Med en karriär i idel storklubbar i Europa har Zlatan Ibrahimovic spelat många häftiga derbyn och hatmatcher.

Ajax-Feyenoord, Juventus-Inter, Inter-Milan och förstås Barcelona-Real Madrid.

Nu skriver han ännu ett kapitel vad gäller heta möten, Olympique Marseille-Paris Saint Germain är ingen lugn promenad i parken att avrunda en söndag med.

Fick du mersmak av stormatcherna i veckans Champions League så gör du rätt i att ratta in P4 och Sportextra i dag. Helgens höjdpunkter dyker nämligen upp 14.30 och 17.00.

Liverpool-Manchester United

Stormatchen som är först ut hinner börja innan Sportextra startar 15.03 men lita på att vi därefter ligger som ett plåster på händelserna mellan Sir Alex Fergusons revanschfyllda gäng och nya tränaren Brendan Rodgers mannar på jakt efter framgångar.

Förutsättningar:

United har fyra rakar vinster i bagaget, den mot Galatasaray i veckan inräknad, medan Liverpool har två kryss och två förluster i ligaspelet så här långt (veckans EL-match kan vi knappast räkna då man vilade en hel startelva).

Liverpool (17:e plats) har inte förlorat mot United (2:a plats) hemma på Anfield sedan 2007. Manchesterlaget kan med andra ord inte räkna med tre enkla poäng, Pools tröga säsongsstart till trots.

Manchester City-Arsenal

Helgens andra stormatch börjar 17.00 och ligger väl innanför Sportextrasändningen. Jag kommer alltså ha fullt fokus på mötet som har blivit ett av Englands mest irriterade. Wenger har de senaste säsongerna tvingats släppa bland andra Kolo Touré, Samir Nasri och Gael Clichy till Mancinis rika klubb och man kan säga att fransmannen är allt annat än nöjd över detta klåfingriga beteende.

Förutsättningar:

Det tidigare så defensivt sårbara Arsenal har, med hjälp av gamle försvarsgiganten Steve Bould, fått ordning och reda där bak vilket genererat i endast ett insläppt mål (minst i PL) på fyra matcher.

Till skillnad från Manchester City som släppt in flest mål (6) bland de åtta främsta lagen just nu.

Båda lagen var i farten i CL i veckan där Arsenal vann borta mot Montpellier med 2-1 samtidigt som City förlorade borta mot Real Madrid efter att ha tagit ledningen två gånger på Bernabeu.

Senast Arsenal (3:e plats) tog emot City (4:e plats) på The Emirates i PL vann hemmalaget med 1-0 efter mål av Arteta i den 87:e matchminuten.

En av fotbollens största klyschor ”bollen är rund” betyder att vad som helst kan hända. Att du inte på förhand kan veta vem som vinner en match, en ligatiteln eller Champions League. Men det finns aspekter som går att analysera för att få en mer eller mindre korrekt gissning om vem som står överst på prispallen i slutändan.

Ett lag borde skörda framgångar om det är ett som 1) fått behålla en framgångsrik tränare 2) har fått behålla sina stöttespelare 3) har resurser och 4) är motiverade.

Real Madrid kan bocka för varenda en av dessa punkter. De har kvar Jose Mourinho tillsammans med Ronaldo, Casillas, Ramos och Xabi Alonso. Pengar kan alltid skakas fram i Real, även i tider då landet är mitt uppe i en ekonomisk kris, och även om spelarna äntligen fick knäppa Barçaspelarna på näsan efter att girigt ha roffat åt sig La Liga-bucklan -12 så misslyckades dem i den finaste av turneringar förra året.

Laget har alltså samma fantastiska förutsättningar som inför förra året. Dessutom har de inför detta år skördat framgångar som gjort gott åt självförtroendet samtidigt som de borde ha mer än tillräcklig motivation kvar eftersom den största moroten, CL, ännu inte erövrats.

Så vad är problemet?

Huvudstadslaget har så här långt torskat borta mot Sevilla och Getafe samt kryssat mot Valencia.

Fyra poäng på fyra matcher är pinsamt med deras mått mätt.

Parallellt med detta elände passar Ronaldo på att konstatera att han inte uppskattas tillräckligt i sin klubb (efter transferfönstrets stängning) och Mourinho, som likt Ferguson vanligtvis försvarar sina spelare till det yttersta, börjar så sakta kasta in lite ved i brasan.

Betyder det att marängerna inte blir att räkna med under resterande del av säsongen?

Absolut inte. Mou ändrar taktik för att väcka sina spelare och eftersom laget återvann sin heder med förra årets inhemska titel har de fullt fokus på att ta den där efterlängtade 10e Champions League-titeln.

Det lag vi såg mot Sevilla lär knappast vara samma som vi kommer se i veckans omgångar av CL.

Var så säkra.

Emelie Ölander
emelie.olander@sverigesradio.se

Aldrig har en segerintervju varit så grinig, dryg och fylld av ironi. Zlatan sket i att prata med media efter matchen men det gjorde inte Jonas Olsson. Han dök upp för ett litet snack. Kanske skulle han skickat fram någon annan, som inte var på krigsstigen, för det som utspelades mellan honom, kameran, micken och reportern var knappast en varumärkeshöjare. Varken för honom eller landslaget.

Men var det fel?

Som gammal fotbollsspelare förstår jag honom. Fotboll är visserligen underhållning men först och främst är det tävling. Det handlar om att vinna matchen, inte om att spela snyggt. Om man är tvungen att prioritera.

Grinigheten som genomsyrade matchen kom från såväl spelare som åskådare. Alla ville mer. Därför blev det så fel när några på en sektion buade ut Johan Elmander, som sprang livet ur sig hela matchen. Han var inte bra men han gjorde sitt bästa för den svenska tröjan och det är värdefullt det med.

Skulle publiken på arenan tänka efter skulle de självklart ta tre poäng före klackar, brassesparkar, överstegsfinter i en förlust.

Igår var det en fråga om prioritering.

Prio ett: vinst. Prio två: spela snyggt.

Helt rätt.

Vi vann matchen. Gjorde två mål. Vägen mot VM i Brasilien är inslagen.

Låt oss nu gå vidare. Enade. För Sverige i tiden.

Emelie Ölander
emelie.olander@sverigesradio.se

Kvalspelet i Europa fortsätter på tisdagskvällen. Sverige är ett av de lag som går in i kvalspelet, så även de regerande mästarna Spanien. Kvällens hetaste match spelas i Bryssel, där Belgien tar emot Kroatien.

Övning ger färdighet. Det är ingen myt. Forskare har kommit fram till att det krävs 10 000 träffar på bollen för att ditt tillslag ska bli klockrent. Även om den siffran kan reduceras eller öka beroende på mått av talang samt brist på talang hos individen så är det en intressant siffra.

Med tanke på den väldigt skrala insatsen mot Brasilien för tre veckor sedan kommer träningsmatchen mot Kina lägligt.

Det finns gott om saker i det svenska spelet som kan förbättras. Här har hag tagit ut tre saker som jag önskar se i matchen mot Kina.

Den som såg Zlatan spela mot Lille förstår de gränslösa hyllningar han mottagit efter söndagens match. Han dominerade på ett sätt som han aldrig gjort förut. Jag önskar att jag på ett ärligt sätt hade kunnat påstå att det är för att vår främste svensk är s å bra men det vore att visa en sida av myntet och klumpigt försöka dölja den andra.

För hur lojalt han än ingrep i defensiven, hur enkelt han än gjorde två mål och hur stolt man än blev som svensk så kvarstår faktum.

I Ligue 1 är Zlatan visserligen en kung, men bara i en fiskdamm.

Den överlägsenhet han visade upp mot CL-kvalificerade Lille är dels ett bevis på Ibrahimovic storhet men mest ett underbetyg åt motspelarnas kvalité.

Att det är en sämre liga än PL, La Liga och även Serie A går inte att komma ifrån, oavsett hur många mål vår svensk gör.

Många faktorer spelade självklart in i övergången till PSG. Pengar är säkerligen en av dem. Trots de skäl som fanns kan jag inte lättvindigt släppa tanken på hur Zlatan hade svarat upp mot utmaningen att testa sina känsliga fötter och enorma fysik i Premier League.

Som det enda landet som aldrig riktigt accepterat Zlatan som en av de stora är England den enda platsen  i världen där den långe hade haft kritiker att motbevisa.

En sits han genom åren visat sig prestera sin bästa fotboll i.

Att vara kung i en fiskdamm är inte illa, speciellt inte om drömmarna om CL kan infrias men jag hade ändå gett mycket för ha fått se Ibra ta sig an sin sista och största utmaning i karriären istället för att glänsa på Europas bakgator.

Emelie Ölander
emelie.olander@sverigesradio.se

Snabb blogg med kommentarer och tips om varje Champions League-grupp.

FotbollsArenans senaste blogg handlar om Arsenals värvningsstrategi. Signerat Emelie Ölander.

Ett 0-2-underläge och bortamatch i ett avgörande play off till Champions League. Det ska egentligen inte gå att vända på. Helsingborg har satt sig i en nästan omöjlig sits.

Nästan omöjlig. Förutom klyschan/teorin att i fotboll är möjligt finns det faktsikt, åtminstone på min horisont, fortfarande en liten möjlighet att Helsingborg kan ta sig vidare till Champions League.

Även om förlusten på Olympia var blytung så måste helsingborgarna ha lämnat planen med en känsla inte bara av besvikelse, utan också att man är ett mycket bättre fotbollslag än Celtic.

Den känslan är viktig att ha med sig på planet över till Glasgow och in på Celtic Park tisdag kväll.

Motståndarna är inte bättre än att det går att vinna med två mål på bortaplan.

Man vill ogärna vara den där överoptimistiska idioten som in i det sista tror på vändningar av tuffa underlägen.

Det är Helsingborgs spelare och ledare som ska resonera så.

Walid Atta till exempel, som direkt efter förlusten förra veckan sa till Radiosporten i sin intervju: "Kommer du ihåg Liverpool-Milan [Champions League-finalen 2005]? Klart att vi kan vända det här."

Rätt resonerat av Atta, som måste tro på det omöjliga. Och glöm inte att Malmö FF var en kanonräddning i slutminuten från avancemang förra året - efter att man sånär vände ett tvåmålsunderläge efter att ha blivit totalt utspelade i första matchen mot Dinamo Zagreb.

Min tes här är inte att jag tror på en HIF-vändning och avancemang till Champions League. Det gör jag inte, avkräver man mig ett tips så ligger det på Celtic.

Men Helsingborg har fortfarande en inte helt orimlig möjlighet att gå vidare. Vilket man egentligen inte ska ha i detta läge.

(29 aug)
Richard Henriksson
richard.henriksson@sr.se

Erik Hamrén fortsätter jobba med sin stomme spelare. Endast två spelare i dagens trupp var inte med i Ukraina i somras. Albin Ekdahl och Adam Johansson.