Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Carl Johan De Geer på Färgfabriken

Publicerat tisdag 13 maj 2014 kl 06.00
Mårten Arndtzén: "Helt enkelt en väldigt trevlig konstnär"
(2:35 min)
Carl Johan De Geer: Inbjudan till traditionell vårfest, självporträtt i Jan Lööfs stil (1978). Beskuren.

Carl Johan De Geer gick ut Konstfack 1963 och är en av våra allra mest produktiva konstnärer. Han har arbetat som fotograf, textilformgivare, gjort barnprogram som klassiska Tårtan och film i både kort- och långfilmsformatet och så vidare. Så här vid fyllda 75 är den gamle kulturradikalen närmast folkkär, och det är dags för hans första retrospektiva utställning. "Ledtrådar" heter den och visas på konsthallen Färgfabriken i Stockholm.

På Kulturhusets utställning "Revolternas decennium" finns en vägg med foton från Paris, maj 1968. Krigslika scener från sammandrabbningarna mellan ursinniga demonstranter och batongsvingande polis, man ser hur allting stod och vägde där, för ett historiskt ögonblick.

På väggen mitt emot hänger Carl Johan De Geers fotografier från samma tid, fast i Stockholm. Kontrasten är slående: här var ju maj -68 ganska trivsamt. Ni vet: mah jong-kläder, fri kärlek och kårhusockupationen med Palme som försökte snacka studenterna till rätta, men blev utskälld - och drog slutsatsen att man måste lyssna på ungdomarna.

Jag tänker på den där kontrasten när jag går omkring i Carl Johan De Geers retrospektiva utställning på Färgfabriken. Hade en så här godmodig samhällskritik varit möjlig någon annanstans än i Sverige?

I en nygjord installation målar De Geer upp ett dystert framtidsscenario där Stockholm drabbats av en trafikinfarkt och gått Påsköns öde till mötes. Här finns en kamera med vilken man kan plåta sig själv och sitt sällskap framför ruiner i papier manché, och lägga upp på valfritt socialt medium.

Mycket farligare än så blir det aldrig, trots att död och undergång är ett envist återkommande tema genom hela konstnärskapet.

Från slutet av 70-talet blir pastischen Carl Johan De Geers favoritmetod, återbruket av gamla stilar och motiv - gärna hämtade från barndomens kioskdeckare eller seriealbum. Pastischen medför en distans, som De Geer fyller med mild ironi, vilket också gör honom väl hemmastadd i det postmoderna 80-talet.

Men framförallt: den låter honom kommentera världens ondska och orättvisor, ja till och med vältra sig i apokalypsen, utan att någonsin bli jobbig. Och där har vi nog nyckeln till Carl Johan De Geers envisa popularitet. Han är helt enkelt en väldigt trevlig konstnär.

I hans sällskap känns det på något vis fortfarande som maj -68, i lilla Stockholm. Ingenting är farligt på riktigt och det är hyfsat enkelt att skilja på ont och gott.

I presentbutiken finns, bland mycket annat, nytryck av 60-talsklassikerna "USA-mördare" och "Skända flaggan". Om man vill få med sig den där sköna känslan ända hem.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".