Ur brevskörden
Ni lyssnare är fantastiskt språkintresserade! Varje vecka får vi in mängder av mejl. Tyvärr kan vi bara få med ett fåtal i programmet, men här kan du läsa fler.
"Förr hade de flesta en räv ståendes"
Hörde programmet där ni pratade om räven. I Hagfors, Värmland har vi också rävar som inte är fyrbenta. Eller hade rättare sagt för idag är det förmodligen bara de äldre som vet vad det är.
Förr hade de flesta en räv ståendes och den var ett viktigt hjälpmedel att transportera både ved och tvättkorg mm på. Min morfar hade en och som liten flicka på 40-talet kunde jag få åka med på räven när vi skulle hämta ved.
Det var en enkel kärra med två skaklar, ungefär som en skottkärra utan sidor och botten bestod av träribbor . Den hade ett trähjul som var klätt med plåt på rullytan.
Min mormor dog när min mamma var 8 år och syskonen fick hjälpas åt med det mesta. Hon berättade att hon som flicka körde mattor på räven ner till sjön där morfar högg upp isen så att mattorna kunde tvättas.
Hälsningar Laila Grönkvist
"Vi hade blodiglar som vi matade"
Lyssnade just på programmet, och hörde att ni talade om dragplåster. Lars-Gunnar Andersson nämnde då, att det var ett plåster som användes från medeltiden fram till tidigt 1900-tal.
Jag måste då berätta att jag, som en del i min farmaceututbildning, gick elev på apoteket i Nässjö 1964-1965. Vi hade där dragplåster som vi sålde. Jag minns tyvärr inte vad detta plåster innehöll, bara att det var en kletig massa som skulle läggas på bölder o dyl.
Känner mej ganska antik när jag tänker på detta. Apoteken har utvecklats enormt på 40 år. Nässjö var nog ganska konservativt: Vi hade t.ex. blodiglar som någon person köpte då och då. Vi elever hade till uppgift att byta vatten på dessa iglar en gång i veckan. Eftersom vi tyckte synd om krypen, matade vi dom också ibland med vårt blod (stack oss i fingrarna för detta ändamål!)
Lena Lagnerö
Ordbehandlingsprogrammen bra för dyslektiker
Lyssnade idag på språket, något jag ofta gör. Inslaget om "ordbehandlingsprogram som språkförstörare" gjorde mig rätt besviken. Som något ordblind har jag själv väldigt stor nytta av stavnings- och grammatikprogrammen. Jag är inte allvarligt ordblind men kan tex göra fel på t och d, b och p. Jag ansågs "ha svårt för" stavning i skolan och när jag gick på gymnasiet, i slutet av 50-talet, menade några lärare att jag var slarvig vid skrivningar i svenska och engelska. Detta ledde till att jag genom min klassföreståndares råd blev undersökt av en läkare (psykiatriker) och fick intyg på min ordblindhet, något rätt ovanligt på den tiden tror jag. Jag är nu pensionerad men har skrivit många texter på både svenska och engelska som myndighetsperson och forskare. Många "slarvfel" i sådana sammanhang ses med stort ogillande. Och då har programmen varit till ovärderlig hjälp för mig, liksom det är när jag skriver detta brev. Jag ser programmen som språkhjälpare! Gissningsvis finns det många i liknande situation som också uppskattar dem. Jag har också uppmanat mina studenter, inte minst de som visar upp tecken på lindrig ordblindhet, att använda dem, dock med eftertanke. Att använda dem innebär inte att extra korrekturläsning av någon annan ofta behövs, tex om texten utgör manus till en artikel eller bok. Gillar man inte stavnings- och grammatikprogrammen går de ju att stänga av för att inte alls användas, eller man kan använda dem när man är klar med en text.
Vad jag saknar i Words korrigering är att den inte är medveten om vanliga fel hos dyslektiker. Det hade varit ett värdefullt komplement. Skriver jag plommor så får jag bara förslag på plommon, inte blommor. Allmänt är min erfarenhet att ju närmre slutet i ordet felet finns desto större chans att ett förslag kommer upp. Dessutom är det dålig på vissa ord; feminism med sammansättning har jag fått lägga till om jag inte minns fel. Nu känner den inte till ordet queer som ett svenskt ord.
Anita Larsson
Språkpolis mot fula ord
När jag hör er samtala om språklig automaträttning i Word, kan jag inte låta bli att berätta vad jag var med om i ett av de e-postprogram jag använt. Så fort jag skrev ordet slut framträdde det i röda bokstäver. Och det gick inte att rätta till. Efter flera år fick jag anledning att skriva ordet prick. Samma sak! En hypotes rann upp i mitt sinne och – mycket riktigt – samma rödfärgning uppträdde om jag skrev ord som cunt, fuck, o likn. Så trots att detta e-postprogram i övriga avseende anpassats till egenheter i det svenska språket, så finns där en engelskspråkig språkpolis fortfarande inbyggd. En bagatell men intressant, tycker jag.
Gunn Johansson
Varför betonar de fel ord?
Fundering mitt i snöskottningen: Det förekommer en åkomma hos TV- folk - främst väderrapportörer och sportpresentatörer (men det tycks sprida sig till andra grupper) - att vara så upptagna av sin text, att de glömmer vilka ord som egentligen är bärande och viktiga.
I en väderleksrapport kan det låta: Det HAR kommit in ett lågtryck från Baltikum som DRAR sig långsamt upp över landet och det GER nog en decimer snö.
Detta verbala verbbetonande blir tröttsamt och låter rätt så löjligt i längden. Det som borde betonas i satsen är förstås LÅGTRYCK, LÅNGSAMT och SNÖ, eftersom det är där den viktiga informationen finns.
Alf G