"Det är svårt att få hjälp från kommunen"

– Först var jag bara tom, jag hittade inga ord. Sen fick jag en tid på sjukhuset och samma morgon som jag skulle dit ringde jag och sa att jag ville behålla barnet, berättar Cecilia.

När vi ses i familjen tvåa på Skoghall har Nellie precis somnat och lugnet lagt sig. I januari fyllde hon ett år, bara två dagar före Cecilias sjuttonårsdag. På Solgatan bor också pappa Anton som är 19 år och Cecilias pojkvän sen tre år tillbaka. Anton går fortfarande i skolan. Vardagen som småbarnsfamilj är som brukligt fylld med vällingflaskor, blöjbyten och besök på öppna förskolan. Men också en oro för ekonomin, där bristen på pengar skaver och gör dagarna extra tunga.

– Det är svårt för vi är båda för unga för att få hjälp från socialen. Allt ansvar ligger på våra föräldrar och de har inga möjligheter att försörja oss också. Snart är mina mammadagar slut och då vet jag inte hur vi ska få ihop till mat, säger Cecilia.

Cecilia och Anton fick reda på att de väntade barn på sommarlovet innan nian. Graviditeten var inte planerad men ganska fort efter beskedet hade båda två bestämt sig för att behålla barnet. Övertygade om att det skulle gå bra. Och bra har det gått, trots att många tvivlade på deras förmåga att vara föräldrar. Cecilia gick klart första terminen i nian med sina klasskompisar, och läste sen ikapp under våren som nybliven mamma. Nu laddar hon återigen för höstens skolstart och hoppas kunna läsa barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet.

– Jag tänker inte så mycket på framtiden. Allt handlar om att ta en dag i taget. Men visst drömmer jag om ett jobb så att Nellie kan få en bra uppväxt och jag kan försörja min familj, berättar hon.