Fredagsfabrikören Kalle Selander kåserar om det som faller honom in, när det faller honom in.

På senare tid har jag genomgått en slags förvandling. En metamorfos. En medelåldersmetamorfos. Jag känner i kroppen, i knoppen att något har hänt, att det inte är som förr. Kan vara manligt klimakterie, kan vara ett psyke som hålls ihop av slitNa nervsynapser, kan vara en dold sjukdom, ett virus, vitaminbrist, kanske allt på en gång. Hursomhelst,  något är fel. allvarligt fel.

Jag har blivit morgonpigg.

Jag har tänkt lite kring den här upprördheten över hästkött i lasagne och andra ingredienser som inte bör finnas i det man tänkt äta. Självklart är det inte ok att det man tror man köper inte är det man köpt. Det behöver jag ju inte ens förklara för er. Ni är ju kloka människor.

 Men jag har lite svårt att förstå att man inte förstår varför det blivit som det blivit.

Jag inser självklart att det finns väldigt mycket att göra inom jämställdhetsområdet. Det är fortfarande alldeles för mycket som skiljer mellan män och kvinnor. Det är egentligen inte mycket som hänt de senaste 50 åren. Det har arbetats aktivt för att plana ut skillnaderna, vi är alla medvetna om problemen, men mycket lite har hänt.

När man har barn i förskoleåldern så fullkomligt överöses man av teckningar med varierande motiv. Det är en imponerande produktivitet på teckningsfronten. Allt möjligt fint produceras. Jag överdriver inte om jag påstår att vår 4-åring Charlie skapar ett 10-tal mästerverk varenda dag. Och det är gulligt. Och han är väldigt noga med att de ska gås igenom och kommenteras. Och det är klart man gör. ”Är det här det finaste du sett?” frågar han med stora uppriktiga ögon.

Vilken debatt det varit i veckan om hästköttet i lasagnen! Företaget som tillverkar delikatessen har verkligen fått sina fiskar varma. Naturligtvis en varumärkeskatastrof på sitt vis. Köpte en påse med extra stora köttbullar från den leverantören. Tog upp den ur kyldisken, la den i korgen precis som jag brukar göra och sen hejdade jag mig. Kanske kanske borde man kontrollera vad det står i innehållsförteckningen. Man kan ju aldrig så noga veta, eller hur? Ordet kött i köttbullar är ett ganska vagt begrepp numera. Kan ju vara precis vadsomhelst.  Kanske t.o.m. fruktkött. Men, jag lät den ligga kvar i korgen. Jag vet ju att de är goda bullarna, oavsett vad de innehåller.

Skratt är verkligen det enda sättet att bli riktigt uppiggad på. I alla fall på naturlig väg. Ni vet när man skrattar så där hjärtligt, så där att det känns pirrigt i hela kroppen.  Ja, jag vet att det låter lite klyschigt, men ett gott skratt förlänger säkert livet.

Visst vänjer man sig fort vid saker och ting. Foto: Malin Hoelstad/SvD/Scanpix. Vi människor är så anpassningsbara. Det kommer nya trender och produkter, vi tar dom till oss, gör dom till våra egna och inom några sekunder känns det som, så är det som om det aldrig funnits något annat. Ut med det gamla, in med det nya. Man brukar säga att vi lever i en föränderlig värld, men frågan är om inte det är vi människor som står för det föränderliga. Världen är ganska konstant.

Jag undrar en sak. När egentligen gjorde ordet mys intrång i våra liv? Ja, jag vet, det har väl alltid funnits lite grann. Mysigt..."vad mysigt vi har det nu när vi är ute och tältar eller det snöar ute och vi är inne"...men jag tänker mer på den här påtvingade trivseln fredagsmys...nu ska vi ha fredagsmys...det är chips och dip och dricka och det är jäkla tacos...och sen ska man se på idol eller bonde söker fru eller något annat hjärndött program och bara mysa, fredagsmysa!

Foto: Pelle Hörmander/Sveriges Radio Halland. Idrottsföräldrar kan ibland smågnälla över att dom får stå och vänta på sina barn som håller på med sin sportande. Och detta i ur och skur och kanske två träningar i veckan och eventuellt någon match på helgen. Och jag förstår dom, jag är där själv, det är på många vis rätt bortkastad tid.

Falska experter är kul. Och då menar jag sådana som med bestämdhet hävdar att något är si eller så. Ju fler detaljer dom späckar sin historia med, desto trovärdigare blir det. Det får gärna vara specialintressen som t.ex kaffe. Personen hävdar att en viss typ av arom bildas vid exakt 87 grader och att bönor som är rostade i det chilenska höglandet innehåller extra mycket syre och därför ger en fylligare smak. Vi vanliga enkla kaffesurplare går ju på detta på direkten. "jaa, han verkar ju veta vad han talar om...och bara ordet arom låter trovärdigt."

M ed alla dom här så kallade sociala medierna som finns nuförtiden, så finns det en massa kanaler att få information ifrån, men också att sprida sin egen information. Facebook är väl det tydligaste exemplet. På ett mycket trevligt vis får man följa sina bekantas vardag. Man håller sig uppdaterad. Det är bra.

Ok, det här med att vara bilägare är jäklar ingen okomplicerad historia. Inte nog med att man ska kunna framföra fordonet, man ska kunna det tekniska. Obegripliga meddelanden dyker upp: "oil function defective" jaha, vadå defective? Är funktionen defective eller är det de facto defective som är en del av funktionen? Och var kommer oil in i sammanhanget? Är lampan sönder eller saknas det olja?

Allt jag äger och har lämnar jag gladeligen över till min fru om hon så vill. Allt mitt är hennes. Mina pengar är lätta att lova bort, för det har jag inga, men allt annat får hon eller får hon låna. Allt...förutom en sak. Min rakhyvel. Den vill jag ha för mig själv. Vill ha den ifred. Är det för mycket begärt, kanske?