Mats Svegfors: Att styra eller inte styra

Regering och riksdag beslutar ramar och mål för olika verksamheter. Sedan bestämmer revisions- och utvärderingsmyndigheter i detalj vad som ska utvärderas. Och då blir det dessa detaljbeslut som i praktiken styr verksamheten. Det blir ett slags efterhandsstyrning. Revisions och uppföljningsorgan styr i stället för att revidera och följa upp.

Ett exempel på detta riskerar att utvecklas också för public service om Public servicekommittén följer det förslag som Ekonomistyrningsverket (ESV) för fram. ESV föreslår att Sveriges Radio och SVT ska redovisa sin verksamhet utifrån två parametrar: ekonomi och publik. Plötsligt försvann det publicistiska uppdraget, kvaliteten, det smala och allt annat som utvecklats under de snart hundra år som har gått sedan public service föddes i Storbritannien.

Ekonomistyrningsverket har utarbetat en rapport på uppdrag av Public servicekommittén, som utreder Sveriges Radios, SVT:s och UR:s framtid. Kommittén vill ha hjälp med svaret på frågan: hur bör public service redovisa sin verksamhet?
   ESV beskriver sitt huvudförslag i sin rapport till kommittén på följande sätt:
   ”För att öka tydligheten och helhetsbilden i resultatredovisningen föreslår ESV att företagen för varje programkategori (exempelvis nyheter, samhälle etc.) samlar allt resultat i en tabell som speglar hela området. Nedan ger vi förslag till vad en sådan tabell kan innehålla.

I förslaget finns endast två parametrar: pengar och konsumenter. I förstone kan detta verka självklart att de frågor som står i centrum är vad det kostar och i vilken utsträckning programmen når ut till lyssnarna? Vid någon eftertanke är det ju uppenbart att det inte är riktigt så enkelt.

Sedan lång tid tillbaka finns en hel vetenskaplig diskurs om vad public service är till för, och därmed vilka parametrar som är relevanta vid bedömningen om public service fyller sin funktion . I tidskriften Nordicom Information [32(2010)] sammanfattar den norske medieforskaren Asle Rolland denna diskussion genom ett antal olika bestämningar av public service. Utifrån hennes typologi kan fyra olika alternativ anges:

1. Public service som kollektiv nyttighet
Med detta menas en tjänst eller verksamhet som är viktig för samhället men som inte kommer att erbjudas, åtminstone inte med tillräcklig bredd, på marknaden. Det handlar i Sveriges Radios fall om allt från lokala varningsmeddelande vid stora olyckor och trafikinformation till referat av riksdagsdebatter och tillgängliggörande av ny svensk konstmusik.

2. Public service i offentlighetens tjänst
Nyckelbegreppet här är just ”offentligheten”. Den moderna teoretikern bakom detta begrepp är Jürgen Habermas. Utan en ”offentlighet” där medborgarna tillsammans möter en gemensam samhällelig nyhetsagenda och en gemensam samhällsdebatt töms demokratin på sitt innehåll. Den kvalificerade nyhetsförmedlingen, samhällsprograms nyskapande problemformuleringar och den krävande kulturen är exempel.

3.Public service i publikens tjänst
Här handlar det om just det som ESV vill fånga: medborgarkollektivet upplöst i enskilda konsumenter. I formuleringen ligger att de pengar som avdelas till medieverksamheten ska ge så mycket tittar- och lyssnartid som möjligt. 

4. Public service som offentlig tjänst
Det var inte bara i det gamla Östeuropa som det ansågs vara legitimt att producera medieinnehåll som direkt beställts av staten. Så sker, av mycket goda skäl, också i Sverige. Framförallt handlar det om Sveriges Radios krisfunktion. Inträffar något allvarligt i det svenska samhället ska medborgarna veta att information finns tillgänglig via Sveriges Radio P4. Under stormen Gudrun 2005 var det bara Sveriges Radio som nådde ut. Vägar, järnvägar, elförsörjning och mobiltelefoner var utslagna. Men krisrollen kan bara fyllas av Sveriges Radio om det ingår i människors vardag att lyssna. Annars finns inte radioapparaten där när det blir kris.    

Dessa fyra alternativ är ju inte varandra uteslutande. Det illustreras väl av en beskrivning av BBC:s karaktär hämtad från brittisk medieforskning. (Southern Universities Broadcasting History Group):

• Allmän tillgänglighet
• Angeläget för alla
• Speciellt uppdrag visavi minoriteter
• Bidra till nationell identitet och sammanhållning
• Oberoende av särintressen
• Särskild direktfinansiering genom vilken alla är med och betalar
• Tävlan om goda program snarare än om lyssnar- och tittarsiffror
• Regler som skapar frihet i stället för att begränsa programmakare

Ska public service fylla sin funktion måste vi försöka nå många. Och självfallet ska vi hushålla med våra pengar. Såtillvida saknar inte ESV:s förslag relevans. Men som framgår av BBC-punkterna är det bara en del av ekvationen. Till detta kommer bredden i uppdraget, koncentrationen på publicistiska mål i stället för räckvidd, det överordnade kvalitetskravet i verksamheten, ansvaret för det smala och för minoritetsintressen och mycket därtill.
   Genom att dessa faktorer saknas i det av ESV föreslagna schemat förändras public service så att säga bakifrån. Ska vi sist och slutligen värderas utifrån hur ”billiga och breda” vi är så blir ju uppdraget också att vara billiga och breda.

ESV:s förslag har också i andra avseenden avgörande brister. Modellen bygger på en förlaga från BBC men där ingår den i ett större sammanhang och – vilket är det viktigaste – avser den hela radio- och tv-kanaler, inte programkategorier. Kanalerna är faktiskt existerande storheter och kan därmed mätas, till den nytta det nu kan ha. Programkategorierna måste skapas för redovisningens skull. Och just detta att skapa kategorier sådana som ”nyheter”, ”samhällsprogram” ”underhållning” eller ”kultur” kan bli i det närmaste helt godtyckligt. Är God Morgon Världen nyheter eller samhälle eller underhållning?

Därtill kommer att programutbudet hela tiden förändras. Vad händer med redovisningen när Sveriges Radio under ett år driver en särskild nyhetskanal med sändningar på nätet i stort sett dygnet runt? Plötsligt mångdubblas nyhetstiden samtidigt som den genomsnittliga lyssningen drastiskt går ned och genomsnittskostnaden för nyheter minskar dramatiskt. Det enda som har hänt att vi i utvecklingssyfte har avdelat några tiotal medarbetare för att pröva en ny radiogenre.

Just detta händer nu. Men något liknande händer alltid. Oändlig möda behöver ägnas åt att förklara förändringar som gör att i stort sett allt som kan utläsas av redovisningen alltid saknar relevans.

Mats Svegfors
vd Sveriges Radio

Besök gärna också Sveriges Radios infosida: