Fem saker från kvällens omgång i Champions League.

Fem utmärkande saker från kvällens Champions League-matcher.

Underskattning var något man aktade sig för som spelare. Det är förbjudet att förlora en match mot, på pappret, sämre motstånd om man gör det på grund av inställning.

Villas-Boas om sina spelare: ”De behöver inte stå bakom mitt projekt, det behöver bara ägaren göra.” Mer skitsnack än så har du inte hört sedan Sepp Blatter öppnade munnen senast.

Några reflektioner från kvällens händelserika matcher.

Fem saker jag tänker på efter kvällens två matcher i Champions League.

Radiosportens fotbollsexpert bloggar om förutsättningarna inför kvällens två åttondelsfinaler.

Unga spelare har lättare att tappa fokus, sväva iväg och glömmer inte sällan bort att drömmar är vackra men det är vardagen som ska skötas för att drömmarna ska uppnås.

"Stormötet som utspelades på Old Trafford hade gjort teaterchefen på Dramaten överlycklig."

Jag kan inte annat än älska den cirkus som som är kring det engelska landslaget - the gift that keeps on giving!

När nyheten om att Fabio Capello avgår kablades ut igår slog det mig att jag trots chocken över att en förbundskapten hoppar av fyra månader innan EM-premiären, inte blev särskilt förvånad.

Fabio Capello har alltid varit Fabio Capello. Varför skulle han agerat på ett annat vis?

Att beskriva honom som en bestämd man, Don Fabio, är att underskatta hans tjurighet.

Burop hördes igår kväll när Messi missade målchanser. 22 mål på 20 matcher i La Liga den här säsongen räcker tydligen inte för den bortskämda publiken. Vidrigt, tycker Emelie Ölander.

Det som har hänt i Egypten är otänkbart och väldigt mycket värre än vad som hände en sen sommarkväll på Heden men det är det närmsta jag själv kommit den där maktlösa känslan av att stå mitt i kaos skapat av en folkmassa på en fotbollsmatch.

Heden, Gothia Cup juli 2010
Det var en sen sommarkväll. Vi hade spelat spontanfotboll på en av Hedens fotbollsplaner. På en plan bredvid spelades en slutspelsmatch i Gothia Cup mellan irakiska Al Madina och IFK Göteborgs P16-lag.

Jag kommer ihåg att vi reagerade på den vibrerande stämningen från de 300-tals Al Madina-supportrar som upptog en hel långsida.

Till en början var det en fotbollsfest. Efterhand hörde vi hur stökigt det blev.

Vi fortsatte spela men plötsligt ställde sig några som var med och stirrade bort från där vi var.

Ingen förstod varför förrän vi såg unga killar i blåvita matchtröjor bli jagade av hundratals människor.

Vissa fick sparkar och slag mot sig medan andra kom undan och in i omklädningsrummet.

Utanför samma omklädningsrum samlades tillslut de uppretade supportrarna till det irakiska laget.

Hjärtat bultade hårt inom mig. Runt omkring stod några okända och filmade medan andra stod blixtstill, precis som jag.

Stirrandes på folkmassan som jagat 16-åriga pojkar tvärs över Heden.

Maktlösa. Chockade.

Man ska inte jämföra lidande men det som hände i Egypten är naturligtvis värre. Där har människor fått sätta livet till i samband med en fotbollsmatch. Några hävdar att det var en planerad attack vars motiv ligger utanför fotbollens värld.  Än vet vi inte bakgrunden.

Allt jag vet är att den känslan av rädsla och maktlöshet som infann sig den där varma julikvällen i Göteborg inte kommer i närheten av vad de människor som var på Port Said Stadium kände.

Alla tankar går till de drabbade och deras närstående. 

Emelie Ölander
emelie.olander@sr.se