Att det finns Spaghettiwesterns från Italien känner ju många till, men färre vet något om de tyska bratwurst-westernfilmerna. Många av dem filmatiseringar av enormt populära äventyrsromaner av författaren Karl May. May skapade en egen indianhjälte, Winnetou som fick många efterföljare. Lars Lönroth har kollat hur trovärdiga de tyska indianerna egentligen var. 
 

Mai Zetterlings ”Flickorna” gick ner från de svenska biograferna efter bara tre veckor på repertoaren. Och blev en sån där film som faktiskt nästan satte stopp för hennes karriär.
Nu kommer Flickorna ut på dvd, och Jenny Aschenbrenner har sett om den - och funderar på om Mai Zetterling kanske helt enkelt bara var lite för nyskapande och sexualpolitisk för sitt eget bästa. Till och med 1968. Och formmässigt är filmen rätt vild, när tre skådespelerskors liv flätas ihop med den pjäs de håller på att repetera, den klassiska grekiska komedin ”Lysistrate”.

Fredrik Wadström har tagit sig an ”Nostalghia”, Andrej Tarkovskijs film från 1983, med Erland Josephson i en av rollerna.  

Hugo & Josefin är regissören Kjell Gredes debutfilm från 1967, baserad på Maria Gripes böcker. Om vänskapen mellan prästdottern Josefin och den lite mystiske Hugo som bor ”någonstans i skogen”. Anneli Dufva har kollat på den svenska barnklassikern Hugo & Josefin.

Veckans klassiker är en film som vunnit den åtråvärda guldpalmen i Cannes 1978, men som trots det är i det närmaste bortglömd. Det är den italienske regissören Ermanno Olmis film Träskoträdet som Mikael Timm tycker borde få en klassikerstämpel.

Skådespelerskan Ava Gardners liv innehåller alla de där klassiska pusselbitarna som gör henne till en filmstjärna av den gamla sorten. Hon trimmades av studiossystemet, avgudades av männen, men privatlivet var kaotiskt med depressioner och en rad skilsmässor. Och idag är hon i det närmaste bortglömd.

Lars Lönroth har fördjupat sig i Ava Gardners filmer och liv.

Lars Lönroth återupprättar ryktet för ena av den svenska filmens allra mest utskällda figurer, Åsa-Nisse, och filmen ”Åsa-Nisse på hal is” från 1954, regisserad av Ragnar Frisk.

3-D-filmens första storhetstid var på 50-talet då biograffilmen var hårt pressad av tv:n frammarsch. Då satsade man på tre stora tekniska innovationer. Cinemascope - de stora breda dukarna, stereoljud, och så 3-D-filmen. Två av de här blev långlivade, det blev inte den tredje dimensionen på film - även om filmbolagen med jämna mellanrum försökt relansera idén.

En av de filmer som gjordes på 50-talet, räknas i alla fall som en sevärd klassiker. Det är ”House of Wax”, ”Vaxkabinettet”, med Vincent Price och Charles Bronson i huvudrollerna. Lars Lönroth har sett om den, och plockat fram gamla intervjuband med den enögde regissören Andre de Toth som gjorde filmen 1953, och som alltså är en av de få som aldrig känt av 3-d-effekterna i Vaxkabinettet.

Lars Lönroth om Jacques Demys ”Paraplyerna i Cherbourg” från 1964.

Trots bristen på roller så finns det skådespelare som aldrig vill lämna rampljuset. I veckans klassiker har Lars Lönroth tittat närmre på filmerna som blivit de åldrade, rynkiga stjärnornas sista insatser på vita duken. Framför allt har han sett om regissören Lindsay Andersons ”The Whales of August” (1987), en film som är en hyllning till två av filmhistoriens giganter. Lilian Gish och Bette Davis.

Den 10 oktober 1971 sändes det första avsittet av ”Herrskap och tjänstefolk”, eller ”Upstairs Downstairs” som serien hette i original. En klassisk brittisk tv-produktion om aristokratfamiljen Bellamy och deras tjänare. Clara Törnvall har sett serien som nu kommit ut på dvd.

Lars Lönroth berättar som sin favorit bland de amerikanska presidentfilmerna, ”Young Mr Lincoln” från 1939, regisserad av John Ford.

Den amerikanske låtskrivaren Cole Porters liv har inspirerat till inte mindre än två filmer. ”Night and Day” från 1946 och ”De-Lovely” från 2004.

Och visst, här finns det mesta som behövs för en kommersiell hit: kända sånger som ”Let’s Do It” och ”I’ve Got You Under My Skin - och ett krångligt, och bitvis mytomspunnet privatliv.

Lars Lönroth har jämfört de bägge versionerna, och försökt ta reda på om det mest sanningsenliga också alltid blir det bästa artistporträttet på film.