Feg valhänthet av medier om integration
Vi journalister får ofta kritik för att vi är för fokuserade på det negativa i tillvaron. Att det bara är problemen som får uppmärksamhet. Undantaget är invandrings- och integrationspolitiken. Här tycks journalistiken påfallande ofta fastna i moralhörnet. Makthavare tillåts komma undan med klichéer om ett samhälle utan vi och dom. Men inga makthavare naglas fast trots att många misslyckas med att ge svar på hur samhället ska lösa de problem som uppstår när Sverige på ett mindre än ett halvsekel förändrats från vitt och homogent till mångfacetterat. När Agenda startade partiledardebatten och frågade hur mycket invandring Sverige TÅL så drog debatten igång: inte om hur invandringen skulle hanteras, utan om hur frågan ställts. Reporter Katarina Andersson med Lars Truedson.

Balanserat eller sakligt om klimatet?
Om man ska göra objektiv och balanserad journalistik - räcker det då att ge två sidor lika mycket utrymme oavsett hur rätt eller fel de har? Eller ska man förvänta sig att en journalist också sätter sig in i en fråga och värderar de olika sidorna? Att människan påverkar den globala uppvärmningen är sedan länge ett väletablerat faktum inom vetenskapen även om det finns ett litet fåtal avvikande röster. Det här är något de flesta journalister som skriver om klimatet vet och förhåller sig till. Men i senaste numret av Sveriges största biltidning Vi Bilägare gör man på ett annat sätt. Vi försöker reda ut hur redaktionen menar. Reporter Caroline Jägerfeld.

Böcker i bräschen för skvaller
Camilla Henemark är omtalad i veckan - men är uppmärksamheten rimlig eller etiskt tveksam? Foto: Scanpix Veckans mest omskrivna kvinna heter Camilla Henemark. Nästa vecka kommer hennes bok Adjö det ljuva livet men redan nu har medierna varit fulla av smaskiga detaljer, rubriker och löpsedlar. Och det är inte bara kvällstidningarna som skriver. I onsdags publicerade Dagens Nyheter en lång artikel med detaljer om Henemark och kungen. De senaste åren har det här varit något av ett mönster. En skandalbok lanseras och medierna kan sprida vidare informationen utan att själv behöva kontrollera faktauppgifterna eller stå där med skämskudden. Det kallas ibland ”för att göra en BBC” – när finmedierna vill skriva om otrohet utan att behöva riktigt stå för det så att säga. Nu kommer kritiken mot de här publiceringarna. Reporter Martin Wicklin.