Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

NUG på galleri Steinsland Berliner i Stockholm

Publicerat fredag 4 april 2014 kl 07.46
Mårten Arndtzén recenserar NUG
(2:18 min)
1 av 3
Foto: Mårten Arndtzén/SR
2 av 3
Foto: Mårten Arndtzén/SR
3 av 3
Foto: Mårten Arndtzén/SR

Det var på konstmässan Market i Stockholm för fem år sedan som Magnus Gustafsson - alias NUG - fick sitt genombrott som samtidskonstens nya enfant terrible, när hans video Territorial Pissing fick självaste kulturministern att lämna lokalerna i vredesmod. Sedan dess har denna gamle grafittimålare, utexaminerad från Konstfack 2008, ställt ut på gallerier i både Paris och Berlin, samt ägnats en dokumentärfilm som gått på teve - fast utan intervjuer med själva konstnären, som fortsätter att värna sin anonymitet. Nya verk av honom kan man se på galleri Steinsland Berliner i Stockholm.

Orsaken till att Magnus Gustafsson, hitills, lyckats så väl med att lyfta in gatans konst i salongerna, är ju att han så målmedvetet renodlat graffitins otrevliga sidor.

Ingenting av fin-graffitins spänstiga form- och färgprakt. Bara destruktiviteten, ilskan och taggandets meningslösa självhävdelse - som i videon Territorial pissing. Eller, aningen mer städat, i utställningen tillsammans med då 89-årige kollegan Erland Brand på Konstakademien 2011.

Han lärde sig nog det där på konstfack, Gustafsson. Att renodla det asociala, koncentrera det till ett koncept. Vilket gjort det han gör begripligt, möjligt att diskutera och konsumera som samtidskonst. Men - och det är förstås helt avgörande - utan att tämja det. Utan att förvandla det till fejk.

Vid det här laget börjar vi känna vi igen vår NUG. Den hestiga becksvarta linjen - som dansat över galleriets golv och väggar - är omisskännlig. Dom svarta nystan som landat på de fem dukarna och åtta pappersarken längst väggarna verkar ha gjort det mer eller mindre av en slump. En storm av svart aggressivitet har dragit fram, men klarnat upp i ena änden och klingat ut i något - faktiskt - ljusare.

En sista linje lämnar flocken och sträcker sig ensam ut i det vita. Nästan blygt.

Det är rätt fint, men det räcker inte. Om ett koncept upprepas istället för att utvecklas så tappar vi intresset, och den risken är överhängande för Gustafsson på sikt, om det inte händer mer än så här mellan utställningarna.

På ett kort väggavsnitt mellan två stora skyltfönster har sprayburken efterlämnat ett lätt stänk av svart - bara en viftning med burken, liksom gjord i förbifarten, helt oavsiktligt. Men hade den varit det så hade det där stänket nog hamnat på nån av fönsterrutorna istället, och kanske blivit besvärligare att tvätta bort, vad vet jag.

Men blotta misstanken att den här målaren fejkat spontanitet är livsfarlig. För honom.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".