolaus Harnoncourt som fanns i tidningen Grammophone för några år sedan. Där berättar han om när han lät sina studenter höra just Maria Galvany i rollen som Nattens drottning i Trollflöjten. De, alla 2500 stycken, började gapskratta. Dirigenten själv började fundera kring moden i musiken. Och vad Mozart egentligen ville med en aria som låter så helt vansinnig....
Läs själv    Nicolaus Harnoncourt om Maria Galvany Jag tycker det är rätt intressant!