Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"The Face of God" utmanar idén om verklighet och fiktion

Publicerat torsdag 23 november kl 07.30
"Utställningen berättar en mängd historier"
(11 min)
Utställningen The Face of God på Vandalorum
1 av 4
Utställningen "The Face of God" på Vandalorum. Foto: Hanna Jedvik/SR
Utställningen The Face of God på Vandalorum
2 av 4
Johnny Friberg tillsammans med konsthallschefen Elna Svenle. Foto: Hanna Jedvik/SR
Utställningen The Face of God på Vandalorum
3 av 4
Curator Johnny Friberg tillsammans med konsthallschefen Elna Svenle. Foto: Hanna Jedvik/SR
Utställningen The Face of God på Vandalorum
4 av 4
Johnny Friberg tillsammans med konsthallschefen Elna Svenle Foto: Hanna Jedvik/SR

Just nu pågår utställningen "The Face of God" på konst- och designmuseet Vandalorum i Värnamo. Utställningen är slutresultatet av det två år långa forskningsprojektet Form follows fiction vid Konsthögskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg (HDK).

– Milka Havel från 1600-talets Prag. En kvinna som var entomolog och konstnär och en del av Rudolf den andres hov, berättar arkitekten och designern Johnny Friberg som är curator för utställningen och projektledare för Form follows fiction.

Vi befinner oss i Formladan på Vandalorum i Värnamo. Johnny Friberg är arkitekt, designer och lektor i design på Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg. Och han tar oss med till 1600-talets Prag och det bortglömda konstnärskap som ryms i en viss Milka Havels liv och öde.

– Milka Havel var dotter till en hantverkare som hade Hovet som kunder. Hon lärde sig tidigt hantverket och visade tidigt en enorm konstnärlig talang.

Denna Milka Havel ska inte bara ha varit konstnär. Hon var även entomolog, alltså vetenskapligt orienterad och inriktad på läran om insekter. Och runt omkring oss hörs ljudet av bin som surrar i luften när vi går in till utställningen.

– Vi har tänkt att den här passagen kan användas som en förberedelse. Att man utställningsmässigt också tar hand om förväntningar. Det blir som en förberedelse för resten av utställningen, säger Johnny Friberg och visar vägen.

Med hjälp av sin konstnärliga ådra och sitt stora intresse för vetenskap ägnade Milka Havel sitt liv åt att försöka bringa ordning i kaos, där insekterna blir till en metafor för det outgrundliga som hjälper till att systematisera och skapa ordning. Och detta i en tid långt före både Linné och Darwin. 

Formladan är full av återskapade artefakter som har tagits fram utifrån målningar. Här finns omsorgsfullt snidade möbler, en fjärilsinkubator och mitt på golvet står en fyra meter lång tratt i mahogny som ska förstärka ljudet av syrsor.

Det är bara det att Milka Havel aldrig har funnits. Hon är nämligen en rakt i genom uppdiktad person och utställningen är en berättelse där Johnny Friberg och hans fem kollegor har låtit fantasin flöda fritt. Alla föremål och alla berättelser är helt påhittade.

Milka Havels anteckningsböcker med skisser är gjorda alldeles nyligen och målningarna som allting bygger på är visserligen riktiga historiska konstverk, men är manipulerade och har fått föremål tillagda i efterhand.

– Man kan säga att utställningen avser att berätta en mängd historier genom den här karaktären. En del historier handlar om det faktum att historien alltid berättas utifrån ett perspektiv. Annat handlar om hur man  som konstnär kan använda sig av historien som drivkraft. En tredje berättelse handlar om relationen mellan vetenskap och konst.

Ja, med hjälp av en påhittad biografi över karaktären Milka Havel har Johnny Friberg och hans projektgrupp skissat fram Milka Havels liv och verk. Till utställningen hör även en antologi där namnkunniga personer som författaren och biologen Fredrik Sjöberg och litteraturkritikern Ingrid Elam har skrivit varsitt kapitel – för att nämna några. Men idén till att konstruera ett människoöde i konstens namn fick Johnny Friberg redan på tidigt 90-tal. Då var han student på Högskolan för Design och Konsthantverk och fick i uppgift att skriva en essä över ett historiskt konstnärskap.

– En slentrianmässig och ganska trist uppgift, tyckte jag.

Så istället för att gå tillbaka i historien satte sig Johnny Friberg och hittade på en konstnär. Han skrev referenser och gick till botten med sitt verk för att det verkligen skulle se ut som att hade gjort uppgiften fullt ut och lämnande in sin text.

– Och sedan några dagar efteråt så kom läraren tillbaka och sa att "det här var väldigt bra. Det är inte många som vet vem den här personen var, men jag känner ju väl till den". Varpå jag tappade hakan och skämdes å hans vägnar. Direkt efteråt började jag fundera på vad det egentligen var som hände. Varför han kände ett behov av att berätta för mig att han visste vem det här var när det helt uppenbart var lögn.

Den här erfarenheten har Johnny Friberg burit med sig genom åren och funderat vidare på. Ända till han för två år sedan tog kontakt med sina kollegor på Högskolan för Design och Konsthantverk, där han alltså numera undervisar själv. De sökte finansiering för forskningsprojektet, fick loss pengar och kunde påbörja resan med att skissa sin huvudkaraktär och hennes historia.

– Det finns många berättelser som vi vill ska vara möjliga med den här berättelsen. Så det vi har gjort här är att vi har skapat en mängd rekonstruktioner av artefakter som hon har konstruerat på 1800-talet och filtrerat det genom samtiden för att skapa en slags barockminimalism. Det låter som en motsättning, men det är det uttryck som vi har velat få fram.

– Här är rekonstruktionen av hennes hem och den består av fyra delar. En tapet, en schäslong, en dagbädd, en ljuskrona och ett bord med inbyggda möjligheter att studera insekter.

Det här ser ju väldigt modernt ut?

– Precis. En ganska banal sanning är ju att all historia i viss mån också är fiktiv i det avseendet att den alltid berättas från ett perspektiv som ofta har med makt att göra. Det kan också handla om andra mekanismer, som avgör varför just den historien berättas. Det har också varit en utgångspunkt för det här projektet, att vi har velat undersöka fiktionalisering som konstnärlig uttryck, men också som konstnärlig drivkraft.

Utställningen och forskningsprojektet är inspirerat av författaren Jorges Luis Borges, som i sitt författarskap ofta utforskade gränserna mellan fiktion och verklighet. Men också en rad samtida designers, konstnärer och projekt. Både Johnny Friberg och konsthallschefen Elna Svenle menar att avsikten med utställningen aldrig har varit att ljuga eller att lura besökarna. Snarare har ambitionen varit att den som tar del av utställningen av Milka Havels liv vartefter ska förstå att det är någonting som inte stämmer.

– Vi har medvetet jobbat med att plantera ledtrådar i den här berättelsen. Ledtrådar finns både i boken och här inne. Vi har efter utställningens öppnande blivit allt tydligare. Vi har adderat en text när man går ut som heter som vårt projekt Form follows fiction som berättar att det här projektet är inspirerat av den argentinske författaren Borges och att man kan se den här utställningen som en iscensatt rumslig roman.

Ja, det är trots allt inte alla som har förstått att Milka Havel är en påhittad person och att hela utställningen är fiktion. Det gäller vernissagegäster som vanliga besökare. Till och med de journalister som har rapporterat om utställningen har gjort det utifrån att Milka Havel är en verklig historisk person. Bland annat här i Sveriges Radio.

– Hur mycket vi än berättar det annars så vill man inte höra det. Vi har gått runt och visat utställningen och när vi avslutar rundvandringen och då har bjudit på den rena upplevelsen, har vi berättat att det här är fiktion. Och många har inte tagit in det. Det är svårt att veta vad det beror på, men en ingrediens i det tror jag är att vi så gärna vill tro att det här är sant.

Vi är också väldigt vana vid att bli presenterade för historisky material på ett sätt som är mer eller mindre fiktionaliserat?

– Precis, det har du alldeles rätt i. Jag skulle säga att det nästan är mer regel att det är på det sättet. Sedan råkar ju den här utställningen sammanfalla med en diskussion om "fake news" och ett stort fokus på källkritik i media och det är ett lyckligt sammanträffande. 

Utställningen "The Face of God" pågår fram till och med 28 januari.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".