The Expendables 2
ACTION
The Expendables 2 spelar inte direkt med några dolda kort. Det handlar helt enkelt om samma ingredienser som i den första filmen, bara med extra allt. Som tur var gäller det även humorn som, helt nödvändigt, är mer utvecklad denna gång.
På samma sätt som Åsa-Nisse filmen från förra året var en sorts betald firamfest för delar av den svenska komikereliten så var The Expendables detsamma för 80-talets gamla avdankade actionhjältar. Att se på de båda filmerna var ungefär lika kul som det förmodligen skulle vara att se vilken filmad firmafest som helst. Alltså inte alls.
Med tanke på att The Expendables ändå på något vis lyckades bli en publiksuccé så var det såklart bara en tidsfråga inna uppföljaren skulle dyka upp och nu är tiden för denna uppföljare alltså inne. Som tur är så är The Expendables 2 än bättre film än den första. Vilket inte säger särskilt mycket, men ändå. Den stora skillnaden mellan de två filmerna och det som till slut räddar betygstvåan till The Expendables 2 är att filmmakarna den här gången har ökat på andelen humor och självdistans. Sedan kan man naturligtvis tycka att man mot slutet av filmen drar på lite väl mycket med inside jokes och anspelningar på de filmer som de nu ganska bedagade herrarna (för det rör sig i princip uteslutande om herrar) tidigare firat triumfer (nåja) i.
Det går dock inte att komma ifrån att det trots allt (i synnerhet för en person som undertecknad som var i helt rätt ålder och målgrupp för att verkligen uppskatta de filmer som herrar Stallone, Schwarzenegger, Van Damme och Norris och allt ved de heter gjorde på 80-talet) finns ett visst men odiskutabelt underhållningsvärde i detta actionspektakel. Trots att det naturligtvis i grund och botten i nästan lika stor utsträckning som den första är en riktigt korkad film. Det handlar inte direkt om 100 minuters hjärngympa om man säger så.
