Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Tisdag 22 augusti : FINLAND JUBILERAR

Publicerat onsdag 15 februari 2017 kl 00.01
Helsingfors stadsorkester och Susanna Mälkki återvänder till Berwaldhallen och Östersjöfestivalen! I år uppmärksammas särskilt Finlands 100-årsjubileum som självständig nation. Sibelius Symfoni nr 7, ett av hans sista verk, var nyskapande och oförutsägbart när det mötte publiken 1924. Mahlers Das Lied von der Erde sprang ur tonsättarens smärtsamma liv och blandar kinesisk poesi med rikt och suggestivt klangmåleri.
1 av 4
Susanna Mälkki. Foto: Simon Fowler
Gerhild Romberger
2 av 4
Gerhild Romberger.
Simon O'Neill
3 av 4
Simon O'Neill
Hki Stadsorkester
4 av 4
Helsingfors stadsorkester.

100 år av självständighet

kl 19.00, Berwaldhallen

Helsingfors Stadsorkester
Susanna Mälkki, dirigent
Solister:
Gerhild Romberger, alt
Simon O´Neill, tenor

Mästerlig enkelhet i Sibelius sista symfoni och Mahlers gripande avsked från jordelivet.

JEAN SIBELIUS: Symfoni nr 7 C-dur op 105

Paus

GUSTAV MAHLER: Das Lied von der Erde

- Das Trinklied vom Jammer der Erde
- Der Einsame im Herbst
- Von der Jugend
- Von der Schönheit
- Der Trunkene im Frühling
- Der Abschied

Miniseminarium kl 18.00: Julia Björne berättar om Stockholm Act.
Konsertintroduktion kl 18.15: Tanja Orraryd.

Läs mer

>> Lyssna på Finland jubilerar

Helsingfors stadsorkester och Susanna Mälkki återvänder till Berwaldhallen och Östersjöfestivalen! I år uppmärksammas särskilt Finlands 100-årsjubileum som självständig nation. Sibelius Symfoni nr 7, ett av hans sista verk, var nyskapande och oförutsägbart när det mötte publiken 1924. Mahlers Das Lied von der Erde sprang ur tonsättarens smärtsamma liv och blandar kinesisk poesi med rikt och suggestivt klangmåleri.

Konsertens längd: ca 2 tim (inkl paus).

JEAN SIBELIUS tog sig aldrig an en ny symfoni och dess olika tekniska problem på samma sätt två gånger. En faktor som ger honom en trygg plats på parnassen bland de riktigt stora. Då det var dags för Sibelius sista överlevande symfoni (nummer 8 antas ju ha gått upp i rök i den ståtliga gröna kakelugnen hemma i villan Ainola) blev det nya formgrepp. Symfoni nr 7 är ett paradexempel på förmågan att utveckla ständigt nytt musikaliskt material ur en enkel grundidé. I dess enda långa sats rör sig Sibelius än en gång kring människans kamp mot naturkrafterna. Tempot är övervägande långsamt, men inte utan undantag. Pregnant är det brett sjungande trombonsolotemat, det dyker upp tre gånger och leder varje gång åter till huvudtonarten C-dur och till adagiotempot. En symfoni utan direkta föregångare i konstruktionen, komponerad våren 1923 och uruppförd i Stockholm i april månad året därpå. Då under titeln Fantasia sinfonica, först vid tryckningen införlivades verket självklart i symfonicykeln. Den sjunde symfonin tillhör tonsättarens sista betydande verk, endast skådespelsmusiken till Stormen och tondikten Tapiola kan räknas dit bland det som kom efter. Snart inträdde den så kallade ”tystnaden från Järvenpää”, Sibelius decennier av närmast icke-komponerande. I ett berömt samtal med Gustav Mahler uttryckte Sibelius att hans symfoniska strävan var stilistisk stränghet och en djup logik, ett inre sammanhang mellan alla teman. Då bör sjunde symfonin ha legat så nära hans egna ideal som tänkas kan. Tala om koncentrerat mästerverk.

1907 var ett fruktansvärt år för GUSTAV MAHLER. Personstrider tvingade honom att lämna chefsposten på Wienoperan, hans fyraåriga dotter Maria avled och hjärtproblemen som några år senare kostade honom livet diagnosticerades. Av en vän hade han fått lite semesterläsning till tröst: Den kinesiska flöjten av Hans Bethge, mycket uppmärksammade tyska översättningar av klassisk kinesisk poesi. Texterna inspirerade den hårt drabbade tonsättaren i hög grad. Das Lied von der Erde fullbordades i Toblach 1908, av en man som redan var väl medveten om att hans dagar var räknade och att han måste skiljas från det sköna i världen. De sex sångerna bildar ett enda långt farväl till jordelivet, både till dess glädjeämnen och till dess tragik. Mahler betecknade själv verket som en symfoni, men undvek ändå titeln Symfoni nr 9, kanske i ett försök att blidka gudarna som hade kallat hem Beethoven, Schubert och Bruckner efter just nio symfonier. Nå, Mahlers egen nia kom ju med tiden trots allt. Något framförande av Das Lied von der Erde fick han aldrig höra, Bruno Walter stod för uruppförandet i München i november 1911, ett halvår efter Mahlers död. Tonsättaren är här som allra mest delikat och transparent, orkestern behandlas genomgående som en stor kammarensemble och används sällan i sin helhet, då framförallt i den inledande sången. I den hör vi också tre gånger ett nyckeltextställe: Dunkel ist das Leben, ist der Tod! – Mörkt är livet, liksom döden.

Gunnar Lanzky-Otto

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".