DISKUSSION

Mikael Haglund: "Who's gonna pay?" - och andra frågor när mediepuppan spricker

Transparens och mångfald ökar, men det gör också kravet att jag som konsument är mer på min vakt och kan ifrågasätta och undersöka källor själv.
   Detta skriver civilingenjör Mikael Haglund i sin kommentar till Medieormen och han frågar sig bland annat  också: Behövs journalister egentligen?

Publicerat måndag 13 december 2010 kl 12:23

Jag tror starkt på tesen att goda idéer och innovation kommer ur att flera människor, gärna med olika bakgrund och infallsvinklar är inblandade (väl beskrivet i till exempel böckerna Medici-effekten och Where Good Ideas Come From . Så därför kan jag som inte har någon direkt utbildning för, eller bakgrund i, mediebranschen, ändå känna att jag har något att bidra med, om så bara uppslag och vinklar som så vitt jag har sett inte har diskuterats i denna bloggbok. Vem jag är finns beskrivet längst ner i artikeln.

Sönderdelning och återformning

För mig som icke-journalist har internet visat att det arbete som görs i media (av journalister, reportrar, redaktörer och så vidare), kan brytas ner i beståndsdelar, som var och en kan utföras på annat sätt. Där redaktionen tidigare stod för urvalet av vad som skulle vidarerapporteras, kan jag göra mina val själv, till exempel med mina rss-flöden, eller få rekommendationer ur mitt sociala nätverk, av proffstyckare eller förebilder. Vill jag ha åsikter eller kändisskvaller kan jag vända mig till ett otal bloggare – inklusive kändisarna själva.
   Reportern på plats är allt oftare allmänheten med mobilkameran i handen (med den stora skillnaden är att allmänheten har en tendens att hålla sig bakom kameran och fokusera på omgivningen, hellre än att ställa sig mitt i bilden). Vi står till och med på randen av automatiserad artikelskrivning. (Mer om det senare).

Transparens och mångfald ökar, men det gör också kravet att jag som konsument är mer på min vakt och kan ifrågasätta och undersöka källor själv. Å ena sidan är det lättare än någonsin att kontrollera urbana myter via till exempel Snopes.com, men å andra sidan blir genomslaget för sensationer snabbt spridna, som exempelvis ”raketen” som avfyrats utanför Los Angeles och slogs upp som stor sensation, men som egentligen var ångspår från ett passerande plan .
   Dessutom blir verktyg och metoder för viral marknadsföring alltmer sofistikerade och alla har inte samma uppenbara avsändare som ”The man your man could smell like” .
   Medieormen ömsar skinn, eller mediepuppan håller på att spricka. Vad som kryper ut är inte som förr.

Skilj på medium och innehåll

Om rolluppdelningen blivit klarare så har även uppdelningen mellan innehållet, de som jobbar med det och det medium som distribuerar informationen också blivit intressant. När tidningar och tv även ligger på webben och radioprogram kan laddas ner för lyssning när det passar lyssnaren luckras begreppen upp. Är det intressanta att vi får en hög döda träd i brevlådan varje morgon, eller att en samling människor har genomfört sortering, värdering, analys, förklaring etcetera av det som hänt, som vi vill ha tillgång till för konsumtion när det passar oss? Att vi idag betalar för det genom att betala för tidningen och/eller genom att själva bli sålda till annonsörer i tidningen, är ett historiskt fenomen utan egenvärde.

Historiskt har dock nya förmedlande massmedier inte slagit ut de gamla helt, och det finns till och med en ”lag” om det, Riepls lag. Böcker lever bättre än någonsin, och tröskeln att bli författare och ge ut en bok är lägre än någonsin.
   Verkligt ersättande tycks mest finnas i fysiska lagringsmedier. Ett exempel från datasidan är att disketter ersatts av usb-minnen. På tv-sidan har videoband i praktiken ersatts av dvd och hårddiskinspelning. För generationen efter dvd, vann Bluray slaget om vad som visade sig vara en sjunkande kontinent, nu när världen snabbt går mot strömmande medier och nedladdning.

Nya möjligheter med mediemix

De nya distributionsmedierna kan också innebära en möjlighet att presentera kompletterande innehåll, som till exempel kan ge fördjupade insikter i data jämfört med det tryckta ordet eller styrda genomgången i tv. För utveckling på det området – se det lysande lilla programmet Data Journalism

Surfplattor kan bli en utmärkt kanal för ett rikare innehåll. Det som idag är som pdf-versioner av en tryckt tidning kommer att förbättras när detta nya mediums läsare kommer att ställa nya krav på grund av de tekniska möjligheter som finns. Det mesta känns som de första bilarna: ”En hästkärra med motor”   Ett (gratis) exempel på hur hur en första utveckling skulle kunna se ut är Ipad-applikationen för BMW:s kundtidning.
   Men än mer intressant som exempel på hur framtidens sociala, datadrivna ”tidning” kan komma att se ut är Flipboard. Den skapar en veckotidningsliknande formatering av det innehåll vi själva och våra vänner rekommenderar.

Who's gonna pay?

Det har varit intressant att följa det som skrivits i denna bloggbok också för att utgångspunkten känns så annorlunda för en som jobbar i en extremt konkurrensutsatt och innovationstörstande bransch, i ett företag där ens insatser ständigt mäts och vägs och kostnader alltid skall motiveras.
   Det finns inga gratisluncher. Alla medier och all journalistik måste betalas på något sätt. Intressant är att motsvarigheten till Sveriges Radio i USA, NPR, finansieras till stor del via ideella bidrag. Kopplingen mellan den tjänst man levererar till lyssnarna (vilket kan vara underhållning, utbildning eller ett icke-kommersiellt alternativ) och de pengar man får in är mycket direktare.
   Att hela tiden kämpa för att vara relevant skärper sinnet. Tidningar och tv-kanaler kan ha startats som politiska påtryckningsmedel, men de kan inte drivas om de inte också når kommersiell framgång. Det som är den stora skillnaden nu är hur lite kapital som behövs för att komma igång.

Den låga tröskeln

Nu kan vem som helst skapa en tidning (blogg eller webbsajt) och få den spridd över nätet. Vem som helst kan skapa en radiostation, åtminstone i podcastform. Sina egna tv-program gör man med mobilen och publicerar på Youtube o dyl, eller streamar live via bambuser, livestream, ustream...
   Förutom klassisk annonsbaserad finansiering klarar vissa att driva upp skala och kvalitet genom att be sina fans om sponsring (till exempel Dan Carlins Common Sense  som ber om ”a buck a show”). Annonser plus Freemium-modellen där betalande medlemmar får tillgång till mer material gör att Brian Ibbott kan hålla på med sina podcaster som t ex  Coverville på heltid. (Hör även Medierna i P1 vid 26m17s.)

Ett annat intressant exempel på annons- och användarsponsrad tv/radio på nätet är Twit.tv, som inte bara handlar om teknik, utan också lyckas ha ett utmärkt vetenskapsprogram (se t ex avsnittet http://twit.tv/dksh70 ).


Närhet till sin publik

Det viktiga är den närhet till och dialog med sina lyssnare/tittare/fans som de nya aktiva i de nya medierna fokuserar på. En av de mest innovativa är Scott Sigler, en författare som genom att ge bort sina böcker som podcasts och aktivt engagera sina fans skapat ett sug för sina böcker när de sedan kom i klassisk tryckt form. (Han har gjort reklamfilm för sina böcker (!) själv  ) och fått fansen engagerade
   Han använder sig både av ett traditionellt bokförlag och ger ut vissa böcker själv för att behålla så stor del av förtjänsten som möjligt. Han engagerar sina fans i det mesta, och registrerar man sig på hans websajt kan man få äran (?) att bli dödad i hans nästa bok.

Vem skriver om flickfotboll? En automatiserad journalist?

Datorn Deep Blue slog Garry Kasparov i schack, dess moderna kollega Watson tänker ta sig an stormästarna i Jeopardy, men ingen skulle väl få för sig att ett program kunde ersätta en journalist?
   Företaget Narrative Science tror annorlunda. De har tagit fram ett program som utgående från en mängd data, till exempel matchstatistik, kan skriva referat på en nivå som vilken liten sportnotis som helst. Tanken är att täcka in den långa svansen av sporter ingen skriver om idag, men även andra områden.
   Hör en intervju av en av grundarna, Kristian Hammond, i SETI's radioprogram och Podcast ”Are We Alone?, ett avsnitt som diskuterar människa och maskiner  (Ladda t ex ner denna  och lyssna vid 18m35s om den artikelskrivande mjukvaran  Narrative Science ).

The Devil is in the Details

Internet, ip-baserad kommunikation är framtiden och de flesta verkar överens om att trådlöst och mobilt kommer att dominera. Men det finns utmaningar med kapaciteten, både i näten som sådana, och hos leverantören i ”back-end” som skall kunna leverera stora mängder data.
   Som leverantör av radio eller tv (eller konferenser), med live-utsändning, vill man helst undvika att alla konsumenter måste vara uppkopplade hela vägen till de egna servrarna för all data. Precis som varor till butiker ofta går via distributionscentraler och mellanlager, vore det bra om data kunde ditribueras till kopieringspunkter i nätet, så att varje konsument fick sitt data från så nära håll som möjligt.

Idag görs detta redan för webben, i stor skala, av specialiserade företag som genom att tillhandahålla geografiskt näraliggande kopior håller nere accesstiden för data, så att webbsajter på andra sidan jorden kan kännas lika snabba som de i Sverige. Jag frågade ett av de företag som idag erbjuder tjänster för onlinekonferenser -- och som liksom radio- och tv-bolag har utmaningen att strömma audio och video i realtid -- och de ämnar också använda tjänster av den typen som Akamai och CacheFly erbjuder för skalbar distribution och global räckvidd med accesstider som är korta nog att fungera utan speciella inställningar (intrimning) av konsumentens dator eller mobil. (Normalinställningarna för kommunikation i dessa enheter är inte avpassade för lång latens – datat måste ligga ”nära” i nätet).

En skillnad mellan information utsänd via radio och tv och cachad information på internet är att fördröjningen till olika konsumenter kan bli olika, så att grannen kan få reda på att favoritlaget gjort mål några sekunder innan du gör det, vilket väl egentligen kvalar in i kategorin i-landsproblem.
   De tekniska lösningarna för att hantera kapacitetsbristen i näten håller på att arbetas fram hos it- och telekomleverantörer, men kommer kräva standarder och systemtänkande om det skall fungera i stor skala. Det är inte ”snutet ur näsan”.
   Radio fyller fortfarande en viktig funktion: som informationskanal i kris när elen är utslagen (och därmed snart de andra kommunikationskanalerna). Men vem köper en radio? Och dessutom gäller det att ha batterier, om man inte köpt en uppvevbar radio. Flera mobiler har FM-radio, men brukar då kräva att man använder hörlurar (som agerar antenn) och dessa kan vara lika svåra att hitta hemma som ett par fräscha batterier.

Du måste (inte) ladda ner en plugin (längre)

En av de utvecklingar vi som konsumenter ser fram emot, är att slippa ladda ner speciella applikationer för att titta på video. Med den nya standarden HTML5 hoppas vi på färre problem, minskad inlåsning och färre säkerhetsexponeringar. Men det finns också öppningar för nya typer av upplevelser med den nya tekniken , och ett intressant exempel på hur rörliga bilder annat material på webben kan samverka är The wilderness downtown  som byggts som ett slags demo av vad HTML5 kommer kunna.

Innovativ skalbarhet i kamp mot Baumols Dilemma

Baumols Dilemma nämns i en annan artikel i Journalistik 3.0. I hans bok från 1966 (som jag inte läst) lär det framgå att ”i vår typ av samhälle är teater, opera, musik och dans och andra scenkonster dömda att leva med ekonomiska svårigheter”   på grund av bristande potential för produktivitetsökning. Här finns utrymme för innovation och nytänkande. Teatern kan med modern teknik låna mycket från filmbranschen och få ett större upptagningsområde och ökade intäktsmöjligheter för sina föreställningar. Digital Theatre skapar med modern kamerateknik och lärdomar från filmbranschen filmad teater som inte ser ut som filmad teater. Det ger inte bara en kompletterande inkomstkälla, utan också en mer global publik. Även vi som bor i Lerum skulle kunna gå på Dramatens alla pjäser utan att boka bussresa och hotell som ju egentligen inte ingår i kulturupplevelsen.

Behövs journalister egentligen?

I mina ögon tillför en bra journalist intervjuer, bakgrundskontroll, syntes, analys och gripbar, pedagogisk framställning (och driven produktion mot deadline – något som inte skall förringas). Åtminstone de journalister jag har haft nöjet att arbeta med genom åren har visat sitt värde på dessa områden. Det är kunnande som inte ersätts av sociala rekommendationer eller datadriven journalistmjukvara, och som fungerar oberoende av bäraren av information – mediet – och som jag tror det finns ett fortsatt behov av både för de som vill förmedla något och för konsumenter av information.

Det som just nu är svårt att se alla detaljer i är ”who's gonna pay” och hur. Mitt hopp är att vi kommer fortsätta se en mångfald där det finns plats för kvalitet och både stora och små aktörer, rent kommersiella, public service eller ideellt drivna. Det finns exempel som Dan Carlin, Scott Sigler och Jonathan Coulton som visar att man inte behöver göra som förut för att kunna leva på att leverera till sin publik. Det vore tråkigt om vi hamnade i det medielandskap som beskrivs i novellen The Gambler  där underhållning, producerad av gigantiska koncerner, till varje pris gäller.
   Liksom i andra omständigheter tror jag att mångfald ger styrka och hoppas att vi kan undvika enfald...

 Mikael Haglund

  • Skribentens presentation av sig själv: 
    Jag är en 48-årig civilingenjör i it-branschen, som i rollen som talesperson haft en hel del med media att göra, och som har ett allmänt medieintresse. Jag är storkonsument av podcasts, läser relativt få bloggar, har morgontidning, fast telefon, ett antal mobiler och datorer, fast och mobilt bredband. Har varit på twitter sedan 2007 och inser att mitt användande av Facebook i praktiken tog död på min egen blogg.
       Har musik som hobby, så långt att jag tillsammans med en kollega bildat både band (http://www.facebook.com/Thinkingmachine ) och skivbolag för att se hur det faktiskt fungerar.
       Jag arbetar på IBM, men detta inlägg är mina personliga åsikter och tankar, och inte nödvändigtvis min arbetsgivares.
Skriv ut

Dela

Användarkommentarer

1 Kommentarer

Nedanstående kommentarer kommer från användare av sverigesradio.se och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar Sveriges Radios regler för kommentering

Visa fler
    Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Läs mer på sverigesradio/support

    Sveriges Radios Webbspelare

    Du kan starta och stoppa webbspelaren med alt + 8

    Ljudkvalitet:
    --:--
    --:--