Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Konst i bön på Magasin 3

Publicerat tisdag 22 september 2015 kl 12.35
"Livet är kort, konsten är lång"
(2:10 min)
Etruskiska votivgåvor ca 200 f.Kr. Foto: Jean-Baptiste Béranger
1 av 2
Etruskiska votivgåvor ca 200 f.Kr. Foto: Jean-Baptiste Béranger
Jake och Dinos Chapman, Disasters of War, 1999 (detalj).
2 av 2
Jake och Dinos Chapman, Disasters of War, 1999 (detalj).

Like A Prayer, som en bön. Så heter en ny utställning på Magasin 3 i Stockholm, där verk ur de egna samlingarna visas tillsammans med över två tusen år gamla terrakottafigurer från Medelhavsmuseet. Mårten Arndtzén finner tröst i tidens flykt.

För ett par år sen gaskade Magasin 3 upp sig och bytte namn, från konsthall till museum. Vilket bara var rätt och riktigt, då de faktiskt håller sig med en rätt stor konstsamling som hålls igång i olika tematiska utställningar.

Den här gången låter de samlingen spegla sig i etruskiska votivgåvor, rituella lerfigurer som sannolikt skulle bringa hälsa åt beställaren. Jag säger sannolikt, eftersom vi vet ganska lite om just etruskerna - en klar fördel i konstsammanhang, då man med gott samvete kan låta fantasin löpa någorlunda fritt.

Tidsperspektivet blir också fantasieggande. De antika objekten är drygt 2000 år gamla; hur kommer då 4000-talets kulturhistoriker att tolka de brittiska bröderna Jake och Dinos Chapmans infantila parafraser på Goyas berömda serie "Krigets fasor", som täcker tre väggar här? Eller israeliska Sigalit Landaus Papier Manché-skulptur "Kvinna som föder sig själv"?

Magasin 3:s intendenter, Richard Julin och Tessa Praun, vill spegla "oron" i världen med sitt urval. Men också visa hur konsten, ungefär som votivgåvorna, kan förstås som en sorts böner om en bättre värld. Mestadels ohörda kanske, som Sirous Namazis turkosa handfat: en rekonstruktion av handfatet i hans barndomshem, som plundrades och slogs sönder och samman för över 35 år sen. Eller snarare försök till rekonstruktion, för vem kan återskapa det som tiden en gång tagit?

Matts Leiderstams smäckra lervaser från tidigt 1990-tal påminner, med sina anusformade mynningar, om aidsskräckens tid. Små behållare för njutning och död, som samspelar fint med votivgåvorna i montern intill: livmödrar och penisar i lera, en gång för mycket länge sedan offrade av tacksamhet för eller i bön om fruktsamhet.

Livet är kort, konsten är lång. Och säg den oro som består.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".