Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Måndag 28 augusti: RADICAL LIGHT

Publicerat onsdag 15 februari kl 00.01
1 av 3
Esa-Pekka Salonen
2 av 3
Esa-Pekka Salonen. Foto: Clive Barda

Unga musiker från New York och Helsingfors

kl 19.00, Berwaldhallen                                         

Sibelius-Akademien och Juilliard School Joint Symphony Orchestra
Esa-Pekka Salonen, dirigent
Solist: Jonathan Roozeman, cello

STEVEN STUCKY: Radical Light

ESA-PEKKA SALONEN: Mania, cellokonsert                                                                          

paus             

JEAN SIBELIUS: Fyra legender ur Kalevala/Lemminkäinen-svit op 22 

Lemminkäinen och jungfrurna på ön (eller på Saari)

Lemminkäinen i Tuonela
Tuonelas svan
Lemminkäinen drager hemåt

Miniseminarium kl 18.00: Vinnarna av Ungt kurage, Raoul Wallenberg Academy. Här kan du läsa mer om pristagarna.

Konsertintroduktion kl 18.15: Niklas Lindblad.

Läs mer

>> Lyssna på Radical Light

Som en del av Finlands 100-årsjubileum leder Esa-Pekka Salonen ett samarbete mellan två av världens främsta musikhögskolor: Juilliard School i New York och Sibelius-Akademin i Helsingfors. En orkester bestående av elever från skolorna framför Radical Light av Steven Stucky och Salonens eget orkesterverk Mania, samt Sibelius Fyra legender ur Kalevala.

Konsertens längd: ca 2 tim 10 min (inkl paus).

Konserten genomförs i samarbete med: Jane och Aatos Erkkos Stoftelse, Juilliard school of Music, The Sibelius Academy Foundation, Sibelius Academy Uniarts Helsinki, Suomi Finland 100, Wärtsilä.

Sibelius ande genomsyrar unga musikers samspel

I jakten på en titel till sitt färdiga verk hittade Steven Stucky dikten "He Held Radical Light" av poeten A R Ammons. Orden tycktes fånga konstens ursprung i det skapande sinnet, liksom förklarat i ett magiskt ljus. Stucky bestämde sig för att kalla sin symfoniska dikt Radical Light. Verket beställdes 2007 till en konsert där vännen Esa-Pekka Salonen med sina Los Angeles-filharmoniker valt att kontrastera Jean Sibelius hundraåriga symfonier med nyskriven musik. Det var svårt att inte låta sig påverkas, säger Stucky, särskilt av det sömlösa flödet i Sibelius sena verk. I Radical Light fullföljer Stucky en och samma tanke från första tonen till sista, utan avbrott.

Esa-Pekka Salonens cellokonsert Mania är precis som Radical Light ett bygge i Sibelius anda; i Mania tar en ny karaktär alltid vid innan den förra avslutats. Men framför allt söker tonsättaren Salonen samma nerv i sin musik som han upplever från dirigentpulten. ”Den största delen av min instrumentala musik handlar om att utmana mina medmusiker, att ibland driva dem mot gränsen av deras fysiska och mentala kapacitet”. Mania komponerades år 2000.

I trettioårsåldern blev Jean Sibelius alltmer intresserad av Wagners musik. I det finska nationaleposet Kalevala fann Sibelius färgstarkt sagostoff och började skissa på en opera i den tyske tonsättarens tradition. Han reste till Wagnerfestspelen i Bayreuth sommaren 1894, men tvärtemot sina förväntningar fick Sibelius nog av Wagner och hans idolstatus – och av opera. Han sökte sig istället till Liszts ordlösa tonpoesi. ”Jag tror att jag egentligen är musikmålare” skrev han till sin fru Aino i augusti 1894. Sibelius omvandlade en del av musiken i sina operaskisser till de stycken som blev Fyra legender ur Kalevala, eller Lemminkäinen-sviten. Det är dramatiskt orkestrerad musik inte långt ifrån operans värld och den tänkta ouvertyren blev till satsen Tuonelas svan som ofta spelas separat. Satserna bär varsin titel ur Kalevalas diktning men saknar handling och är inte programmusik, utan lånar snarare atmosfär och färger från det mustiga eposet.

Lemminkäinen och jungfrurna på ön fångar den erotiska laddning som sagans förste älskare Lemminkäinen bär med sig. Hela satsen är en lång stegring mot klimax som börjar i den trånande cellostämman och halvt är på allvar, halvt på skämt. Lemminkäinen i Tuonela färglägger med sitt stråktremolo de mörka verserna om hur hjälten blir ihjälslagen och styckad i fyrtio bitar som flyter bort på dödens flod. Sibelius har beskrivit vaggvisan i slutet av satsen som "moderskärleken som krattar ihop Lemminkäinens stycken" – för modern lyckas med sin magi väcka honom till liv. Tuonelas svan sjunger sin klagosång i stråkarnas svarta vatten, men Lemminkäinen drager hemåt ackompanjerad av cymbaler, pukor och en envist framåtsträvande puls.

Janna Wettergren

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".