Paralympics fortsätter - utan Zandra
... fast tävlingen för denna gång är slut för mig. Även för min kompis Robert Larsson, Skellefteå BK (snygg bild på oss två)
Självklart är jag lite besviken, men samtidigt så gjorde jag riktigt bra ifrån mig.
Tävlingen:
Uppvärmningen gick fantastiskt bra både på "practicfield" och "warm-up area". Jag har inte skjutit så bra det här året som jag sköt just då.
Inför inträdet till "final arenan", så kände jag mig faktiskt avslappnad. Det var riktigt kul att gå in och möta publiken, kamerorna och tavlan.
Första pilen blev en bra nia, sedan en sjua, den tredje blev en tvåa, så just det setet förlorade jag. (Jag tryckte till lite för hårt.)
Samtliga pilar därefter sköt jag riktigt bra och var med i leken hela tiden.
Så när det stod 5 - 3 till min motståndare, så krävdes att jag måste vinna setet för att ha chans att vinna matchen i en shoot-off (där man skjuter 1 pil, och närmast mitten vinner).
Det var så himlans nära!!!
En av mina pilar var bara millimeter utanför ett högre poäng.
Så i mitt hjärta så känns det bra, men i sinnet så var det inte riktigt så det skulle sluta...
Stort Tack till Gulle för allt, tack även till det medicinska teamet.
Tack till ALLA ni andra underbara och helt suveräna som stöttat mig både här och där hemma. Ni betyder jätte mycket för mig!!!
Nu är ambitionen helt klart Paralympics i Rio 2016. Där är det just nu möjligheter för mig att ta minst 2 medaljer, eftersom det är beslutat att Mixed blir ytterligare en bågskytte gren. Mixed är en form av lagtävling där en tjej o en kille ifrån varje land tävlar. Vi hoppas att även vanligt lag blir med (då är man antingen 3 tjejer eller 3 killar i varje lag)
Mixed är fantastiskt roligt!
Innan Rio, så har vi många tävlingar... Nästa år är VM i Thailand... jag känner mig redan revanchsugen!!!
Så hoppas på alla former av bidrag för att det ska bli möjligt för mig.
En reflektion/summering/utvärdering. Kunde man gjort något annorlunda???
Ja, är jag faktiskt villig att säga. OM jag haft ekonomi så skulle jag valt att utveckla mitt skytte under upprepade tillfällen i ett varmt land, för att minimera skaderisken.
Nu var det bara att gilla läget, acceptera smärtan och köra vidare. Riktigt bra med mental coatchning.
Träningsmängden och träningsmöjligheterna är helt suveräna, jag har balanserat upp detta med återhämntnings perioder.
Vi har gjort otroligt bra materiella förbättringar och skjuttekniska framsteg.
Vad händer nu då?
Jag har verkligen vuxit som skytt med årets alla motgångar och vi (främst jag o Gulle, men kanske i samarbete med skyttarna) har redan planer och funderingar på mindre skjuttekniska förbättringar. Efter en period av vila så kommer vi att jobba hårt för att genomföra denna förändring, som vi så smått redan har inlett...
