Mats Svegfors rapporterar från public service-debatten på Kulturhuset: "Insnärjdheten tilltar"
RADIOBLOGGEN. I onsdags 19 september hölls en debatt om public service på Kulturhuset i Stockholm. Annika Lantz, Dilsa Demirbag Sten, Stina Oscarson och Kerstin Brunnberg ställde frågor om den nya public serviceutredningen till ett tjugotal profiler inom media, kultur, politik, religion och filosofi. Hur reglerar man oberoende? Är public service en förutsättning för demokrati? Vad är det mest visionära i den nya utredningen?
Sveriges Radios Mats Svegfors satt i panelen. Här är hans rapport från debatten.
Frågan som Annika Borg och jag skulle svara på under hearingen om public service i onsdags kväll (19 september) i Kulturhuset var vad som var ”det mest visionära och det mest reaktionära” i public service-kommitténs betänkande. Detta var mitt svar:
Dialektiken mellan det visionära och det reaktionära är intressant – och svårhanterad. Man kan läsa utredningsbetänkandet positivt, men det förutsätter att man inte förväntar sig några visioner. Man kan läsa det negativt, men därmed blir inte tolkningen av betänkandet att det är reaktionärt utan att det just är visionslöst.
Den positiva tolkningen:
Fem tjänstemän, från olika delar av samhället, gavs i skepnad av ”public servicekommittén” i uppdrag att svara på alla stora frågor om public service i framtiden. Till sin hjälp har de haft ett stort och kompetens sekretariat. Detta sekretariat har också bestått av tjänstemän.
Tillsammans har kommittéledamöter och sekretariat utrett fråga efter fråga. Och i varje vägskäl har de valt ”rätt”. Trots att de inte är politiker har de valt att ge de svar som så långt möjligt bevarar oberoendet för radio och tv i allmänhetens tjänst. Inte sällan har de också valt de svar som säkrar materiella och andra förutsättningar för god kvalitet i det som görs av radio och tv i allmänhetens tjänst.
Public servicekommittén har gjort vad den har kunnat för att försvara den starka public servicetradition vi har i Sverige. Och politik är ju trots allt att göra det som går att göra. Annorlunda uttryckt: politik är att kunna.
Den negativa tolkningen:
Public serviceradio utvecklades under 1920-talet: BBC 1922 i England och Sveriges Radio 1925 i Sverige. Sverige var då ett fattigt land. Likväl byggdes vid denna tid public service liksom många andra av våra centrala samhällsinstitutioner. Trots bristen på resurser fanns det fast tro och höga ambitioner inför framtiden.
Idag är Sverige ett så mycket rikare land. Men politik, byråkrati och ekonomi är insnärjd i ett gytter av ömsesidiga beroenden. (I statsvetenskap talas om ”invävdhet”, men ”insnärjdhet” är ett mer värderande, och därmed bättre, ord.)
Insnärjdheten tilltar. Allting dras mot ett svart hål i det demokratiska samhällets centrum. Där finns allt. Där beror allt av allt. Där försvinner allt handlingsutrymme. Demokratin kommer åt allt mindre. Nu dras public service också allt närmare detta svarta hål. In i statsbudgeten – om än så länge bara dess inkomstsida.
Sverige är ett rikt land, rikare än vad vi någonsin har varit. Men ingenting är längre möjligt. Inte så länge man definierar politiken som det möjligas konst.
Men självklart är våra möjligheter större i dag än 1925. Men då måste man inse att man ingenting kan om man ingenting vill. Just därur uppstår politiken. Politik är att vilja.
Mats Svegfors
twitter.com/radiochefen
