Pianobröderna Patrik och Peter Jablonski spelar Mozart och Rachmaninov i Berwaldhallen!

Konserter från Berwaldhallen:

1. Peter Jablonski och Patrik Jablonski, piano.
a) Wolfgang Amadeus Mozart: Sonat D-dur för två pianon.
b) Sergej Rachmaninov: Svit nr 1 för två pianon.
Konsert 13/2, Berwaldhallen. Sänds även onsdag 6/3 kl 10.30 i Klassisk förmiddag.

2. Wolfgang Amadeus Mozart: Symfoni nr 40 g-moll. Sveriges Radios Symfoniorkester. Dirigent: Daniel Harding. Konsert 2009, Berwaldhallen.

3. Romanskonsert med Helen Donath, sopran och Klaus Donath, piano. Musik av Hans Pfitzner, Othmar Schoeck och Richard Strauss. Konsert 1983, Berwaldhallen.
a) Hans Pfitzner: Venus mater (Richard Dehmel).- Hast du von den Fischerkindern? (Wolfgang Müller von Königswinter).- Ist der Himmel darum in Lenz so blau (Richard Leander).- Gretel (Karl Busse).
b) Othmar Schoeck: Die Einsame (Joseph von Eichendorff).- Sommerabend (Heinrich Heine).- Parabase (Johann Wolfgang von Goethe).- Neujahrsglocken (Conrad Ferdinand Meyer).
c) Richard Strauss: Allerseelen (Hermann von Gilm).- Du meines Herzens Krönelein (Felix Dahn).- Wir beide wollen springen (Otto Julius Bierbaum).- Muttertändelei (Gottfried August Bürger).- Schlechtes Wetter (Heinrich Heine).4. Einojuhani Rautavaara: Symfoni nr 8 (1999). Sveriges Radios Symfoniorkester. Dirigent: Mikko Franck. Konsert 2001, Berwaldhallen.

Extramusik:
Lennox Berkeley: Judica me. Eric Ericsons kammarkör. Dirigent: Stefan Parkman.
Vaclovas Augustinas: Hymne à S:t Martin. Radiokören. Dirigent: Bo Wannefors.

Från Berwaldhallens programtidning:

Mozart-effekten minns väl alla? Teorin som pekade på att klassisk musik var utomordentligt bra för hjärnaktiviteten. Senare vetenskapliga studier verkar luta åt att detta i bästa fall är en sanning med modifikation, men det är ju inte alls ett lika roligt budskap. Det råkade vara just Wolfgang Amadeus Mozarts Sonat för två pianon D-dur från 1781 som användes av forskarna för att påvisa den påstådda effekten. Mozart tycks hur som helst ha reserverat tonarten D-dur för glada kompositioner, med virtuosa drag. Så är det också här, i ett verk som skrevs inför ett framförande av honom själv och Josephine von Aurnhammer. Tillsammans med henne spelade han även sin dubbelpianokonsert med orkester. Medan Mozarts fyrhändiga pianoverk oftast är tänkta mest för pedagogiskt bruk, är denna sonat för två pianon helt klart avsedd att möta en publik.

Som del av sin kompositionsexamen skrev Sergej Rachmaninov den för en artonåring imponerande enaktaren Aleko, som gjorde så starkt intryck på Pjotr Tjajkovskij att han initierade ett framförande på Bolsjojteatern tillsammans med en av sina egna operor. Kort efter premiären 1893 tillkom Fantaisie-tableaux för två pianon, nu oftast kallad Svit nr 1. Den tillägnades Tjajkovskij som lovade bevista uruppförandet, men tyvärr avled dessförinnan. Här finns drag av den äldre mästaren, men Rachmaninovs egen röst börjar också göra sig gällande. Han talar i ett brev till en kusin om en serie musikaliska bilder. En drömsk Barkaroll, snarlik en vals, den allt mer passionerade andra satsen Natt, kärlek, klagovisan Tårar och den glädjefyllda avslutningen Påsk. Här vävs ryskortodox kyrkomusik samman med imitation av kyrkklockor på ett sätt som störde tonsättarnestorn Nikolaj Rimskij-Korsakov. Han tyckte hymnen borde stå för sig själv, men Rachmaninov framhöll att i verkligheten hörs sång och klockor alltid tillsammans.

Patrik Jablonski började spela piano med fadern som lärare vid fem års ålder. Konsert i Stockholms konserthus vid åtta, två år senare gick den första utlandsturnén till jazzfestivalen i Björneborg. Efter studier vid Royal College of Music i London har han konserterat världen över, exempelvis i Berlin, Sankt Petersburg, London, Tokyo, Washington, Salzburg och Paris. Patrik spelar även tennis på hög nivå, under två år ingick han i Team Mats Wilander.

Även brodern Peter var tidig med jazzen, trummorna lockade då han var fem. Som nioåring spelade han på Village Vanguard i New York, med legender som Buddy Rich och Thad Jones. Pianostudierna inleddes vid sex års ålder. Intresset för den klassiska repertoaren växte, solistdebuten med orkester ägde rum då han var tolv. Under sista studieåret på Royal College of Music upptäcktes han av Vladimir Ashkenazy, resten är historia. Han har framträtt med världsledande orkestrar och dirigenter som Riccardo Chailly, Myung-Whun Chung och Valery Gergiev. Allt mer lockad av att själv dirigera har han redan axlat den rollen hos flera europeiska orkestrar.

Text: Gunnar Lanzky-Otto Peter Jablonski och Patrik Jablonski. Foto:Arne Hyckenberg