Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Delphine de Vigan: "Ingenting kan hindra natten"

Publicerat tisdag 13 augusti 2013 kl 07.46
Jenny Aschenbrenner recenserar Ingenting kan hindra natten av Delphine de Vigan
(2:59 min)
Delphine de Vigan. Foto: Jurek Holzer/SvD/SCANPIX

Den franska författaren Delphine de Vigan debuterade 2001 med den självbiografiska romanen Dagar utan hunger, om sina erfarenheter av sjukdomen anorexia. Nu återvänder hon till stoffet ur sitt eget liv men i Ingenting kan hindra natten är det hennes mamma, Lucile, som står i centrum. Kulturnytts Jenny Aschenbrenner har läst den.

Hon dog. Innan dess levde hon. Men hur levde hon och varför blev hon den mor som gjorde sina barn så illa och hur kunde hon gå och dö fast inget var avslutat, inget förlöst, inget försonat?

Delphine de Vigan har med Ingenting kan hindra natten tagit sig an ett skrivprojekt som nästan är omöjligt. Att närma sig en mamma som var psykotisk när hon levde som nu är död. Att med bokstäver och ord omringa, besvärja - ja vad är möjligt? Kan orden lindra?

Den självgoda ritualen i att definiera och förklara en annan människas liv och död, kan den både trösta och vara hämnd nog över den krossade drömmen om ett barndomsparadis?

Svårigheten löper som en parallell berättelse. Delphine de Vigan försöker inte suggerera fram en välsmord historia, hon redovisar varje krampat skrivförsök, varje skuldtyngd tvekan, varje uppslitande samtal med de släktingar som ännu är i livet.

För det är ingen enkel historia hon har att berätta om sin mammas barndom, om en sprudlande, barnrik, storslagen fransk familj som tappar bort sina barn längs vägen.

En av bokens stora kvaliteterna är hur Delphine de Vigan förblir trogen sin egen, barnets, bild av det som alltför lätt hade kunnat reduceras till en förutsägbar "historia ur livet" om familjers förljugenhet och fasansfulla svek.

Den skrivande, vuxna Delphine dyrkar fortfarande sin karismatiska mormor, trots att hon vände sig bort när hennes barn behövde henne som mest. Teg om det fasansfulla som drabbade dottern Lucile,

Ett hål mitt i den bohemiska idyllen. Ett svart slukhål där Delphines mamma, Lucile, föll ner.

Den märkliga ambivalens som familjer uppvisar inför sina egnas illdåd får löpa vidare genom dotterdotterns nedskrivna ord.

En sorts försoning finns just där i Delphine de Vigans modiga, vidöppna blick inför alla tilltrasslade lojaliteter, all hårt knuten kärlekslängtan, alla goda intentioner förvrängda till falskhet som utgör en familj som hennes. Hur hon metodiskt arbetar sig igenom decennierna och försöker se sin mamma.

Med ett resonerande, avskalat språk, ibland onödigt omständligt i en väl klumpig översättning, men klart, kompromisslöst,

Hela vägen genom psykoser, depressioner, sammanbrott och återhämtning.

Ända fram till slutet.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min spellista".