Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION – KONST

Bill Viola reformerar Uppsala domkyrka

Publicerat torsdag 7 september kl 06.30
"En perfekt illustration av den öppna kristendom Svenska kyrkan vill stå för"
(2:50 min)
Stillbild ur verket Tempest av Bill Viola.
1 av 2
Stillbild ur verket Tempest av Bill Viola. Foto: Bill Viola Studio
The Tempest i Horns kor.
2 av 2
The Tempest i Horns kor. Foto: Magnus Aronson

Till reformationens 500-årsjubileum har domkyrkan fått internationellt storfrämmande. Den amerikanske videokonstnären Bill Viola. Mårten Arndtzén har sett ett lyckat möte mellan konst och tro.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Visitation Reformation
Plats: Uppsala domkyrka och Uppsala konstmuseum
Konstnär/konstnärer: Bill Viola
Curator: Linda Wallenberg
Tid: t.o.m 5 november 

Ett par skugglika skepnader tar form, långt inne i ett grått töcken. De närmar sig långsamt och bryter plötsligt igenom den osynliga barriär som stått emellan oss: en vägg av klart, strömmande vatten. Två medelålders kvinnor träder fram i ljuset, som nyfödda. I full HD.

Så börjar Visitation (2008), ett av de fem videoverk av Bill Viola som visas i Uppsala domkyrka under hösten. Allesammans är de typiska för Viola: estetiskt avskalade men tekniskt fulländade, långsamma men inte långdragna, dramaturgiskt enkla men inte sällan med någon slags visuellt underverk inblandat. Och mycket andliga.

Det är lätt att förstå varför domkyrkan valt just Viola för att högtidlighålla reformationens halvmillennium. Med sin syntes av andliga impulser från hela världen kring en kärna av omisskännligt kristen symbolik och bildtradition är hans arbeten en perfekt illustration av den öppna kristendom Svenska kyrkan vill stå för, i den ständiga reformationens anda.

Förvandling - eller transformation, på kyrkspråk - är centralt hos Viola. Liksom kontemplation, samhörighet och tröst.

Hans verk sysslar med de stora, tidlösa frågorna, men kan plötsligt bli högaktuella. Som Tempest (2005), där en grupp människor från alla skikt av samhället plötsligt drabbas av en våldsam syndaflod och vi får se hur vi alla står lika hjälplösa inför elementens raseri.

Att filmen visas mitt emellan två ståtliga marmorsarkofager där sjöamiralen Klas Kristersson Horn (1517-1566) och hans maka väntar på uppståndelsen, komplicerar budskapet lite grand.

Curatorn Linda Wallenberg har, tillsammans med pastoratet, gjort ett fint arbete med förankra de enskilda verken på sina särskilda platser i kyrkan - både visuellt och symboliskt. På konstmuseet, där ett violaverk möter äldre måleri ur universitetets samling, har jag svårare att greppa idén (det är aldrig fel med Lucas Cranach, men vad hans porträtt av Martin Luther har med de sörjande människorna i Violas Observance att göra är oklart).

Ett av verken i domkyrkan ska bli kvar permanent, är det tänkt. Jag hoppas att det blir Visitation, som jag beskrev i början. Bill Violas sýmbolmättade och värdiga uttryck kan ibland bli aningen didaktiskt, så att trösten känns nästan påbjuden. När kvinnorna i Visitation träder ut i ljuset reagerar de helt olika. Men, föreställer jag mig, med lika stor rätt.

Motsägelsefullt och sammansatt, som livet självt. Därför drabbande.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".