Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Pausfågeln. Lyssna på fåglar och samtal kring dem.
(0:34 min)
Kaja (Corvus monedula)
Ljudklippet är från avsnittet
21 april 2009 kl 12:00
Publicerat lördag 18 april 2009 kl 15.29
Kaja. Foto: Karin Border
1 av 6
Kaja. Foto: Karin Border
Kajan balanserar på en gren. Foto: Lennart Didrik
2 av 6
Kajan balanserar på en gren. Foto: Lennart Didrik
Kaja spatserar på snö. Foto: Jerry Ekström
3 av 6
Kaja spatserar på snö. Foto: Jerry Ekström
Kaja. foto: Ann Andersson
4 av 6
Kaja. foto: Ann Andersson
Kaja på uteservering. Foto: Karin Olsson-Bendix
5 av 6
Kaja på uteservering. Foto: Karin Olsson-Bendix
Kaja på stolsrygg. Foto: Björn Nilsson
6 av 6
Kaja på stolsrygg. Foto: Björn Nilsson

Kajan har stundom haft dåligt rykte. Det latinska namnet corvus monedula betyder ungefär ”myntätare” och den gamle romaren Plinius påstod i sin naturhistoria att den ”älskar och brukar bortsnappa glänsande föremål”. Ovidius drar fram en annan karaktärsegenskap i en av sina metamorfoser: Nymfen Monedula var så nyfiken av sig att hon förvandlades till en kaja.

I modern tid har dock andra egenskaper hos denna fågel trätt i förgrunden. Konrad Lorenz fick nobelpriset för sin etologiforskning och ett viktigt inslag i denna var hans studier av kajornas beteende, deras samhällsliv i kolonier där strikt rangordning reglerar den sociala ställningen för varje enskild fågel. De lägre stående viker alltid för de högre om det blir konflikter.

Kajor trivs i närheten av människor, de är mycket vanliga i städer, och välbekanta gäster vid uteserveringar. Fågeln på bilden fotograferades av Karin Olsson-Bendix, som skriver såhär:

Här var en pigg liten social typ som kastade långa trånande blickar efter både smulor och hela glassar vid vid glassbarens kafébord en gråkall nationaldag i Lund.

Ett kajpar håller ihop hela livet och uppträder mestadels tillsammans, men fåglarna är synnerligen sociala och häckar ofta i kolonier som kan innehålla flera hundra par. Kajan finns över hela landet utom i Lappland och häckar i ihåliga träd eller håligheter i byggnader. Inte minst gillar kajorna skorstenar i vilka de klättrar med hjälp av vingarna, och över huvud taget stadsmiljöer. Kring kyrktorn och andra höga byggnader svärmar ofta stora flockar av flyktlekande kajor vilket gett upphov till folkliga namn som ”kyrkkråka” och ”tornkråka”.

Carl Herman Tillhagen berättar i sin bok Fåglarna i folktron att man i Sigtuna trott att kajorna var munksjälar. Kajorna, liksom andra kråkfåglar, är tämligen högljudda och man trodde att munkarna på detta sätt kunde ta skadan igen efter det tysta klosterlivet...

Det svenska namnet, som är känt sedan 1400-talet, är ljudhärmande. Kajornas tjattrande läte används flitigt och kan uppenbarligen ges många uttrycksnyanser. Kajor blir lätt tama och har viss förmåga att härma mänskligt tal.

Från kolonierna och från de stora flockar som på hösten och vintern samlas för natten i träddungar och parker stiger en väldig, brusande kör. En del kajor drar nedåt kontinenten under vintern, men det har blivit allt vanligare att fåglarna stannar i södra delen av vårt land. De som lämnar landet återkommer tidigare än andra flyttfåglar.

(Corvus monedula)

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".