Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Svamligt om Babel på Moderna museet

Publicerat onsdag 17 juni 2015 kl 06.00
Mårten Arndtzén recenserar Efter Babel
(2:50 min)
Rivane Neuenschwander och Sérgio Neuenschwander: "Sunday" (stillbild), 2010
1 av 3
Rivane Neuenschwander och Sérgio Neuenschwander: "Sunday" (stillbild), 2010.
Haegue Yang: Feather Dew Point - Blue Orbit (2012)
2 av 3
Haegue Yang: Feather Dew Point - Blue Orbit (2012)
Michelangelo Pistolettos spegelbord i förgrunden, "tornet" i fonden.
3 av 3
Michelangelo Pistolettos spegelbord i förgrunden, "tornet" i fonden.

Nio konstnärer från olika delar av världen, ett poesiprojekt på nätet, en utställning från 1969 och ett inomhustorn. Det är några av komponenterna i sommarens stora utställning på Moderna museet i Stockholm, Efter Babel.

Och efter Babel, var är vi då? Där vi varit sedan tidernas begynnelse: i språkförbistringen, som det står om i Bibeln, där Herren hindrar människorna från att bygga ett torn till himlen genom att "förbistra" deras språk så att den ene inte förstod vad den andre sade.

En splittring, eller mångfald, som Moderna museet vill hylla så här i globaliseringens och den språkliga och kulturella standardiseringens tidevarv. Det kan se ut som hos Georges Adéagbo från Benin, som samlat pocketböcker, vinylskivor och andra souvenirer i Stockholm och låter de spridas över väggarna i ett slags antropologiska collage under titeln "Stockholms födelse".

Eller som i sydkoreanska Haegue Yangs klädställningar behängda med glödlampor och allsköns tingeltangel från när och fjärran. Som små språkvärldar i sig, eller kanske porträtt av nutidsmänniskans inre mångfald.

Eller som italienske Michelangelo Pistolettos stora spegelbord, formade efter de sju haven och omgivna av en brokig samling stolar från olika platser och epoker. Där kan vi sitta, och beundra vår mångfald.

Riktigt så här ytligt är det nog inte menat att man ska tolka Efter Babel, men så mycket mer kommer inte de flesta besökare att få med sig härifrån. För resten av utställningen är ärligt talat inte så lätt att förstå, eller redogöra för.

En av utgångspunkterna är en konst- och kulturhistorisk utställning Moderna museet gjorde 1969, med den tidstypiska titeln "Poesin måste göras av alla! Förändra världen!" Den handlade om tillfällen då konsten brutit sig loss från sina borgerliga begränsningar och blivit ett med samhället och själva livet - i den tidiga sovjetstaten såklart, men också hos surrealisterna och afrikanska naturfolk.

Det här presenteras på några grå planscher runt väggarna - men har också bakats in i utställningens hjärta, dess pièce de résistance: tornet. En sorts utställning-i-utställningen där det dras paralleller mellan naturfolken och sovjetkonsten å ena sidan, och mer nutida fenomen som graffiti, dataspel och hackeraktivism å den andra.

Modernas intendenter kallar det här för ett allkonstverk och en "motståndshandling". Jag kan bara se en kulturhistorisk banalitet, utklädd till häftig samtidskonst.

Visst är det roligt att Moderna museet vill ta ställning för någonting. Att göra det för just mångfalden i en tid då de som hatar den är på frammarsch, är ju alldeles utmärkt. Och att ta risker med utställningsformen bör förstås uppmuntras.

Men den här gången gick det inte så bra. Efter Babel påminner om när någon trasslar in sig i sina resonemang, men bara fortsätter att prata och prata i ett förtvivlat försök att täcka över det faktum att hen inte längre har en aning om vad hen ville säga.

Snacka om språkförbistring.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".