Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION – FILM

En kärlek starkare än människorna i "Om själ och kropp"

Uppdaterat torsdag 21 september kl 07.32
Publicerat torsdag 21 september kl 06.19
Katarina Wikars låter sig förundras av årets Guldbjörnsvinnare
(2:51 min)
hjortar i skog
1 av 2
Kan drömmarna föra samman två blyga människor? Foto: Folkets Bio
hjortar i skog
2 av 2
Kan drömmarna föra samman två blyga människor? Foto: Folkets Bio

Guldbjörnen för bästa film vann den i Berlin, den ungerska filmen ”Om själ och kropp” av regissören Ildikó Enyedi som intelligent och varsamt tar sig an drömmar och längtan på ett slakteri.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Om själ och kropp
Originaltitel: Teströl és lélékröl
Regissör: Ildikó Enyedi (My Twentieth Century, Terapia)
Skådespelare: Alexandra Borbély , Géza Morcsányi
Genre: Drama
Betyg:
5 av 5

Två hjortar i gles skog, avvaktande närmar de sig varandra i snöfallet. Kan två personer som knappt känner varandra drömma samma dröm? Natt efter natt? Och var gör det med deras relation? En kärlek som levs om natten, större delen av tiden i sömnen. Duras skulle ha sagt: en kärlek starkare än de där människorna.

Hon införskaffar mjuka gosedjur och tränar på att röra vid med fingertopparna som för att förbereda sig inför kärleken.

 

Ett slakteri i Budapest. Kliniskt vitt kakel. Tjurens öga ser rakt in i ditt i biomörkret, sekunden efter är han död. Blodet forsar och kroppen hängs upp i en kätting. Det här är en arbetsplats, fast ekonomichefen Endre sällan besöker golvet. Så kommer den nya kvalitetsinspektören Maria, hon vill vara för sig själv, stirrar ner i sin blå skärm, håller sig hårt i reglerna men en dag får de genom en inhyrd psykolog reda på att de drömmer likadant.

Regissören Ildikó Enedi som omedelbart hyllades för sin debutfilm sent 80-tal har inte gjort någon film på 18 år, men bl.a. regisserat den ungerska versionen av tvserien ”In treatment”. Jag har inte sett hennes tidigare filmer men denna historia om två ensamma människor som långsamt närmar sig varandra via drömmarna är så – ja- hjärtskärande och hudlös utan att bli det minsta sentimental.

Det är bara att andäktigt låta sig förundras.

Maria har en diagnos och en psykolog och försöker via rollspel med små dockor hemma lära sig att kommunicera. Och när hon ska tillämpa detta på jobbet kommer alla meningarna i fel ordning och vid fel tillfälle i och med att hon inte kan läsa av situationen. Och hon införskaffar mjuka gosedjur och tränar på att röra vid med fingertopparna som för att förbereda sig inför kärleken.

Filmen närmar sig, cirklar runt, frågar utan att vara övertydlig: Vad är ett liv? Vad är ett hjärta? Vad finns där inuti som aldrig syns på utsidan? Och förändrar det man upplever om natten med en person hur man ska vara om dagarna? Det är bara att andäktigt låta sig förundras.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".