Djuraveln - den styrda evolutionen

Vi börjar med mjölken, varför en ko idag kan mjölka lika mycket som tre kor gjorde tillsammans för 60 år sen, och varför kon måste slaktas efter bara några år.

Året är 1974. Det är då han föds, i USA: Sweet Haven Tradition, ett svartvitt muskelberg, en riktig prakttjur med stadig blick och en bringa som skulle göra tjuren Ferdinand blå av avund.

Sweet haven tradition

Sweet Haven ska komma att bli far till tiotusentals kor runt om i världen. Det är han, Sweet Haven, tillsammans med ett fåtal andra tjurar av samma kaliber, som har gjort våra svartvita mjölkkor till det de är i dag: världens mest effektiva mjölkmaskiner.

Av den här svartvita Holsteinrasen levererar varje ko i snitt nästan 10 000 liter mjölk per år.

Sweet Haven, som länge var känd i branschen som den store juverförbättraren, bar dock på en hemlighet. 

Bland generna som han förde vidare till sina tiotusentals avkommor fanns en defekt. Ingen fara så länge inte hans avkommor paras med varandra, men eftersom Sweet havens gener var väldigt eftertraktade så fanns de plötsligt överallt, och avlarna tappade kontrollen. 

Nästan var tionde dansk och holländsk tjur bär i dag på defekten, berättar Jörgen Steen Agerholm, professor i veterinär reproduktion på Köpenhamns universitet.

Även i Sverige är många av de svartvita Holsteinkorna drabbade. Hur många vet man inte.

Problemet handlar om att kalvarna dör i magen på korna. De som föds ut är missbildade, med förkortade överkroppar, ihopkrypt nacke, långa rangliga ben med förvridna fotleder, och inuti organ som inte fungerar.

Kalv med brachyspina syndrom. De ser ut som svartvita älgkalvar. Det är otäckt att titta på.

Att den här genetiska defekten nu finns bland många kor beror på en intensiv avel, där de bästa tjurarna får hundratusentals avkommor.

– Om man skulle använda sig av fler tjurar i aveln skulle korna inte mjölka lika mycket, och det gillar inte bönderna. Det är en balansgång, hur mycket inavel man vill ha, säger Jörgen Steen Agerholm.

Priset för mycket mjölk är kor som föder döda kalvar.

Fler upptäckter av förödande defekter är dessutom att vänta bland mjölkkorna på grund av den intensiva aveln.

Det är den svartvita mjölkkon, Holsteinrasen, som har avlats hårdast och det är också hos dem man har hittat flest defekter

Svensken dricker i dag över 100 liter mjölk om året. Vartannat glas kommer från en mjölkko av den svartvita holsteinrasen.

Sammanlagt blir det 450 miljoner liter mjölk om året från de svartvita kossorna, för just de här korna mjölkar som sagt bra – bäst i världen.

De hårt avlade korna mår inte bra, snarare mycket sämre än andra raser. De svartvita korna har fler dödfödda kalvar, drabbas av många fler sjukdomar, fertiliteten är dålig och de drabbas av allvarliga juverinflammationer.

Många av problemen beror på deras genetiska bakgrund, säger professor Jörgen Steen Agerholm.

Ändå väljer många svenska bönder den svartvita kon. Tabellerna visar ju att de mjölkar mer.

Tyska Susanna Gura från Bonn är en av få forskare som inte jobbar på uppdrag av avelsindustrin men som under lång tid har följt det internationella avelsarbetet. Hon säger att när det gäller korna så har man gått långt över gränsen.

– Om man tittar på en sån här ko är det en fruktansvärd syn. Juvren är för stora och de lider av en massa infektioner, men det är inget man talar högt om bland avelsföretagen, säger Susanna Gura.

Den globala koaveln kontrolleras av några få internationella bolag specialiserade på artificiell insemination, alltså att leverera tjursperma. De två stormakterna i branschen är USA och Holland.

Avelsföretagen samarbetar också ofta med stora universitet, som det i Wagening i Holland.

Johan von Arendonk är chef för djuravelscentret där, vältalig och reflekterande i rosa skjorta och kavaj.

Trots alla hälsoproblem hos de kor som mjölkar mest tror han att man kan få ut ännu mer mjölk från dem. Varje år blir korna en procent bättre och ökningen kommer att fortsätta, säger han.

– Vi har inte nått gränsen. Det finns inga tecken som tyder på att de genetiska framstegen håller på att bromsas, säger Johan von Arendonk.

Johan von Arendonk Korna slits hårt i mjölkfabriken. Efter knappa tre år i mjölkproduktionen sinar mjölken. De drabbas av olika sjukdomar och juvren blir inflammerade och slutar fungera.

Kossorna går helt enkelt sönder och kasseras, skickas till slakt. En ko lever förr i uppemot 20 år.

Det är inte bara ett problem för djuren som lider, utan innebär även ekonomiska svårigheter för bönderna säger Johan von Arendonk. En mjölkko är en investering och en ko som måste slaktas efter bara fem år har precis hunnit bli lönsam. Många kor dör innan bonden har tjänat in investeringen.

– Det finns saker som vi tidigare ignorerat. Det finns ett behov av förändring. För att få bättre ekonomi gäller det att avla fram kor som lever längre utan för den skull minska den dagliga produktionen, Johan von Arendonk.

Det handlar om ekonomi, men Johan von Arendonk pratar också gärna om djurens välfärd och hälsa. Det är minst lika viktigt som produktiviteten säger han.

Några kvarter bort i universitetets eget stall experimenterar man för fullt.

Inne hos korna finns dynggolv, fuktiga väggar, och spjälor i golvet. Kalvar står i aluminiumlådor. En ko har en gummipropp i magen.

De fina orden om en bra djurvälfärd känns väldigt långt borta. Här är det återigen produktivitet som gäller. Ett annat sätt att minska kostnaderna är att få fram kor som ger mer mjölk på mindre eller billigare foder.

Gummiproppen i kons mage är stor som en mattallrik. Det går att lyfta på proppen. Under syns ett hål rakt in i kon, som man kan titta in i.

Skötaren ska visa. Kon vill inte. Den springer iväg.

Han drar ut proppen. Det ångar. Det skvalpar ut en gulbrun vätska.

Skötaren sticker in handen, och sedan hela armen, hela vägen in till axeln, rakt in i kons mage.

Han tar ut handen. Den är full av en gräsgegga, det som kon har ätit.

Detta är ett experiment.

Ibland tömmer de hela magen, berättar skötaren. För forskarna på universitetet i Wagening är det viktigt att veta hur man ska optimera kornas foderomvandlingsförmåga. Då kan de också producera mer mjölk, till en billigare penning.

Korna är dock inte det djur där aveln har gått längst. På kyckling, gris och kalkon har man kommit mycket längre. Djuren är ännu mer anpassade till köttproduktion.

Djurens gener är det allt färre och större företag som kontrollerar. Det är de här avelsföretagen som har gjort mycket av de senaste 50 årens industrialisering av djurhållningen möjlig.

Ett av de största företagen har sitt huvudkontor här i Holland. Hendrix Genetics heter de och är störst i världen på hönor som lägger bruna ägg, tvåa på kalkoner och grisar, fyra på kycklingar. Deras gener är spridda i miljontals djur runt om i världen.

Gerard Albers är forsknings- och utvecklingschef på företaget. Han säger att den industriella aveln även har betytt mycket för djurens hälsa. De kycklingar, kalkoner och grisar som de levererar till sina kunder bönderna är helt rena från smittsamma sjukdomar.

– De är helt rena. Inte sterila, men de är helt fria från alla smittsamma sjukdomar, säger Gerard Albers. 

Han är stolt över vad bolaget har åstadkommit. Dagens djur växer mycket snabbare, blir mycket större och när det gäller hönorna lägger de i dag fler ägg än någonsin.

Det har gjort att äggen i dag kostar en femtedel mot vad de gjorde för 50 år sen, enligt Albers.

För hönorna börjar den biologiska gränsen närma sig. Hönor kan bara lägga ett ägg per dag. Det regleras av ljuset, säger han.

På 50 år har hönorna gått från 260 till 310 ägg per år. Mer än 365 ägg kan de inte lägga. Eller…?

Det görs försök på att förlänga veckan till åtta dagar med hjälp av artificiellt ljus. Då skulle ju årsproduktionen kunna öka ytterligare.

Inte ens antalet dagar i veckan sätter alltså gränserna.

– Problemet är att vi också måste hantera människor. Det är svårt att hitta dem som accepterar en vecka med åtta arbetsdar, säger Gerard Albers.

Djuren kan bli mycket mer effektiva, men Albers är orolig för utvecklingen när det i Europa ställs krav på att djuren ska släppas ut ur stallarna, ut på fälten.

– Djuren blir sjuka och dör när de konfronteras med alla de bakterier och sjukdomar som finns ute på fälten Det är ett steg bakåt. Det är inte effektivt, säger Gerard Albers. 

Forskningen ger honom delvis rätt. När djur som har gått inne länge ska börja gå lösa uppstår hälsoproblem.

Svenska forskare som har jämfört värphöns i burar och värphöns som går fritt visar att de frigående hönorna var betydligt sjukare.

Livsmedelsverkets slaktskadestatistik visar att ekologiska grisar har mer problem med sina leder i benen än grisar som hålls inomhus i små boxar.

Kanske är det inte är så enkelt. Kanske är det inte själva utelivet som gör djuren sjuka, utan det sätt de har avlats på.

Familjen Nordström i Vellinge i Sverige har fött upp grisar sedan 70-talet. När de började var det stora problem säger Rolf Axel Nordström.

Grisarna som avlats till att stå inne på cementgolv och snabbt växa till slaktmogen vikt var helt enkelt för sköra för utomhusbruk. Många bröt benen och fick hjärtproblem och dog.  Så Rolf Axel började avla sina egna grisar. Korsade en gammal lantras med vildsvin.

– Jag avlar uteslutande på hälsa och struntar i vilke köttproducent det blir eller hur fort grisen växer, säger Rolf Axel Nordström

Det målmedvetna avelsarbetet gav resultat. Hans grisar har i princip inga ledproblem alls trots att de går ute hela livet. De växer långsamt men de är friska.

Det är alltså inte uppfödningsformen som är problemet utan kvaliteten på generna hos de djur man använder. Familjen Nordströms grisar växer inte speciellt snabbt, men de är friska.

Många andra ekologiska grisproducenter som marknadsför sitt kött i organisationen Krav har dock valt att använda sig av snabbväxande raser som ger ett billigare ekologiskt kött.

Då får de också större problem med sjukdomar, enligt Livsmedelsverkets slaktskadestatistik. 

Grisbonden Rolf Axel Nordström har avlat bort ledproblemen hos sina grisar. Foto: Malin Olofsson & Daniel Öhamn/SR.

I Holland, på ett av världens största avelsföretag, Hendrix Genetics, erkänner forskningschefen Gerald Albers att deras djur inte är gjorda för att gå utomhus. På grisarna har de till exempel precis som många andra företag avlat bort mycket av fettkappan som är till för att skydda djuren mot kyla och sjukdomar.

– Vi har gjort fettsnålt kött. Det gillar konsumenterna, men grisarna blir då mer känsliga för att väder och vind. Om bönderna ska börja ha djuren utomhus så måste vi ändra aveln, säger Gerald Albers.

På en oansenlig gård på holländska landsbygden är det tomt och kalt på den asfalterade gårdsplanen. Här syns bara tre stora tegelbyggnader i rad, utan fönster, en svart dörr på längornas gavlar och inte ett spår av något djur.

Men så öppnar bonden dörren till huset längst bort. En gul pipande matta breder ut sig.

30 000 små fjuniga kalkonungar springer mot dörren. Bonden Couman stänger snabbt dörren.

Än så länge är det gott om plats i det huset, tio stycken kalkoner per kvadratmeter. Men det ska bli värre. Mycket värre.

Couman gillar enkla fåglar.

Vad är en enkel fågel?

– En enkel fågel är en fågel man stoppar in i ett hus och efter 21 veckor går man in så tittar man och ”hej, han är stor nog!” och så skickar man honom till slakteriet, säger Couman.

Unga kalkoner på uppfödning i Holland. Foto: Malin Olofsson & Daniel Öhamn/SR.

I Sverige har kalkonkött blivit allt mer populärt de senaste åren, inte minst som kalorisnålt smörgåspålägg. Det mesta importeras.

Hendrix Genetics i Holland är världens näst största företag på kalkonavel, med kunder i över 40 länder.

Gerarld Albers, forskningschefen, tycker att företaget har lyckats mycket bra i aveln av kalkoner och har skapat robusta djur som växer snabbt och kräver lite omvårdnad, precis som kunderna vill ha det.

För att glädja konsumenterna har de avlat fram en tyngre fågel med stora bröstmuskler.

Kalkonindustrin har dock också fått mycket kritik för att drivit aveln för långt. Kalkonerna är till exempel så sönderavlade att de inte kan para sig naturligt.

I en rapport som Gerald Albers har skrivit för den egna branschen framgår att det finns stora problem med dagens kalkonavel.

Under rubriken ”Vägen till det biologiska taket” kan man läsa om en fågel som tycks vara på väg att kollapsa under sin egen muskelmassa. Bland annat kan man lära sig det här:

• Att det inte finns några tvivel om att abnormaliteter i benen är mer vanliga i dagens snabbväxande kalkoner än de var tidigare.
• Att snabbväxande fåglar kräver mer syre än hjärtat orkar med, vilket kan leda till fler hjärtsjukdomar. 
• Att ständig avel på snabb vikttillväxt har skapat en obalans så att immunsystemet och de inre organen riskerar att få för lite näring.
• Att målet att minska fetthalten och öka muskelmassan troligen kommer att påverka fertiliteten.

När vi konfronterar honom med den här rapporten erkänner han att det inte är helt lätt att avla fram större och mer snabbväxande kalkoner utan att skada deras hälsa, men det här är en utmaning han gillar.

Kalkonfarmaren Couman Kalkonbonden Couman i Holland har även ett hus med vuxna kalkoner, som ska slaktas om en vecka.

I farstun står en tunna med döda fåglar. Sedan öppnar han dörren in.

5000 fåglar, 20 kilo styck, trängs i ladan utan fönster, 2,5 fågel per kvadratmeter.

Det är stora fåglar och ont om plats. Det är tveksamt att de skulle kunna röra sig om de ville. Couman tycker att de har det bra.

– Det är gott om plats. Ni skulle se om en vecka innan de skickas till slakt. Då står de så här, säger han och pressar armarna mot sidorna och ställer sig på tå.

Kalkonerna närmast dörren tittar på ut. Blicken är loj, uppgiven. De blir så här stillsamma den sista månaden innan slakt, berättar Couman.

– De sista fyra veckorna slutar de springa.

Han skulle önska att fåglarna var mer robusta, tåligare. Som det är nu får fåglarna ibland problem med benen och svaga fåglar dödas av de andra kalkonerna, säger Couman.

Kalkoner en vecka innan slakt. Foto: Malin Olofsson & Daniel Öhamn/SR.

Malin Olofsson
malin.olofsson@sr.se

Daniel Öhamn
daniel.ohman@sr.se

Experiment ko

Chatt om matproduktion och djuravel

Hårt avlade svenska mjölkkor mår dåligt

Hård avel har bland annat lett till en ökning i antalet dödfödda kalvar. Foto: Lance Iversen/Scanpix.

Snabbväxande djur blir ekologiskt kött

Rolf Axel Nordströms grisar får växa långsamt och har inga problem med att gå ute. Foto: SR

Se filmen om experiment-kon i Wagening.

Unga kalkoner på uppfödning i Holland

Slaktfärdiga kalkoner på uppfödning i Holland

Nya lammrasers längre svansar ruttnar

Svenska raser är inte produktiva nog. Men de nya köttraserna drabbas av flera problem. Foto: Hasse Holmberg/Scanpix.

Mer lammkött med kirurgi och hormoner

Tacka dräktig med inopererat främmande embryo ska skapa köttrikare får. Foto: Malin Olofsson, Daniel Öhman/SR.

Nya bifflamm ska ge mer kött

Vart femte lamm hålls instängt hela livet

På Norrby Gård finns 700 lamm och 400 tackor i samma stall. Foto: Daniel Öhman och Malin Olofsson/SR.

Lammuppfödning på Norrby gård

Fåravlare Ingegerd Eriksson