Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION OPERA

Livfullt cynisk Così på Drottningholm

Publicerat söndag 6 augusti kl 01.23
Per Feltzin: "Glimrande dramatiska pärlor."
(3:06 min)
Così fan tutte av W A Mozart, Drottningholms Slottsteater 2017. Guglielmo: Robert Gleadow, Dorabella: Serena Malfi
Così fan tutte av W A Mozart på Drottningholms Slottsteater. Robert Gleadow och Serena Malfi. Foto: Mats Bäcker

På Drottningholms Slottsteater utanför Stockholm har det varit operapremiär på den sista av tre Mozartoperor som ett franskt kreativt team sätter upp. De tidigare åren har det varit stora succéer med "Figaros bröllop" och "Don Giovanni".

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Verk: "Così fan tutte"
Tonsättare: Mozart
Dirigent: Marc Minkowski
Regi: Ivan Alexandre
Scenografi och kostym: Antoine Fontaine
Ljusdesign: Tobias Hagström Ståhl
Mask och peruk: Sofia Ranow
Medverkande: Ana Maria Labin, Serena Malfi, Robert Gleadow, Anicio Zorzi Giustiniani, Giulia Semenzato och Jean-Sébastien Bou.
Spelplats: Drottningholms Slottsteater
Spelperiod: tom 19 augusti 2017

Om de två tidigare uppsättningarna var som att Mozart själv hade kommit ner från himmelriket, är den här ...bara... en riktigt bra tolkning.

Det är mustigt, rikt på detaljer, flott i valet av snabba tempi men också lyrisk perfektion...

"Così fan tutte":s handling är rätt svår att arbeta med. Det är en ytterst klassisk berättelse som i olika skepnader dyker upp från antiken och framåt. Två kärlekspar ska inför sitt bröllop pröva kärleken. Eller rättare sagt - männen vill pröva om kvinnorna är trogna och de får hjälp av den gamle cynikern Don Alfonso.

Männen tar avsked för att gå ut i kriget men dyker upp utklädda för att förföra de intet ont anande kvinnorna.

Det är i den ekvationen det brukar bli svårt för en nutida publik.

Hur mycket ska kvinnorna förstå av förklädnaden, ska de vara okunniga och därmed lite dumma eller ska de låtsats gå med på trohetprovet, och om de gör det, är det för att ge männen en näsbränna?

I den här uppsättningen förhåller sig regissören Ivan Alexandre rätt traditionellt till den här 1700-tals synen på manligt och kvinnligt. Inget blinkande till publiken att kvinnorna förstår att det är deras män som är utklädda.

Det som räddar den här tolkningen från att falla ner i ett förlöjligande av kvinnor, är att när alla på olika sätt förstår att leken blivit allvar, så blir de djupt och sant förtvivlade. De har alla fyra blivit lurade och det känns. 

Som sagt: det här är en riktigt bra uppsättning, framför allt genom sin livfullhet och genom sin hammarklaverspelare Luca Oberti som gör recitativen till glimrande dramatiska pärlor. Men jag hör också en viss instabilitet i Marc Minkowskis orkester, det känns lite oroligt i klangen ibland. Fast det är likadant där som i regin. Ju allvarligare desto bättre.

Tidigare recensioner av det franska teamets uppsättningar på Drottningholm når ni här: Figaros bröllop och Don Giovanni.

Klassikern om de tre da Ponte-operorna hittar ni här: Klassikern.

Operaguiden i P2 har specialgranskat "Figaros bröllop".

Minkowski hör ni mycket av i Per Feltzins Söndagsmorgon i P2 den 6 augusti 2017.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".