Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION – FILM

Välspelat i Toscanas Thelma & Louise

Publicerat fredag 9 juni kl 06.30
Emma Engström recenserar "Galna av lycka"
(2:41 min)
Bilden är från filmen Galen i lycka
Micaela Ramazzotti och Valeria Bruni Tedeschi i dramakomedin "Galna av lycka". Foto: Paolo Ciriello

Paolo Virzi fick internationell framgång med det satiriska dramat "Girighetens pris", om en rik familj i den ekonomiska krisens Italien. I nya filmen "Galna av lycka" – om två kvinnor på rymmen – har han släppt samhällskritiken.

Titel: "Galna av lycka"
Regissör: Paolo Virzi
I rollerna: Valeria Bruni Tedeschi, Micaela Ramazzotti m fl
Genre: Dramakomedi
Betyg: 3 av 5

Blinkningen till Thelma & Louise är tydlig, alltså klassikern i kvinnor på rymmen-genren, om det nu finns någon sådan. Men med den stora skillnaden att huvudpersonerna Beatrice och Donatella har en rad psykiska besvär.

Beatrice är den bipolära överklasskvinnan med regelbundna psykoser, som när hon är manisk blir en fullfjädrad narcissist. Donatella är den unga arbetarklasstjejen, depressiv sedan hon var liten, och möjligen också borderline.

Tillsammans drar de från det idylliska behandlingshemmet för kvinnor, för att uppleva lite lycka. För, som en uppskrivad Beatrice säger: "Världen består av människor som vill vara ledsna, vilket är de flesta alltså. Och så såna som jag som vill vara glada".

Skådespelaren Valeria Bruni Tedeschi som Beatrice är filmens rusande motor. Hon är min personliga favorit bland europeiska kvinnliga skådespelare men tyvärr ganska förbisedd här i Sverige. Hon växlar mellan flickigt behagfull, narcissistiskt föraktfull och deprimerat trött med en träffsäkerhet i världsklass. En balansgång motspelaren Micaela Ramazzotti inte klarar lika elegant.

Bägge är ledsna. Så på djupet ledsna. Och det är skönt att få skratta åt eländet.

Regissören Paolo Virzi har sagt att han vill beskriva Italien som det galna land det är. Men här saknas samhällsanalysen från förra filmen "Girighetens pris". Här är inte psykisk ohälsa ett samhällsproblem, utan mer ett individproblem. Vilket inte är ett problem för filmen.

Det är en mer renodlad komedi, med de förenklingar som kommer med genren. Och på det stora hela undviker filmen de många kreativa återvändsgränder som kommer med en sådan här enkel berättelse.

Filmens själ byggs istället upp av spänningen mellan två personer som blåser upp alternativt punkterar sitt ego för att slippa möta verkligheten öga mot öga. En spelar upp sin betydelse i världen och ser inte att hon förlorat alla relationer, en spelar ner den och låter familjen trampa på sig.

Men bägge är ledsna, så på djupet ledsna. Och det är skönt att få skratta åt eländet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".